Bäddat för avslag

Är du hemlös och behöver hjälp med bostad, tänk på att allt du gör kan vändas emot dig. Faktum har granskat ett skyddsnät fullt av fallgropar och fällor.

Jörgen hade haft problem med missbruk och psykisk ohälsa i många år. Han bodde i en lägenhet som han fått via socialtjänsten. I maj förra året blev han vräkt. Månaderna efter hankade han sig fram genom att växelvis sova på olika soffor. Hos sin mamma, hos kompisar, hos sin syster. Var han skulle göra av sitt bohag visste han inte. Han sökte hjälp hos socialtjänsten för magasinering, men fick avslag. En av hans kontakter inom öppenvården föreslog att han skulle skriva sig hos sin syster. Då skulle han kunna ansöka om inneboendehyra och på så sätt få loss lite pengar till magasineringen. Jörgen och hans syster Louise tyckte det lät som en bra nödlösning, så han folkbokförde sig hos henne. Ett ödesdigert beslut.

I samma stund Jörgen skrev sig i systerns lägenhet bedömde socialtjänsten att han hade hittat en permanent boendelösning. Han ansågs inte längre hemlös. Jörgen kastades därmed ut från socialtjänstens interna bostadskö och fråntogs möjligheten att få hjälp med att hitta en ny bostad. Louise fattade ingenting. Hur kunde socialtjänsten tro att det var en permanent boendelösning? Hon bodde i en tvåa med sin man.
– Att de ens kunde tänka så. Det var som att de bara väntade på att han skulle göra ett misstag så att de fick en anledning att neka honom hjälp. För mig kändes det som att jag hade sabbat för honom, att jag gjort honom en björntjänst. Öppenvården förstod inte heller, de ville ju bara hjälpa.

Louise och Jörgen överklagar beslutet till förvaltningsrätten. De skriver att ingenting i hans nuvarande situation har förändrats till det bättre och att det endast är posten som är vidarebefordrad till hans syster. Han bor inte där. De förklarar att Louise har hjälpt honom att söka bostäder men att han inte får några på grund av sina skulder och för att han blev vräkt från Lulebos lägenhet. Han kämpar med sitt missbruk och sin psykiska ohälsa.
De får avslag.

Rätten svarar att det inte framkommit att han har sådana speciella svårigheter att han inte på egen hand kan skaffa bostad. Det har heller inte framkommit att Jörgen uttömt alla möjligheter att själv ordna en bostad.

En person som fått hjälp med bostad genom socialtjänsten på grund av missbruk och psykisk ohälsa, blir vräkt av samma anledning och bedöms sedan av både socialnämnden och förvaltningsrätten kunna ordna en ny lägenhet på egen hand. Med den terminologi som vissa kommuner använder har Jörgen alltså gått från socialt hemlös till strukturellt hemlös. Trots att hans sociala situation förvärrats, inte förbättrats.

Vad tänkte du när du läste i domen att din bror inte har de speciella svårigheter som krävs för att få hjälp?
– Människor som min bror är där de är av en anledning. Jag märker ju att han behöver hjälp med det mesta, saker som kan tyckas vara bagateller. Han har till exempel svårt med tider, om han får en tid så ringer han mig eller mamma och ber oss hålla reda på den. Att söka en lägenhet klarar han inte. Han skulle dessutom aldrig få en lägenhet eftersom han har skulder. Det känns som att allt har blivit hårdare och att det blivit svårare för dem som redan har det svårt.

Den som vill ha hjälp med att skaffa bostad måste uppfylla en rad krav. Att vara helt bostadslös är ett av dem. Vad det innebär är däremot oklart. Jörgen är inte ensam om att ha tagit hjälp av någon i sin närhet för att få tak över huvudet, för att sedan få veta att han inte längre betraktas som bostadslös. Tim Holappa, juris doktor i offentlig rätt och forskare vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, har i sin forskning fokuserat på rätten till bostad. I avhandlingen Rätten till bostad i det sociala skyddsnätet har han framför allt studerat mål som har nått kammarrätten, där tolkningen av ”helt bostadslös” visade sig vara restriktiv. Den som har fått tillfälligt tak över huvudet hos släkt och vänner, på akutboenden eller vandrarhem eller, för den delen, dömts till rättspsykiatrisk vård, har inte betraktats som helt bostadslös. Detta trots att den högre rättsinstansen har slagit fast att akuta boendelösningar bara är en tillfällig lösning som kan accepteras under en begränsad övergångstid.
– Det finns avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen som säger att tillfälliga lösningar ska övergå till en mer permanent situation, säger Tim Holappa.

Men att tillfälligt sova på soffan hos en släkting är inte den enda fällan som den hemlösa kan gå i. Förutom att vara helt bostadslös ska den som vill ha hjälp ha särskilda svårigheter att själv skaffa bostad. Att vara psykiskt sjuk, befinna sig i ett missbruk, ha blivit vräkt eller ha stora skulder kan betraktas som särskilda svårigheter. Men för att få hjälp ska personen dessutom ha uttömt sina egna möjligheter att skaffa bostad, vilket bland annat innebär att utan resultat ha sökt ett antal bostäder. Det är nu fällan slår igen. Genom att visa att du faktiskt har sökt så många lägenheter som kommunen kräver, har du också visat att du inte har några särskilda svårigheter. Att du inte fått någon av de lägenheter du sökt på grund av skulder eller missbruk spelar ingen roll.

Faktum har gått igenom ett sextiotal domar i förvaltningsrätten där personer nekats hjälp med boende. I flera mål har den som sökt hjälp visat på en förmåga att söka lägenheter, och har därmed inte ansetts ha speciella svårigheter. Att själv tillfälligt ha ordnat med tak över huvudet kan också användas som argument för att speciella svårigheter saknas.

