Faktum granskar: Matsvindlaren

Simon Eisner har beskrivits som lyxliraren i finansbranschen som valde att bli en modern Robin Hood. Under snart tio års tid har han jobbat med att ta vara på samhällets matöverskott och ge till fattiga. Han har bjudits in till kungens bord och fått pris av Svenskt Näringsliv. Men Faktums stora granskning visar att den sociala entrepenörens framgångssaga luktar skämt – och det gäller inte bara maten.

Applåderna är öronbedövande. Simon Eisner står på bankettsalens stora scen på Hotell Park Aveny. Framför honom sitter hundratals människor bänkade vid långbord med vita dukar och levande ljus.
Det luktar glögg, risgrynsgröt och julskinka. Vi befinner oss på Svenskt Näringslivs årliga jullunch. I bakgrunden spelas The winner takes it all med Abba. Simon Eisner har just fått ta emot priset som ”Den mest företagsamma människan i Västra Götaland 2013”.

På scenen pratar han om vägen till framgång: ”Det gäller att tänka utanför boxen”, säger han till de uppenbart imponerade företagarna i publiken.
Simon Eisners affärsidé har beskrivits som unik och smått genial. Han tar betalt för att hämta livsmedelsbutikernas överskott och kör sedan ut maten till hemlösa, papperslösa och andra utsatta grupper. Det är en idé få vågat ifrågasätta.

Mat, som annars skulle slängas, tas tillvara, miljön vinner och fattiga slipper gå hungriga.
Faktum har i flera år tagit emot mat från Simon Eisners företag Allwin AB. Mat som hämtas hos olika 7-Elevenbutiker. Färdiga smörgåsar, sallader, bullar och bröd. Men i slutet av januari bestämde vi oss för att säga upp avtalet. Vi kunde inte garantera att maten var säker att äta.

Efter prisbanketten är Simon Eisner märkbart tagen. Nästan svimfärdig, beskriver han det som. Ett pris från Svenskt Näringsliv är ett stort erkännande. Trots att han kommer från en familj med en lång företagshistoria, är uppvuxen på Särö och har gått på Lundsberg, har vägen han valt de senaste tio åren inte varit den klassiska för en kille med hans bakgrund.

Men vinden har vänt. Under året har Simon Eisner utsetts till Årets entreprenör av återvinningsindustrin, varit på kungliga slottets Sverigemiddag och bjudits in att prata om matsvinn inför OECD. Före resan citeras han i en artikel på en regeringsfinasierad hemsida, matlandet.se:
”Jag har kommersialiserat välgörenheten. Och nu kan mitt arbete faktiskt komma att påverka en miljard människor. Det känns rätt stort att en liten göteborgare ska åka ner och förklara något för OECD i Paris.”

Det har skrivits spaltmeter med positiva artiklar om Simon Eisner. Han är omskriven i DN, GP, Veckans Affärer och Svenskt Näringslivs tidning Entreprenör. Sveriges Radio har gjort inslag och till och med hårdkokta Uppdrag granskning följde Allwins chaufför i inslaget 48-timmar.

”Premium food”
Det är en gråmulen oktoberdag någon månad innan jullunchen och den fina utmärkelsen. Simon Eisner sitter bekvämt bakåtlutad i en djup fåtölj i Posthotellets lyxiga lobby i centrala Göteborg.

– Hur jag har löst det här med livsmedelslagstiftningen? Det kan jag inte berätta, det är ”the one million dollar question”. Alla frågar det, men vill någon veta kan jag skicka en faktura på ett par miljoner spänn. Den kunskapen är inte gratis. Jag kan säga så här, vi har löst det.

Simons idé är att tillvarata bra mat innan den har passerat bäst-före-datum eller sista förbrukningsdag. Så står det i alla fall på hans hemsida och i alla andra sammanhang han citeras.

Om maten som Faktum får från 7-Eleven säger Simon Eisner:
– Mackorna ni får är gjorda samma dag. Det här är ingen B-mat om folk tror det. Det märker jag när det skrivs om det i tidningarna att folk tror att det är ratad mat, men det här är ”premium food”. De här mackorna hade de lika gärna kunnat sälja.

Vad är i så fall grejen med ”the one million dollar question”, om maten lika gärna hade kunnat säljas i butik? Vi ringer runt till Livsmedelsverket och miljöförvaltningen och förväntar oss snåriga lagar och mängder av tillstånd.

Men det är egentligen inga problem alls att skänka bort överskott. Inte ens om maten har passerat bäst-före-datum. Det enda Eisner har behövt göra är att registrera sin kylbil hos miljöförvaltningen, ansökan kostade honom 900 kronor.
Det finns dock två regler han måste följa: Inte bryta kylkedjan under transporten och låta bli att distribuera mat som passerat sista förbrukningsdag.

