Sexmassagens väg till Sverige - del 2

Antalet thailändska kvinnor som ansöker om tillstånd för att besöka Sverige har ökat med 300 procent på tio år. I del två granskar vi sexmassagens väg in i landet, från oseriösa agenturer i Thailand till salonger runt om i Sverige.

På Facebooksidan ­räknar hon ner ­dagarna. Bara 73 dagar kvar i Sverige. Bara 39 dagar kvar. 30 dagar kvar. I ett annat inlägg ­håller hon i en tjock bunt med femhundra­lappar. En av vännerna, en kvinna som bor i en annan svensk stad, skriver att hon ska uthärda, för framtiden. Flera inlägg handlar om just det, att härda ut.
Kvinnan, som vi kan kalla Pa, vet inte att polisen har inlett en förundersökning mot den thai­massagesalong där hon arbetar illegalt. Efter ett tips har en polis köpt massage på salongen och blivit erbjuden samlag för tusen kronor. Samtidigt som polisens undersökning pågår tar hon selfies i snön och inifrån salongen. När dagarna tar slut återvänder hon till Thailand.
Åtta månader senare, när polisens spaning går in i en mer intensiv fas, ansöker hon på nytt om visum. Skälet är detsamma som förra gången: »för att besöka en vän«.
Samtidigt som Migrationsverket handlägger ­hennes ansökan gör polisen ett provköp på salongen och blir återigen erbjuden samlag för tusen kronor. När polisen tackar nej försöker kvinnan övertala honom att gå till bankomaten.
Pa får avslag på sin ansökan, bland annat för att hon endast gav en vag beskrivning av det förra besöket. Ett par dagar senare går hon till tjeckiska ambassaden för att ansöka om visum. Flera av massörerna på salongen där hon arbetade hade kommit till Sverige via ett annat land. Men också nu blir det avslag.
Det är september 2018 och Pa ser ut att bli kvar i Thailand. Men hon har inte gett upp försöken att ta sig till Sverige.

De senaste tio åren har allt fler thailändska kvinnor gjort som Pa: försökt komma till Sverige genom att söka tillstånd för att besöka en vän eller en släkting. Mellan 2009 och 2018 har antalet ansökningar ökat från 297 till 956.
Antalet thaimassagesalonger i Sverige har under samma period ökat med fem hundra procent, vilket vi kunde visa i förra numret av Faktum.
Men samtidigt söker allt färre kvinnor uppehålls­tillstånd av anknytningsskäl, vilket oftast innebär att de har angett en verklig eller påhittad kärleks­relation med en svensk man. Att uppehållstillstånd för besök har ökat medan uppehållstillstånd för anknytning har minskat innebär i praktiken en sämre kontroll, då den som står som garant för en besökande inte intervjuas av Migrationsverket.

Vi har pratat med thailändska tolkar, salongsägare och andra personer med insyn för att få en bild av hur det går till när thailändska kvinnor hamnar i prostitution på svenska salonger. Vi har också beställt handlingar från Migrationsverket för att se vilka motiv som används och för att hitta de män och kvinnor som används som garanter.
Att ha en garant, alltså någon som kan intyga att hen försörjer kvinnan under vistelsen, är en nyckel för att komma in i Sverige. Men då måste garanten visa upp en inkomst, något som blir svårt för en salongägare som inte redovisar intäkterna till Skatteverket. Då kan kvinnan som vill komma på besök visa att hon har tillräckligt med pengar på kontot.

En 19-årig kvinna som sökte visum för att besöka en salongägare i Malmö bifogade en kopia på sin bankbok där saldot var 60 017 kronor, vilket skulle räcka. Men när ambassaden kollade kontot såg de att nästan hela summan hade satts in samma dag. Ansökan avslogs.