Tim Holappa jämför med rätten till försörjningsstöd, som vilar på samma paragrafer i socialtjänstlagen. I avhandlingen skriver han: ”Skulle samma logik som för bistånd i form av bostad tillämpas – dvs. att endast personer med speciella svårigheter att skaffa ett arbete kan komma i fråga för försörjningsstöd – skulle utfallet bli att enskilda som borde kunna skaffa ett jobb (men som inte får något jobb) inte beviljas försörjningsstöd.” Enligt Tim Holappa innebär en sådan tolkning och tillämpning att socialtjänsten förlorar sin funktion som det yttersta skyddsnätet.

Holappa menar att det är juridiskt oklart vad som menas med speciella svårigheter och helt bostadslös. I kammarrätternas praxis finns motsättningar och Högsta förvaltningsdomstolen har lämnat mycket osagt. Det bäddar för godtycke hos såväl socialtjänsten som förvaltningsrätterna.
– Jag skulle tycka att det vore bra om den här frågan avgjordes från lagstiftarens sida, att det tydliggörs vad man vill. Men det har inte hänt.

Enligt Tim Holappa saknar begreppen ”socialt hemlös” och ”strukturellt hemlös” rättsliga definitioner och kan leda till en tillämpning som strider mot lagen. Det har inte hindrat flera kommuner att dela in de hjälpsökande i dessa kategorier.

I Malmö blev indelningen tydlig när Arbetsmarknads- och socialförvaltningen (ASF) i maj 2019 införde en ny, mer restriktiv vägledning för bistånd till boende. De som betraktades som strukturellt hemlösa skulle från och med nu bara kunna få akutboende högst en vecka i taget. I Göteborg, där förändringen genomfördes vid samma tid, skulle den här gruppen inte få hjälp med boende utan pengar i handen att själv ordna tillfälligt boende till exempel på vandrarhem. Maxbeloppet är i dag 600 kronor per natt för en person och 1 440 kronor per natt för en familj på fyra personer.

Efter det att Malmö infört sin nya vägledning avdelades några socialsekreterare inom ASF för att bara arbeta med strukturellt hemlösa. Forskarna Ingrid Sahlin och Weddig Runquist bestämde sig för att följa deras arbete. De intervjuade även andra socialsekreterare. Hösten 2023 publicerade de rapporten Nödbistånd till boende. Hantering av ”strukturellt hemlösa” i Malmö. Där beskriver de hur kriterierna för att få hjälp gradvis skärpts. ”Nöd” blev ”allvarlig nöd”, ”missbruk” blev ”omfattande missbruk”, den psykiska ohälsan skulle vara grav och skulderna skulle vara ”jättestora.”
– Socialarbetarna som vi intervjuade berättade att klienter som de förut betraktade som socialt hemlösa blev strukturellt hemlösa för att de just då inte missbrukade, vilket inte innebär att hyresvärdarna ser det så, säger Ingrid Sahlin.

En av intervjupersonerna berättade att den som hänvisar till depression för att klassas som socialt hemlös i så fall måste vara helt utslagen. I rapporten skriver forskarna att förmåga att skaffa bostad hade reducerats till förmåga att kryssa i rutor i en blankett om bostadsansökan.
– Grundproblemet är att man inte har gjort något annat för att åtgärda hemlösheten, bara stramat åt socialtjänsten, säger Ingrid Sahlin.

Inte ens den som har fått ett positivt beslut om boendestöd går säker. Det fick tre kvinnor i Malmö erfara hösten 2022. Socialtjänsten utredde kvinnorna, konstaterade att de inte hade förmågan att söka lägenhet på egen hand och gav dem plats på boende. En av dem skrevs ut från boendet efter att ha uppträtt aggressivt. Trots att personal på boendet gjorde klart för socialtjänsten att kvinnan behövde nytt boende samma dag nekades hon hjälp. Dels för att socialtjänsten ville se om hon hade ett eget nätverk som kunde hjälpa henne, dels för att hennes agerande skullle få en konsekvens. Efter att ha tillbringat två nätter utomhus, vilket kraftigt försämrade hennes psykiska mående, sökte kvinnan på nytt hjälp. Då uppmanades hon att lämna in bankutdrag för att redovisa sin ekonomi. Eftersom hennes konto var spärrat skulle hon komma in med skriftliga intyg på att ha försökt öppna konto i andra banker. Först efter att en läkare hotat med att skriva in kvinnan på sjukhuset fick hon plats på ett boende.

En av de andra kvinnorna hamnade även hon på gatan där hon bodde i garage, förråd och bilar. Till slut blev hon körd till ett boende av polis och uppgav att hon hade blivit utsatt för rån och övergrepp.
I samtliga tre Lex Sarah-anmälningar konstaterar Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) att kommunen efter anmälan har vidtagit tillräckliga åtgärder och avslutar ärendena. Åtgärderna bestod bland annat av utbildningsinsatser.
– Det är inte så enkelt att ha den här fingertoppskänslan när det gäller att göra individuella bedömningar, det är många parametrar att ta hänsyn till. Det har vi lagt mycket energi på, säger Susanne Lundmark, enhetschef på enheten Ekonomiskt bistånd och boende i Malmö.

Som en följd av anmälningarna gjorde socialtjänsten även en större granskning av fall där den som har fått bifall för boende har fått det beslutet återkallat.
– Slutsatsen av den granskningen blev att vi behövde bli mer tydliga med vad som kan vara en grund för återkallelse, säger Susanne Lundmark.

Faktum har pratat med personer som finns i kretsen runt de som får avslag på avslag när de ber socialtjänsten om hjälp med boende. Ansvar som tidigare låg på socialtjänsten har dumpats på de här yrkesgrupperna; förvaltare, personliga ombud och boendepersonal. Och deras bild är samstämmig: Det har blivit svårare att få hjälp och hjälpen är ofta villkorad med krav som i många fall är omöjliga att leva upp till. Du kan ha sökt bostad i flera år på egen hand utan framgång, men bedöms ändå inte ha uttömt alla möjligheter.
– Det är orimligt att kräva av personer att de ska fixa en bostad på egen hand, när det är helt uppenbart att det aldrig kommer att gå. Personer med hyresskulder tvingas söka förgäves efter bostad. Ofta behöver de dessutom ha en deposition redo. De här människorna riskerar också att fara illa och bli utnyttjade, säger Annakarin Bergström som har jobbat som personligt ombud på Bräcke Diakoni i 20 år.