Och det finns en viktig skillnad här: Bäst-före-datum sätts på alla torrvaror, konserver och annat som inte riskerar att bli hälsofarligt efter att datumet har passerat. Sista förbrukningsdag sätts normalt på kött, fisk och andra mer känsliga produkter. Mat som har passerat sista förbrukningsdag får vare sig säljas eller skänkas bort.

Några veckor efter jul kommer Faktumförsäljaren Mischa in på Faktums lokaler på Stampgatan. Han är hungrig och tar en sallad i kylen, det hade varit hektiskt inne på Faktum den morgonen och maten från Allwin hade gått direkt in i kylskåpet utan att någon hade hunnit kolla.

– Jag skulle just äta en sallad med lax och bulgur, så såg jag något grönt i bulguren och tänkte att det var grönmögelost. Jag tittade på innehållsförteckningen och när jag såg att det inte var någon ost i salladen fattade jag att det var mögel och det luktade verkligen mögel om salladen.

Salladens sista förbrukningsdag hade passerat dagen innan, men så snabb mögelutveckling tyder på att salladen inte har förvarats kallt. Kylkedjan, som enligt livsmedelslagarna ska upprätthållas, måste ha brutits. Mischa berättar att han har blivit sjuk flera gånger med både kräkningar och diarréer efter att ha ätit sallader och smörgåsar från Allwin.

Smuts, hår och myror
Nu har han nästan helt slutat äta maten därifrån.
– Jag är jäkligt restriktiv, är det en räkmacka och det luktar minsta lilla surt, så kastar jag. Jag äter mest ostmackor nu. Men de flesta är hungriga, de orkar inte titta på datumen. Det är svårt att hitta sista förbrukningsdag, texten är väldigt liten och man undrar, vad fan står det?

José är ännu en Faktumförsäljare. Han har jobbat som kock i många år och vet hur noga det är med livsmedelshantering. Även han är kritisk till maten från Allwin.
– När jag äter den blir jag lös i magen. Efter sommaren slutade jag äta deras mat och då blev det bättre. Det är som om vi inte är värda ett skit. Vi blir nedvärderade, får mat som jag inte ens skulle ge till djur. Jag betalar hellre för att äta bra mat än att få dålig mat gratis.

Under tre månader har vi på Faktums redaktion granskat maten från Allwin och 7-Eleven. Vi kan snabbt konstatera att om vi ska följa livsmedelslagstiftningen och garantera att våra försäljare inte ska bli sjuka, ja, då måste vi slänga det mesta vi får från Simon Eisners företag.
Sopsäckar med mat har hamnat i våra soprum i stället för i 7-Elevens. I princip alla färdiga smörgåsar och sallader har passerat sista förbrukningsdag och är därmed olagliga att skänka bort. Oftast bara med en dag, men varje vecka kommer det även in mat som har passerat sista förbrukningsdag med tre, fyra, fem dagar.

De värsta fallen upp till tolv dagar. Vi har även skickat matvaror Från Allwin AB till ett ackrediterat laboratorium. Fyra av åtta varor fick anmärkningar, en av varorna hade höga halter av en salmonellaliknande bakterie, en annan, salladen som Micha hade tänkt äta, hade mycket hög mögelhalt med risk för mögelgifter.
Sophie Cronholm, samordnare i Faktums försäljarlokal, som ofta är den som tar emot maten när den kommer till oss, vittnar om fler skräckexempel:
– I somras fick vi in en påse med bullar med myror i och en annan gång fick vi godis som det verkade som om någon hade sopat upp från golvet, fullt med smuts och hår.

Ett par veckor före jul sitter jag i Allwins lastbil, det blåser snålt och regnar på tvären, medan vi kör runt i Göteborg och hämtar mat.
Allwins chaufför berättar att han trivs med sitt jobb, att det känns meningsfullt. Jag frågar om han kollar så att det de ger bort inte är för gammalt.
– Nej, det skulle jag aldrig hinna, det är butikernas ansvar svarar han.

Ingen koll alls
På vår rundtur med Allwin blir vi också tveksamma kring hur maten hanteras hos 7-Eleven. I alla butiker vi besöker står maten framme när vi kommer. En stor del av det vi får är smörgåsar och sallader som behöver vara kylda.

Här kan kanske förklaringen finnas till att Faktumförsäljare blivit sjuka av maten?
När vi ringer runt till de tolv 7-Eleven butiker som Allwin hämtar mat hos visar det sig dessutom att de flesta inte har någon koll alls på att livsmedelslagstiftningen gäller även för skänkt mat.
– Vadå? Man får väl skänka bort vad som helst. Vill man skänka bort sina gamla byxor, så får man det, svarar en av dem vi pratar med.