Flera intervjupersoner vittnar om att kvinnorna får betala för tillgången till en garant, en uppgift som också finns i flera av polisens utredningar av olika salongägare.
En intervjuperson berättar om en kvinna som befinner sig i Thailand men måste till Sverige för att fastställa sitt barns faderskap (pappan är en svensk man som förnekar faderskap). En annan thailändsk kvinna erbjöd kvinnan att arbeta på hennes salong, sa att hon hittat en kille som kunde bjuda hit henne som pojkvän och att hon skulle få betala drygt 50 000 kronor.
Samma intervjuperson berättar om en kvinna som fick betala för ett arbetstillstånd och jobbade gratis på salongen för att betala av skulden. När arbetstillståndet var på väg att gå ut sa ägarna att hon var tvungen att åka tillbaka till Thailand för att söka nytt tillstånd och än en gång betala dem samma summa, drygt 35 000 kronor.

En annan källa säger att kvinnor kan få betala 50 000–100 000 kronor för tillgång till en garant. Ett par salongägare har även fått påhälsning från män som frågar om de behöver garanter. I polisens förundersökningar finns uppgifter om att salongägare raggat upp garanter i närheten av salongen.
Weerati Pongthippat, forskare som har intervjuat kvinnor som gift sig med svenska män, berättar att kvinnorna mot betalning kan hjälpa andra thailändskor med visumansökan, samtidigt som mannen hittar en svensk garant.

En av de tolkar vi pratat med berättar om ett ­liknande upplägg.
– Det kan gå till så att jag åker hem till min by. Då kommer grannen och säger: Du som bor i Sverige, kan inte du ta dit min dotter, jag kan betala. Det kan handla om 20 000 kronor och uppåt. Men det finns ingen garanti att hon får uppehållstillstånd, hon har ett visum på 90 dagar, under den tiden får hon komma och bo hos mig och blir presenterad för olika killar.
I en av de handlingar vi fått från Migrationsverket påstår en kvinna att hon har gift sig med en svensk man och bifogar ett dokument som ska bevisa det. När svenska ambassaden granskar dokumentet visar det sig att det är förfalskat. Den thailändska myndighetens distriktschef har nyligen tvingats avgå efter att ha blivit anklagad för korruption och utfärdande av falska handlingar.

I andra handlingar finns exempel på kvinnor som försökt två gånger. En kvinna ansöker först om visum för att besöka garanten som vän, men får avslag. En månad senare gör hon ett nytt försök, nu som släkting. Avslag igen. En annan kvinna, ensamstående med två barn, ansöker i april 2019 om att besöka garanten som vän. När hon intervjuas på svenska ambassaden vet hon inte vad garanten heter i efternamn eller var hon bor, trots att de ska ha känt varandra i två år. En månad senare gör hon ett nytt försök. Ambassaden konstaterar att de pengar som ska täcka besöket nyligen har satts in på kontot. Ansökan avslås.
För några år sedan reagerade den svenska ambassaden i Bangkok på att allt fler kvinnor ansökte om visum för att komma till Sverige på besök. Avlägsna släktingar, före detta grannar eller väninnor bjöd in och det var ofta flera kvinnor som skulle resa ­samtidigt. Magnus Petrone, migrationssamordnare på ambassaden, berättar att varningsklockorna ringde.
– Vi grävde ner oss i detta och gjorde djupintervjuer med sökande. Gemensamt var ofta att de använt sig av en agentur, de hade aldrig tidigare rest utanför Thailand och de jobbade inom ­skönhets- och massagebranschen här i Thailand.

En sak de upptäckte var bilder som hade klippts ihop i Photoshop. En ansökan som nyligen hanterades gällde en kvinna som skulle besöka en svensk man hon hade träffat i Thailand. Bland dokumenten de lämnade in, via en agentur, fanns en bild på paret tillsammans i Stockholm. Problemet var bara att kvinnan aldrig hade varit i Sverige. Fallet är inte unikt.
När ambassaden uppmärksammade Migrations­verket på de oseriösa uppläggen (det är Migrations­verket som tar besluten när det gäller uppehålls­tillstånd för besök) ökade avslagen.
– Om man inte kan berätta vad man ska göra tillsammans med tre väninnor i sex månader i en tvåa i Upplands Väsby, där det redan bor en hel familj, då är risken stor att det blir avslag.