Många gånger finns det även hinder som socialtjänsten inte tar hänsyn till.
– Ibland beviljas hemlösa stöd att söka bostad. Men det är inte självklart att du kan ta emot det stödet om du bor på en filt på en vind. Det kan också finnas ekonomiska svårigheter, du kanske inte har råd att ta dig med kollektivtrafik till möten. Svårigheterna vänds sedan ofta mot dig – att ”hen inte medverkar” i utredningen, vilket leder till avslag.

De personliga ombuden ägnar i dag mycket mer tid till administration och hantering av avslag än tidigare. Socialtjänsten efterfrågar också omfattande underlag, intyg från läkare och andra. Många har inte de medicinska underlag som krävs och det kan ta lång tid att ta fram dem. En del klienter är svåra att  malla in i en norm. Det kan vara uppenbart att det finns behov av stöd på grund av till exempel en funktionsnedsättning och självmedicinering, men de kan inte prestera de ”bevis” som myndigheterna kräver. Vissa klienter har också svårt att be om hjälp eller är ambivalenta, de kan säga ”jag behöver inte er hjälp, jag klarar mig utan stöd”, eller så tackar de nej på grund av sitt funktionshinder utan att förstå konsekvenserna.
– Flera år senare kan det användas mot personen ifråga. Det är repressivt! Att de inte gjort det som krävs av dem är ofta ett uttryck för deras svårigheter. Du vänder dig inte till socialtjänsten om du inte verkligen behöver det. Hjälpen fanns förut när jag började med detta. Den finns inte längre.

En av Annakarins före detta klienter, Carolina, har haft det svårt i många år. Det handlar om psykisk ohälsa, alkoholism, samt ett lättare intellektuellt funktionshinder. Carolina har flera gånger försökt ta sitt liv genom att blanda alkohol och tabletter. 2022 råkade hon ut för en privat hyresvärd som hon kallar ”knäpp”. Hon hade varit missnöjd med olika problem i lägenheten och bett att de skulle åtgärdas. Han svarade genom att byta lås när hon var bortrest. Carolina blev hemlös och fick inte tillbaka sina saker förrän i maj i år. Nu är de magasinerade. Själv flyttar hon runt, långa perioder har hon bott på vandrarhem, samtidigt som hon söker lägenhet efter lägenhet.
– Jag har suttit på vandrarhemmet och sökt som en dåre på lägenheter, via HomeQ, Balder, Skandia, men får bara svaret hela tiden ”Tyvärr lägenheten har gått till en annan sökande”. På Blocket svarar vissa inte alls, eller stänger ner med en gång.

Efter erfarenheten med lägenheten hon blev utelåst från är Carolina samtidigt rädd för att söka via privatpersoner på Blocket. Hon har precis som Jörgen sökt hjälp från socialtjänsten, men fått avslag. Inte heller Carolina bedömdes ha svårt att hitta en bostad på egen hand. Trots att det var uppenbart för hennes personliga ombud att hon hade behov av hjälp. Eftersom hon väntade på att avtjäna ett kortare fängelsestraff ansåg rätten dessutom problemet löst: ”Därtill ska beaktas att NN vid tid för avtjänande av fängelsestraff kommer att ha ett boende.”

Både hennes personliga ombud och frivården ansåg dock att Carolina skulle fara illa om hon sattes i fängelse och hon hade möjlighet att få avtjäna straffet med fotboja. Men då behövde hon visa att hon hade en fast bostad. Detta struntade rätten i, något Annakarin Bergström är mycket kritisk till. Det vändes även mot Carolina att hon tackat nej till ett LSS-boende fyra år tidigare.

Helena Synneby är biträdande enhetschef på Göteborgs Stadsmissions Mötesplats centrum. Hon har jobbat på Göteborgs Stadsmission i snart fem år och är kritisk till bristen på förebyggande insatser kring hemlöshet. Framförallt gäller det personer som inte har förstahandskontrakt och därför inte omfattas av det vräkningsförebyggande arbetet. Hon berättar att de möter många som befunnit sig i väldigt osäkra boendeförhållanden under en längre tid, som att ha sovit på någon soffa blandat med att sova ute eller vara inneboende. Människor som hela tiden närmar sig punkten för akut hemlöshet och som redan där hade behövt hjälp och stöd. Som det är organiserat nu är det i princip först den dagen när du blir akut hemlös som du kan få hjälp.
– Det gäller ju att alla alternativ ska vara uttömda, vilket leder till en onödig utsatthet. Om människor kunnat få hjälp och stöd tidigare hade vissa av de här situationerna kunnat förhindras. Istället ser vi en snabb spiral neråt, att framförallt den psykiska hälsan blir kraftigt försämrad.
– Detta i kombination med att du ska försöka orientera dig framåt och komma vidare, säger Helena Synneby.

Göteborgs Stadsmission möter även hjälpsökande som redan har nödbistånd. Många beviljas bara boende för en vecka i taget om ens det, och har svårt att hantera logistiken kring det. Det kan också vara så att det inte finns något boende för den summan som de blivit beviljade. I evenemangstider till exempel så är det mycket svårare att få plats på vandrarhem. Då kanske man väljer att sova ute i stället.

Och vad händer då mer konkret?
– En del orkar helt enkelt inte, det känns hopplöst och man känner sig ensam i sin situation. Vi ser att många är i behov av mycket stöd, både utifrån att de mår dåligt av situationen men också vad gäller själva bostadssökandet. 