Samtidigt blev ambassaden uppringd av två av agenturerna som undrade varför de höll på med massa intervjuer av deras kunder, en av agenturerna kallade det »förhör«.
– Det visade att vi var rätt ute, vi störde deras verksamhet, säger Magnus Petrone.

En av agenturerna skryter om att en av de anställda tidigare jobbat på svenska ambassadens visumavdelning och därför vet vad som krävs för att få visum. På Facebooksidan berättar de om kunder som tidigare har nekats visum men nu, tack vare agenturen, kunnat ta sig till Sverige. På hemsidan skriver de att de till och med kan hjälpa »barflickor« att få visum.
Agenturen hävdar också att 99 procent av deras kunder får sitt visum. Av det totala antalet ansökningar om visum till Sverige från thailändska ­kvinnor får i snitt drygt 90 procent ett positivt besked.

Vi har pratat med flera experter på Migrationsverket, som bland annat arbetar mot människohandel, och ingen av dem känner till att referenspersoner används på det sätt som framkommit i vår granskning. Det man på Migrationsverket känner till sedan tidigare är att arbetstillstånd missbrukas, allt kan se bra ut på pappret, men arbetstagaren tvingas i vissa fall betala tillbaka delar av sin lön till arbetsgivaren. Det är dock få arbetstillstånd som sökts för arbete inom massagebranschen.
– Om vi får in tips från polisen till exempel om att de kortare besöksvisumen och tillstånden utnyttjas på det här sättet, ja då kanske vi behöver se över vår praxis. Kan vi granska referenterna noggrannare, begära in mer dokumentation? Eller behöver lag­stiftaren göra det ännu svårare att få tillstånd för besök? Men vi har 200 000 viseringar per år och det är svårt att granska alla, säger Håkan Jonsson, expert på Migrationsverket.

Den som inte får tag i en garant, eller får avslag på sin ansökan, kan ta sig in i Sverige genom att söka visum i ett annat EU-land. Flera intervjupersoner nämner länder som Polen, Ungern och Tjeckien.
– Det finns en grupp kvinnor som reser runt i Europa och jobbar som prostituerade på massage­salonger, säger en intervjuperson. De gör som en turné, den här veckan Tyskland, nästa vecka Danmark, sedan Sverige och Norge. De har uppehållstillstånd någonstans, har en man eller pojkvän i Europa, eller har haft och har kommit hit på anknytningsskäl.

En man som har drivit en salong i tio år med sin sambo säger:
– De betalar någon i Thailand med mycket kontakter inom EU, som letar efter män och som hjälper salonger att hitta arbetskraft. De får betala en ganska hög summa, 70 000–90 000 kronor, och får sedan arbeta av lånet. De hamnar i en djup beroendeställning. Om sambon bara finns på pappret måste de bo i salongen.

När Pa bodde i Sverige och räknade ner dagarna publicerade hon både livesändningar och bilder från salongen. Där är hon osminkad och ofta tillsammans med en eller flera andra kvinnor, ibland ligger hon i en säng, vid andra tillfällen sitter kvinnorna runt ett soffbord och äter. Att kvinnorna bor i ­salongen bekräftas av polisens förundersökning; vid hus­rann­sakan upptäcks lådor med personliga till­hörigheter och flera kvinnor berättar i förhör att de får betala 1 000 kronor i månaden för boendet.
Samma konstaterande har miljöförvaltningen i såväl Malmö som Helsingborg gjort när de har besökt thaimassagesalonger för att inspektera städrutiner, kemikalier och ventilation. Sedan mars 2018 har tjänstemän i de båda städerna vid åtminstone nio besök på olika salonger upptäckt att folk bor i lokalerna (läs mer om sju av dem på sidan 35). I en salong hittade de såväl barnskor som mjukdjur och barnkläder.
– Det är svårt att avgöra om salongerna även används som boende eftersom kvinnorna ofta arbetar där från morgon till kväll så de har en del privata tillhörigheter på salongen, säger en miljöinspektör på miljöförvaltningen i Malmö.

Sedan hösten 2017 har miljö­förvaltningen gjort tillsyn på 45 thaimassagesalonger i Malmö. På fyra av dem har det varit uppenbart att det bodde människor. I ärendet med barn gjordes en oros­anmälan till socialtjänsten.
På alla 45 salonger fanns det stora brister i ventilation och hygienrutiner.
För att få stopp på boendet utfärdar tjänstemännen ett förbud mot att använda fastigheterna som bostad. I Malmö hinner en av salongerna byta ägare innan beslut fattas.

En annan salong läggs ner innan myndigheten hinner gå vidare. Den 30-åriga kvinna som står som kontaktperson driver minst två andra salonger i samma stad. I november 2018 och januari 2019 besökte Skatteverket en av salongerna för att kontrollera personalliggaren. Vid den senaste kontrollen fanns två kvinnor på plats som inte var inskrivna i liggaren och ägarinnnan fick böta 30 000 kronor.
Precis som »Pa« är också den här kvinnan aktiv på Facebook. Med hjälp av Facebooksidan och dokument från olika myndigheter kan vi kartlägga hennes tid i Sverige. Hon invandrade 2012 efter att ha gift sig med en svensk man. Hon började snart arbeta på en thaimassagesalong och det dröjde inte länge innan hon öppnade eget. Efter två år tog äktenskapet slut, ett år senare gick hon tillsammans med en annan man in på salongen där hon tidigare arbetade och krävde tillbaka en skuld. Bråk uppstod och kvinnan tog fram en fickkniv och hotade ägar­innan. Kvinnan dömdes för olaga hot till villkorlig dom och dagsböter.
Strax efter att Skatteverket varit på besök blir kvinnan åter föremål för polisens intresse när de börjar spana mot salongen. I maj 2019 slår polisen till och anhåller kvinnan misstänkt för grovt koppleri. Polisen får kontakt med minst en målsägande, alltså en kvinna som jobbar på salongen, men de uppgifter de får fram räcker inte och förundersökningen läggs ner.

Flera av ägar­innorna till salongerna där det misstänks bo folk har angetts som garanter för thailändska kvinnor som vill komma till Sverige. Det gäller även 30-åringen. En kvinna försökte vid tre tillfällen få visum med 30-åringen som garant. De två första avslogs på grund av att kontoutdraget med erforderlig summa bara visade ett datum. Vid det tredje försöket hänvisade kvinnan till att hon var gift med garantens bror, men Migrationsverket konstaterade att giftermålet skett nyligen och skriver: »Det kan inte uteslutas att ditt äktenskap endast har tillkommit för att du ska kunna beviljas visering för att besöka referenten.«
Den senaste ansökan med 30-åringen som garant är från augusti 2019. En 26-årig kvinna som vid tre tidigare tillfällen fått visum med samma garant vill nu åter till Sverige. Hon skriver att hon ska hjälpa sin garant (vad hon ska hjälpa till med är sekretessbelagt) men att hon inte kommer att få någon ersättning. Migrationsverket konstaterar att det hon ska hjälpa till med är en sysselsättning som förekommer på arbetsmarknaden och eftersom garanten ska stå för försörjningen är det att betrakta som arbete. Ansökan avslogs, men har överklagats.

Trots gripandet, trots de två böterna från Skatteverket, och trots att miljöförvaltningen konstaterat att det bor folk på en av salongerna, fortsätter verksamheten som vanligt.
När vi tittar närmare på en av dem upptäcker vi ett bekant ansikte. I förra numret av Faktum berättade vi om en salong som marknadsförde sig med en bild på en kvinna i urringad negligé och texten: »ny sexig massör…« Den sexiga massören gör nu reklam för en av den 30-åriga kvinnans salonger. På den nystartade Facebooksidan lägger hon ut bilder på sig själv och får kommentarer från män som uppskattar hennes utseende. I ett inlägg från slutet av oktober skriver hon att hon endast tar emot bokningar via Messenger.