Bland dem som har haft ett boende med stöd, men som plötsligt bedöms inte ha behov av det längre, har Göteborgs stadsmission sett en del som fallit igenom totalt.

Cecilia Nilsson har jobbat på olika boenden för hemlösa i Göteborg i nio år. Bland annat på boendet Victor, där många vare sig har inkomster, referenser, bankid, eller telefon. De flesta har svåra problem med beroende och många lider av både fysisk och psykisk ohälsa. Ändå ska de söka ett visst antal lägenheter per vecka och kunna visa upp det för socialtjänsten. Gör de inte det så kan de förlora sitt boende. Cecilia Nilsson berättar om en klient som inte hade bankid och som hon skulle hjälpa att sätta upp sig på olika köer, som Home Q och på Boplats. Det tog en hel dag. ”Den frustration han kände, det var inte klokt”, säger hon. 
– Det är ren förnedring och späder bara på den allmänna känslan av hopplöshet, eftersom de möts av nej, nej och åter nej. Ofta villkoras även annat stöd, som försörjningsstödet. Är det ens lagligt? Det är det här som gör att våra klienter får utbrott och det är vi som boendepersonal som får hantera när bägaren rinner över.

Cecilia Nilsson påpekar också att det är en bråkdel av dem hon kommer i kontakt med som orkar överklaga. Ibland görs dock interna anmälningar och utredningar och allvarliga fall anmäls till Ivo.
I Stockholm har det, enligt Per Sternbeck som är föreningssekreterare/Socialt ombud för föreningen Equal även blivit svårare att överta så kallade träningslägenheter.
– Har det gått ”för bra”, till exempel att du har börjat jobba eller studera, så blir det ett skäl, då kan du ordna lägenhet på egen hand. Har det gått för dåligt, så blir du av med lägenheten av den anledningen. Det är som att balansera på en knivsegg, otroligt rättsosäkert och kostar samhället massor av pengar.

De två år som klienterna får behålla träningslägenheten är enligt Per Sternbeck ingenting när man pratar om att ta sig ur ett missbruk.
– Det satsas massor med pengar på människor som man sedan slänger under bussen.

Per Sternbeck upplever även att praxis har ändrats i förvaltningsrätten. För fem–sex år sedan vann de ungefär hälften av de ärenden de drev. De senaste tre åren har de inte vunnit något, samma standardformulering används i domarna – att socialtjänsten inte har skyldighet att ordna bostad. Det är individens ansvar.
– Vi har slutat att överklaga, det är ingen idé. Vi upplever en hårdare kultur bland domarna i dag, som kan vara en frukt av hårdare kultur i samhället generellt. Man vill sätta åt folk som inte sköter sig.

Efter flera månaders limbo återgick Jörgen till att bedömas vara i behov av hjälp med boende. Varför vet inte hans syster. Hon säger att det ibland känns som att socialtjänsten bara vill köpa sig tid. De kallades till ett så kallat SIP-möte där olika personer kring en klient träffas och försöker komma fram till lösningar. Öppenvården var med och en jättebra man från kyrkans hus, berättar Louise. Efter det gick det fort, Jörgen fick ett boende på något som heter Fyren där han får lämna urinprov tre gånger i veckan.
– Det känns jättebra och jag hoppas att det kan leda till att det vänder, säger Louise.

Men så här i efterhand önskar hon att hennes bror skulle ha fått hjälp innan han blev vräkt, han hade ju haft problem länge. Det ska inte behöva gå så långt som till en vräkning, tycker hon.
– Alla är värda att ha en dörr att stänga om sig.

Carolina lyckades tillfälligt lösa sin situation genom att bli inneboende hos en man via Facebook, då slapp hon fängelsevistelsen och fick fotboja. Men mannen hade bara lovat hjälp en kort period, nu vill han helst inte att hon är där längre. Hon växelbor därför hos en kompis och mannens lägenhet, där hon är när han jobbar. Hon har fått avslag på ännu en ansökan om hjälp med boende, men orkar inte överklaga en gång till.
– Det känns orättvist. Jag känner mig väldigt ensam, stressad och frustrerad. Det är väl inte meningen att jag ska behöva knarka eller hänga med kriminella för att få hjälp att komma ur skiten. Jag önskar att de hade lyssnat på vad jag behöver för hjälp.

Hon hoppas nu på ett boende där hon får stöd och sällskap, som Rebo – ett kollektivt boende – men då måste det först göras en utredning på funktionsenheten.
– Det här påverkar mig väldigt mycket, jag är en grubblande människa, det blir en frustration som tar på psyket. Att sitta och söka och söka som en dåre, utan att ha någon chans. Jag tycker inte att det ska vara så.

Annacarin vägrar acceptera avslagen: ”De skrev ’rättshaverist’ i journalen”

Att vara vältalig och påläst är inte alltid en fördel i kontakten med socialtjänsten. Då kan du få lösa din situation på egen hand. Det har både Peter och Annacarin fått erfara.

Annacarin Rosén är ett undantag, hon hör till de få som bestämt sig för att inte acceptera de många avslag hon fått från socialtjänsten i Sundbyberg. I överklagan efter överklagan till förvaltningsrätten argumenterar hon för sin sak. För några månader sedan fick hon äntligen bifall på hjälp med ett boende, men socialnämnden överklagade beslutet och domen upphävdes. Annacarin har tappat räkningen över hur många gånger hon överklagat. När vi först får kontakt väntar nya förhandlingar i rätten några dagar senare. Elva ärenden ska då upp i förvaltningsrätten. ”Sedan orkar jag inte mer”, säger hon. Hon har de senaste åren varit inlagd inom psykiatrin på grund av suicidrisk flera gånger.
– Läkarna säger att så här kan du inte ha det.