Fem månader efter att »Pa« fick avslag av Tjeckiens ambassad går hon till Polens ambassad och ­ansöker om visum. Hon ska vara volontär för en kristen ­organisation, säger hon, men får avslag. I maj 2019 går hon till franska ambassaden och ansöker om ­visum för att »besöka släkt och vänner«. Också här blir det avslag. När hon i augusti på nytt vill ha visum till Sverige har hon fått kontakt med en man som intygar att han kommer att stå för hennes försörjning under vistelsen. Hon känner inte mannen, som har en relation med en annan thailändsk kvinna (också hon har under flera år angetts som garant för flera kvinnor som försökt få visum).

I september avslår Migrations­verket hennes ansökan. När det här skrivs har hon precis lagt ut ett minne från sin gamla ­arbetsplats: en bild på sig själv där hon håller en vinbox och ser in i kameran med glansiga ögon. 

Hon nickar mot skrevet: »Massage?«

En söndag eftermiddag kör jag till en thaimassage­salong i ett industriområde någonstans i Sverige. Marken är fuktig av regn och molnen hotar om mer, men på köpcentrumet ett kvarter bort pågår kommersen för fullt.

Dörren till trappuppgången, som salongen delar med andra företag, är låst. När jag ringer telefonnumret som står på skylten svarar en kvinna på svenska.
– Hejsan, hejsan!

Jag får en tid om tio minuter.

Salongen är inte unik utan skulle kunna ligga i ­vilken svensk stad som helst. När Faktum granskade 135 salongägares ekonomi redovisade endast 25 salonger ett överskott på mer än 100 000 kronor. Ägaren till den här salongen var en av dem, men eftersom hon under 2018 ägde fem salonger blir inkomsten per salong anmärkningsvärt låg.
Jag har två syften med besöket, att se om jag får kvitto och ta reda på om de erbjuder sexuella tjänster.
Redan 2011 när Kalla Faktas reporter besökte tio salonger, erbjöd åtta av dem sexuella tjänster. De beskrev thaimassage­salongerna som en ny typ av bordeller och berättade att antalet salonger ökat kraftigt.
Då fanns 350 salonger i landet. I förra numret av Faktum kunde vi visa att de på tio år har ökat med fem hundra procent.

Den salong jag ska besöka är en av 880 som i dag är registrerade på sajten thaimassageguiden. Det finns ingenting som tyder på att det är de seriösa som har blivit fler. När Faktum pratar med salongägare som på hemsidan klargör att de inte erbjuder sexuella tjänster, upplever de sig vara i minoritet. Många berättar att budskapet inte går fram utan att kunderna ändå förväntar sig att kunna köpa sex.
Ett halvår efter Kalla Faktas reportage granskade Skatteverket 100 salonger, så gott som alla fick anmärkningar. Det som Skatteverket upptäckte var svart arbetskraft, svarta inkomster och prostitution.

Tio minuter har gått och jag ställer mig utanför porten och ringer samma nummer. Kvinnan som öppnar är ung och klädd i svarta tajts, t-shirt och tofflor. Jag följer henne upp för de två trapporna, beställer en halvtimmes massage och betalar tre hundra kronor kontant. Pengarna slås inte in i kassan och jag får inget kvitto.
Hon frågar inte vilken typ av massage jag vill ha utan leder mig till ett rum med dämpad belysning. Där finns en säng med ett avtorkbart lakan i thailändskt mönster. På golvet ligger en madrass. Efter att ha satt på stämningsfull musik går hon ut och stänger dörren.

I traditionell thaimassage bär kunden tunna kläder men några sådana syns inte till. Jag klär av mig allt utom kalsongerna. När hon kommer tillbaka ser hon på mig.
– Boxers off, säger hon.

Jag tar av mig kalsongerna, lägger mig på sängen och väntar på att få en handduk över rumpan. Men någon handduk blir det inte. Efter att ha masserat ryggen, rumpan och låren ber hon mig vända mig om. Hon särar på mina ben och sätter sig mellan dem, sedan nickar hon mot skrevet.
– Massage?

Jag avböjer och säger »next time«. Hon ger mig en trumpen blick.
– Next time you say next time, why not now?

När hon förstår att jag inte vill kliver hon ner från sängen. Jag vill veta vad hon kan göra och vad det kostar, men hon skakar på huvudet.
– I tell you next time, säger hon.