Annacarins historia började 2016 när ett av hennes barn blev hotad av kriminella. Det utlöste ett händelseförlopp som ledde till att hon tvingades sälja sin lägenhet. I tre år flyttade hon runt och levde på pengarna från försäljningen av bostaden. När pengarna var slut och hon även blivit sjuk sökte hon hjälp hos socialtjänsten. Första gången vi pratar bor hon i sin sons studentrum, han själv flyttar runt mellan kompisars soffor för att hans mamma inte ska behöva sova på gatan.

Socialtjänsten har erbjudit henne olika typer av hjälp, till exempel att flytta till andra kommuner. Hon har också beviljats nödbistånd som räcker till att bo i en sovsal på vandrarhem. Men Annacarin orkar inte bo så och hon vill inte flytta till någon avfolkningsbygd långt bort från sina barn. Hon vill inte bli utsatt för social dumpning. Förutom sin psykiska ohälsa lider hon av svår reumatism som satt sig på de inre organen, på magsäcken, och som gör att hon kräks.
– Jag behöver en fast bostad, jag kräver inte en lyxlägenhet på Strandvägen, jag behöver bara någonstans att bo. De säger att jag kan ordna en lägenhet själv, men hur jag än bevisar att jag har skulder hos kronofogden och ingen inkomst så fortsätter de att hävda det. En hyresvärd som ser att jag inte har någon inkomst och att jag har skulder tar någon annan, även om jag står i kön. Det skulle jag också ha gjort.

Hon dricker periodvis i affekt för att dämpa, glömma. När hon blir förtvivlad över allt.

Annacarin har sökt både försökslägenhet och Bostad först och fått avslag. Hon förstår inte vilka kriterier hon ska uppfylla för att få stöd. 
– De ändrar sina argument hela tiden. Jag drack enligt dem för mycket för en försökslägenhet och var för frisk för en träningslägenhet. Har jag inte gjort si, så ska jag göra så, har jag gjort så så ska jag göra si, det är hela tiden något nytt.

I ett beslut uppgav de att hon hade ett ordnat boende, då hon var inskriven på sjukhus. Under en period blev hon beviljad boende på en migrationsanläggning. Efter tre veckor meddelades att hon var uppsagd från ett visst datum.
– Inget om vad deras beslut grundade sig på, vad som skulle hända sedan eller om de kunde hjälpa mig med något annat. De påstod att jag inte hade uppfyllt kraven, att personalen på boendet hade kunnat hjälpa mig att söka boende och att jag hade tillgång till dator. Men personalen hade absolut inte tid att sitta och hjälpa mig med det. Och datorn, det var fullt med barn på boendet som hela tiden använde den för att leka och spela.

Själv har hon vuxna barn och socialtjänsten har hela tiden haft inställningen att hon borde få bo hos dem, trots att de redan är trångbodda. I ett av förvaltningsrättens beslut framgår att även rätten vänder det till Annacarins nackdel att hon har ett socialt nätverk med vuxna barn. Bara en månad senare argumenterar de dock till hennes fördel när de skriver: ”Det finns inte heller någon skyldighet för vuxna barn att hjälpa sina föräldrar att ordna boende”.
– Det handlar också om integritet. Jag vill kanske inte bo hos mina barn och de vill kanske inte bo med sin mamma.

Annacarin upplever att socialsekreteraren inte gillar henne eftersom hon ställer frågor och läser på innan möten. Flera gånger har de velat tvångsutskriva henne från kommunen, eftersom hon bott tillfälligt i kringliggande kommuner. I en anteckning på 1177, kunde hon läsa att socialtjänsten ansåg att hon var en ”rättshaverist”.

Upplever du att det vänds emot dig att du är verbal?
– Ja, det ligger mig i fatet att jag är frågvis, att jag söker kunskap. Visst, jag kan söka 100 lägenheter på en vecka, men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om att kunna få en lägenhet. Och behålla den.

I juli kom besluten från förvaltningsrätten på de senaste överklagandena. Hon fick avslag på allt. Rätten medger denna gång att Annacarin har svårt att skaffa en bostad på egen hand, men drar ändå slutsatsen att det var rätt av socialförvaltningen att neka henne hjälp med bostad.
”I målen är emellertid ostridigt att Annacarin Rosén sedan mitten av november 2023 hyr en bostad i andra hand av sin son. Förvaltningsrätten gör därför bedömningen att hennes behov av en bostad för tillfället är tillgodosett därigenom.”
I dag står Annacarin utan bostad igen. Det blev i längden ohållbart för sonen att flytta runt hos kompisar. Lika ohållbart var det att försöka dela ett studentrum på 16 kvadrat.

För Peter Fjordman började allt med en affärskonflikt som ledde till en konkurs. Han hade drivit ett företag i många år och levde ett helt vanligt familjeliv, men företaget blev anklagat för att ha förfalskat ett certifikat. I själva verket hade förfalskningen skett hos en kinesisk leverantör, berättar Peter. Hans största kund trodde inte på honom och allt rasade. Konkursen och skulderna ledde till att han och dottern, som då bara var tolv år, blev vräkta. Fyra år tidigare hade hennes mamma gått bort. Nu fick hon bo hos vänner och bekanta medan Peter hankade sig fram på olika soffor. Han minns skammen första gången han sökte hjälp hos socialtjänsten. Han hade förberett sig och hade med sig all dokumentation han tänkte behövdes, men märkte snart att det bara var till hans nackdel.
– Jag sågs som självgående, en före detta företagare med barn och utan missbruk: Det här löser han själv. Hade jag bara fått hjälp med boende under ett år så hade jag kunnat bli självförsörjande igen, men så fungerade det inte.

Han sökte hjälp en gång till, men fick även då avslag. Fem år efter att han hade blivit hemlös, 2017, fick han hjälp av socialtjänsten första gången. Han hade då gått ner kraftigt i vikt och var undernärd. Under en period av nio månader fick han ett tillfälligt boende, men sedan fick han återigen avslag på fortsatt stöd. Trots att han var djupt skuldsatt efter konkursen och inte hade någon inkomst ansågs han inte ha de särskilda problem som man behöver ha för att få hjälp. Han överklagade, men fick avslag i förvaltningsrätten.

En fastighetsskötare Peter kände lät honom under en period bo i ett utrymme i ett av husen han tog hand om. Men mark under fötterna fick han först när han på ett möte stötte på dåvarande chefen för Betelskeppet, ett boende för hemlösa som ligger i hamnen i Göteborg och drivs av en förening. Han flyttade in och är fem år senare fortfarande kvar.

Under alla år som företagare och ”tack vare” affärskonflikten som ledde till konkursen har Peter tillägnat sig ingående juridiska kunskaper. Han inser att han har en helt annan förmåga att uttrycka sig i skrift än de flesta av de olycksbröder och systrar han stöter på. Han har därför, utan ersättning, börjat hjälpa andra med att överklaga socialtjänstens beslut. En av hans grannar på båten hade fått avslag på sin ansökan om försörjningsstöd eftersom han inte hade sökt tillräckligt många jobb, detta trots att han hade elva olika diagnoser. Peter tog med honom till en läkare som undersökte honom och skrev ett intyg att han inte var i skick att söka jobb.

Fallet illustrerar dock systemets absurditeter. Eftersom ansökan om försörjningsstöd alltid söks för kommande månad hade läkaren intygat att mannen inte hade förmåga att vara arbetssökande under tre månader framöver. Avslaget på försörjningsstöd handlade dock om föregående månad, därför gällde inte intyget, enligt både socialtjänsten och förvaltningsrätten. De fick gå tillbaka till samma läkare och be honom skriva ett nytt intyg där läkaren förklarade att de problem mannen hade inte uppstod över en natt och att han med största sannolikhet haft precis samma problem även månaden innan.

Peter undrar var medmänskligheten tagit vägen och är frustrerad över bristen på förebyggande arbete hos socialtjänsten.
– Det säger sig självt att om man skär sig i fingret måste man tvätta och ta hand om skadan direkt. Annars blir det infekterat och sju gånger värre.

Fotnot: Vi har erbjudit socialtjänsten i Sundbyberg en intervju där de får chansen att bemöta den kritik Annacarin Rosén lyfter fram. Annacarin tog beslutet att hon via en fullmakt ville lyfta sekretessen. Vi fick följande svar från Anna Åström Brewitz, avdelningschef och biträdande omsorgs och välfärdsdirektör: ”Vi har gjort ett ställningstagande där vi inte uttalar oss kring enskilda personer, även om det finns en fullmakt, utav hänsyn till den enskildes integritet då det rör känsliga frågor och uppgifter.”

Faktumförsäljarna berättar

Lollo: ”Det känns lönlöst att söka hjälp”

Jag är egentligen undersköterska, men just nu bor jag i ett tält och säljer Faktum. I vintras bodde jag på olika härbärgen. Innan dess hade jag bott på ett skyddat boende eftersom jag blev misshandlad av min före detta sambo som också gjorde mig beroende av droger. När jag flyttade till Göteborg gick jag till socialtjänsten i centrum för att få hjälp eftersom jag hade skrivit mig hos en kompis i centrum. Han tar bara hand om mina katter, han bor i en etta, så där kan jag inte bo. Socialtjänsten hänvisade mig till Hisingen som hänvisade mig tillbaka till Centrum. Där sa de att jag inte kunde få hjälp eftersom jag hade fått in swishbetalningar på mitt konto och då räknas det som en inkomst.

Jag måste ju ha något att leva på så jag hade lånat pengar från olika kompisar som har swishat mig en hundralapp eller en femtiolapp då och då. Det handlade inte om några stora summor. Men de säger att det måste ha varit tomt på mitt konto i tre månader för att jag ska kunna få hjälp. Men vad ska jag leva på under tiden frågade jag? Socialsekreteraren föreslog att jag skulle be mina vänner om kontanter istället så syns det inte på kontot att jag fått pengar. Men hur ska jag ha råd att åka spårvagn eller buss för att kunna träffa dem och få kontanter? Då kanske jag åker på böter istället för att jag tvingas tjuvåka.

Det känns lönlöst att söka hjälp hos socialtjänsten. De säger att jag klarar mig själv, att jag kan be min familj om hjälp om det inte går. Men jag har ingen kontakt med min familj. Jag är väldigt glad att jag hittade Faktum, för nu kan jag i alla fall få in lite pengar till mat.”

Lollo är ett fingerat namn.

Jocke: ”Som man bäddar får man ligga”

Jag sökte hjälp från socialtjänsten för några år sedan för att lämna Länkarna, där jag bott i flera år. Jag kände mig klar med det kollektiva, det är slitsamt att bo så. Man går på varandra, det är svårt att hitta något lugn. Jag hoppades att få en referenslägenhet, men boendeenheten påpekade att jag har tak över huvudet och frågade om jag själv sökt lägenhet på Boplats. Jag hade levt rövare, hade störningsanmälningar på mig från tidigare boenden, hade hyresskulder och hade suttit inne. Dessutom bara ett eller två års kötid på Boplats, men de tyckte jag skulle söka ändå. Jag fick även en lapp med en massa namn på fastighetsägare, jag sökte några stycken, men fick nobben på grund av skulderna framförallt, fastighetsägare ser hårt på det. Men socialtjänsten tyckte jag skulle fortsätta att söka.

Det kändes meningslöst, jag blev irriterad och sur. Man tappar hoppet om deras medkänsla. Jag överklagade till förvaltningsrätten, men de gick på nämndens sida.

Några år senare fick jag hjälp via Bostad Först, men då var jag inte i rätt läge och sumpade den chansen, något jag ångrar nu. ”Som man bäddar får man ligga”. Jag bor därför hos Länkarna igen. Just nu skippar jag kontakt med socialen. Istället säljer jag Faktum, har aktivitetsstöd och betalar av på mina skulder varje månad. För att kunna få ett fast boende måste jag bli av med mina skulder, de tickar på hela tiden, det är väldigt stressande. Jag krigar vidare.”

Eija: ”Jag vill helst inte ha med dem att göra”

En dag stod de bara där utanför dörren. Kronofogden. Jag hade precis stoppat in en tvätt i maskinen och skulle lägga mig i ett varmt bad. De tog med sig allt vi ägde. Min son fick åka i väg i foppatofflor mitt i vintern. Han sov i en säng i köket i sin pappas lägenhet den natten, jag satt i min kalla bil och sov. Jag hade inte ens ett täcke. Sedan följde det värsta året i mitt liv, det sitter fortfarande djupt. Om jag bara hade fått hjälp från början. Jag hade förvarnat socialtjänsten att vi var på väg att vräkas och trodde att det skulle ordna sig. Efter en sjukskrivning hade jag nekats sjukpenning och fick svårt att betala hyran. Jag hade inga problem med alkohol och droger då och har inte det i dag heller.

Vem som får hjälp från socialtjänsten är ett lotteri och man måste tjata för att få hjälp. Jag orkar inte och vill helst inte ha med dem att göra. Hur många avslag jag fått genom åren kan jag inte ens hålla reda på längre, det är fruktansvärt jobbigt att få nej efter nej.

Under 14 veckor efter vräkningen fick jag ingen hjälp med vare sig mat eller boende. En dag åkte jag till psykakuten – jag var ju deprimerad, men mest hoppades jag på att bli inlagd för att få någonstans att sova, men det fick jag inte. Sedan ringde min handläggare och sa att hon hade ordnat ett boende åt mig över helgen. När jag kom dit visade det sig vara på tillnyktringsenheten. Jag blev inlåst där, trots att jag inte var påverkad av något och fick inte ens ta med mig frallan jag hade köpt på Statoil. Jag var så hungrig. Under den tiden blev jag fruktansvärt smal, hade storlek XS, folk trodde att jag knarkade.

Under en period blev jag kringskickad mellan olika boenden. Flera gånger gick jag till en bro över motorvägen nära gasklockan och tittade ner. Om jag hoppade där det var mycket trafik skulle ingen hinna bromsa. Men sedan tänkte jag på mina ungar.

På ett boende blev jag mordhotad av en man som inte gillade hundar, och det var knivslagsmål utanför min dörr på natten. Dit ville jag inte tillbaka. Jag bodde hellre i bilen med min hund, Texas. Jag bodde också flera månader i en kolonistuga på fem kvadrat. När handläggaren kom tillbaka från semestern frågade hon var jag hade fått pengar ifrån? Du har ju överlevt.

Efter ungefär ett halvår fick jag en jourlägenhet via Skyddsvärnet, sedan fick jag ett referensboende – ett kommunalt kontrakt som jag fick överta efter 18 månader. Men jag har varit nära att förlora lägenheten flera gånger när jag fått avslag på hyran från socialtjänsten. Nu är jag 63 år och kan ta ut lite pension, men eftersom jag inte får bostads-tillägg än, måste jag fortfarande dras med socialtjänsten. Jag längtar till den dag jag slipper.

Rådgivarna: ”Vi hjälper dem att uppfylla kraven”

Invånarna i Malmö och Göteborg erbjuds bostadsrådgivning via kommunen. Där får de lära sig både hur de ska söka en bostad och hur de ska kunna bevisa för socialtjänsten att de faktiskt gör det. Chansen att få ett efterlängtat kontrakt är dock minimal för de flesta.

Bostadsrådgivningen i Malmö är till för alla Malmöbor, men en stor andel av klienterna har hänvisats dit från socialtjänsten. Kamal Abdelsayed som är rådgivare beskriver deras verksamhet som en hjälp till självhjälp där de avlastar klienten och minskar deras stress. Att sätta upp sig i olika bostadsköer kan vara viktigt för framtiden och att lära sig vad man ska vara försiktig med på den privata marknaden. Att till exempel aldrig betala något utan att ett avtal är påskrivet kan minska utsattheten. Rådgivarna slussar även vidare till budgetrådgivning om det finns skulder som ställer till det. Vilken typ av boende de som kommer dit till slut hittar och hur lång tid det tar varierar mycket beroende på vem som är sökande. Nyligen fick en ensamstående ett förstahandskontrakt efter bara fyra månader eftersom det var en lägenhet utan hiss, i ett inte så attraktivt område och med snabb inflyttning, berättar Kamal Abdelsayed. För dem som till exempel har skulder kan det vara svårare.

Är det inte meningslöst för dem som har skulder, missbruk och kriminalitet i bagaget att söka bostäder de ändå inte kan få?
– Vi har diskuterat detta, men de behöver sökandet som ett underlag att visa upp för sin handläggare på socialtjänsten – att de har haft de här konversationerna med hyresvärdar, eller att de har mejlat men inte fått svar. Vi stödjer dem i att uppfylla kraven. Vi lär dem hur de ska göra för att allt ska bli sparat, säger Kamal Abdelsayed.

Jenny Martinsson är verksamhetsutvecklare på Center mot hemlöshet i Göteborg som erbjuder bostadsrådgivning. Hon berättar att även de har klienter som kommer vidare och hittar en bostad, men i fall där det kanske finns missbruk kan det vara svårt både att söka och att behålla en lägenhet. De är noga med att säga att det är socialtjänsten som utreder behovet av hjälp med bostad, men ibland när klienter ansökt och fått nej har kanske inte de behov och svårigheter som finns framkommit. Någon som självmedicinerar med amfetamin kan säga nej, jag har inget missbruk. En annan som lider av psykisk ohälsa som hen dövar med alkohol säger samma sak, berättar Jenny Martinsson.
– En del kommer till oss och har definierats som strukturellt hemlösa, men vi ser att det finns andra svårigheter. I vissa fall kan vi uppmana att gå tillbaka och ansöka på nytt. Socialtjänsten är hårt belastad och träffar ofta klienterna väldigt kort tid. Här kan man ta en kopp kaffe och komma in och prata flera gånger. Då kan jag säga ”berätta för socialtjänsten det du sagt till mig”. Ibland kan det handla om att använda rätt ord för att det ska bli tydligt vilket stöd du behöver.

Har det blivit svårare för människor att få hjälp?
– Ja, det jag ser är att det läggs mer ansvar på individen att hon ska göra allt som står i hennes makt för att lösa sin situation. Det har blivit praxis. Det räcker inte heller att bara söka i Göteborg, de ska söka i hela landet, alla typer av boende. Det är en utsatt situation.

Fotnot: Vare sig bostadsrådgivningen i Malmö eller Göteborg för någon statistik över hur många av deras besökare som faktiskt hittar en bostad.

Förvaltaren: ”Socialtjänsten vill slippa ansvar”

Det är inte bara anhöriga som riskerar att göra hemlösa en björntjänst. Att ha en god man eller en förvaltare kan leda till att du inte anses behöva hjälp från socialtjänsten. Att få hjälp med bostadssökande är dock ingen garant för att få en bostad.

Govind Misra har jobbat som förvaltare i Lund i 20 år, för det mesta med klienter från rättspsykiatrin. Han kom till Sverige från Indien på 1970-talet, nu känner han inte igen det svenska samhället längre. Det han reagerar på är de hårda tagen från myndigheternas sida mot svaga grupper. Vem ska då skydda dem, frågar han sig?

Govind Misra berättar om en klient som har lång historik av missbruk, lider av en intellektuell funktionsnedsättning, med betydande svårigheter att hantera sin vardag, samt ADHD och olika fysiska hälso-problem. Han har avtjänat flera fängelsestraff och har skulder hos Kronofogden.

Han sökte därför ett LSS-boende åt honom, men fick avslag. Av social-sekreteraren fick han 50 namn på olika fastighetsägare, 15 sidor med adresser.
– De tyckte att jag skulle gå runt med honom och säga att han är snäll och skötsam. Det är han inte. När han bodde på ett härbärge hittade de både yxa och kniv i hans rum och han blev utslängd var och varannan dag. När han var inlagd på psyket drack han upp all handsprit på alla avdelningar. Han blev utslängd därifrån också.

Govind Misra försökte med både Lunds och Malmös kommunala bostadsbolag, men svaret han fick var att med klientens historia, hans skulder och hans kriminella bakgrund, kunde han inte erbjudas lägenhet.
De överklagade socialtjänstens avslag hos förvaltningsrätten. Av domen framgår att socialnämnden anser att klienten har ett eget ansvar att lösa sin situation och att han inte har kunnat visa att han aktivt sökt bostad. Förvaltningsrätten anser dock att mannen har de svårigheter som krävs för att få hjälp med bostad, men eftersom han redan har en förvaltare så sätts detta ur spel. Allt ansvar läggs på Govind Misra.
– Det är inte mitt jobb att försöka hitta ett boende till honom. Jag har inte möjlighet att lägga så mycket tid på en klient. Jag är inte heller byggherre. Jag kan inte bygga ett LSS-boende eller 100 lägenheter, säger han frustrerat och berättar att det slutade med han sade upp sig som förvaltare för klienten i fråga. 

Han har mött många liknande fall på sistone. Förut var det inte så, då fungerade samarbetet med socialtjänsten bättre. Enligt Govind Misra handlar det om att socialtjänsten vill slippa ansvar. Kommunen försöker undvika kostnader, svaret de ständigt får är att ”det är inte socialtjänstens roll”. Men om socialtjänsten bara ska vara rådgivande, då kan man lika gärna lägga ner, menar han.

Ministern: ”Det behövs en genomgripade reform”

Svar från socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, via pressassistent Linnéa Schor Radeborn.

De motsättningar och oklarheter som Tim Holappa har hittat, har regeringen själv uppmärksammat dem?
”Det har under lång tid uppmärksammats att personer med samsjuklighet i alltför låg grad får en sammanhållen vård och omsorg. I juni 2020 tillsattes Samsjuklighetsutredningen med uppdrag att föreslå samordnade insatser för personer med samsjuklighet i form av missbruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos. Utredningens slutsats är att det behövs en genomgripande reform av samhällets insatser till personer med samsjuklighet. Utredningens förslag har remitterats och bereds just nu inom Regeringskansliet.”

Tim Holappa anser att de juridiska motsättningarna och oklarheterna borde redas ut av lagstiftaren. Vad är regeringens kommentar till det?
”Socialtjänstlagen är en ramlag som inte detaljreglerar på vilket sätt socialnämnden ska tillgodose den enskildes behov. Att den enskilde ska ha uttömt sina möjligheter att lösa situationen på egen hand är ett generellt krav som måste uppfyllas vid alla former av bistånd från socialnämnden. I rättspraxis har personer i undantagsfall ansetts ha rätt till bistånd i form av en bostad när den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad.”

I juli presenterade regeringen en lagrådsremiss om en ny socialtjänstlag. Kan den nya lagens fokus på förebyggande arbete innebära att den strukturellt hemlösa får hjälp med bostad?
”Regeringens förhoppning är att en ny socialtjänstlag kan leda till att socialtjänsten får bättre förutsättningar att motverka hemlöshet. Kravet på att kommunen ska planera sina insatser för enskilda, och då särskilt beakta behovet av tidiga och förebyggande insatser, lägger ett ansvar på socialtjänsten att skapa sig en bild av vilka behov som finns i kommunen. Att tidigt upptäcka behov ökar förutsättningarna för att i ett tidigare skede motverka situationer och behov som kan leda till hemlöshet eller psykisk ohälsa.”