En anställd svarar att han inte riktigt vet vad han får lägga ner i lådan till Allwin eftersom han packar den kvällen innan och den inte står kyld. En tredje säger att han inte känner till några speciella regler för skänkt mat.
– Det får de som delar ut maten sköta. Men jag skänker ju inte bort fem dagar gammal mat.
Sedan berättar han nöjt att butiken i princip inte har några matsopor längre.
– Jag lägger allt i lådan, det blir billigare.

Skyller på de hemlösa
Vi ringer upp 7-Elevens regionchef, Arne Heim, och frågar varför i princip allt vi får har passerat sista förbrukningsdag. Han låter helt uppriktigt förvånad.
– Det är väl det som är hela poängen? Att ni får det som vi inte kan sälja?

Du kände alltså inte till att man inte får skänka bort mat efter sista förbrukningsdag?
– Vi har ett samarbete med Allwin, vad Allwin gör med de här varorna det vet vi inte.
Men ni måste väl ha blivit informerade om att den här maten ska ätas av hemlösa och andra utsatta människor?
– Ja, om det är så, så får vi väl sluta med det då, men det här får du ta med Allwin.
Vems är ansvaret för att maten de hemlösa får inte är hälsofarlig?
– Hälsofarligt är inte samma sak som sista förbrukningsdag, men jag tar inte det ansvaret för det är inte jag som äter den här maten och det är inte jag som distribuerar den.
Ni skänker bort maten, därför har du inte något ansvar menar du?
– Då kan vi säga så här: Vi hade inte skänkt maten om vi hade kunnat sålt den. Då är ju hela konceptet med Allwin borta. Om du vill diskutera det här så får du ringa till Allwin och prata med dem.
Vad har ni fått för instruktioner av Allwin kring vilken mat ni ska hantera?
– Jamen, vi har inga instruktioner, men med tanke på de frågor du ställer så blir det ingen mat till de hemlösa.

Faktum har dock aldrig ifrågasatt att det är en fin idé att ge mat till hemlösa. Vi ifrågasätter däremot varför maten är dålig och olaglig.
Inte heller Simon Eisner vill ta ansvar för att hemlösa och andra utsatta människor systematiskt har fått smörgåsar och sallader från 7-Eleven som är olagliga att skänka bort. När Faktum ställer honom mot väggen flackar hans svar. Först säger han att ”det är bara bullar och torrvaror”. När vi påpekar att så inte är fallet heter det i stället att ”det är min chaufförs ansvar att kolla maten, om han inte gjort det måste jag sparka honom”.

När vi upplyser honom om att han som arbetsgivare inte gett chauffören vare sig instruktioner eller tid till att kontrollera maten skyller Eisner i stället på 7-Eleven. Och till slut går han så långt att han lägger ansvaret på de hemlösa och socialt utsatta som han annars säger sig värna om:
– Man tar väl inte en smörgås och äter som har gått ut eller? Gör man det? Vem gör det? Det är väl sunt förnuft. Jag kan ju också tycka att den som tar emot en vara måste kolla.

När vi berättar att vi fått varor som till och med varit tio dagar gamla säger han:
– Nä, nä, nä, jag kan svära på min döda farsas grav att tio dagar gamla grejer inte har levererats. Tio dagar gammalt har inte hänt. Det är högst osannolikt.

När vi visar en lista på all gammal mat vi fick under åtta dokumenterade dagar erkänner han till slut ett visst ansvar.
– Om det har brustit så har det brustit, det är klart att jag är ansvarig om någon blir sjuk, men någonstans har någon lagt ner den här mackan i en låda och någonstans tar någon mackan och äter den. Alla har ett ansvar.

Men vad har du för ansvar?
– Jag litar på att de som lägger i grejerna, lägger i dem på rätt sätt. Mitt ansvar är att bygga och finansiera och se till att det funkar. Om det har brustit så får vi åtgärda det kraftfullt, känner jag nu då.

Ekonomiskt kaos
Kjelle Hedbom har jobbat som chaufför för Allwin från 2005 fram till 2012. Många 7-Eleven-butiker slarvade även då, säger han. Han försökte kolla maten och efter ett tag lärde han sig vilka butiker som slarvade.
– Om du ger en tre dagar för gammal macka till en hemlös människa, då är det som att sparka på honom en gång till, säger han.

Simon Eisner hävdar att han aldrig tidigare hört att 7-Eleven slarvat eller att dålig mat lämnats ut.
– Skitprat. Det är klart att han har hört det. Han ljuger så han tror sig själv, säger Kjelle Hedbom.

En annan före detta anställd chaufför säger:
– Jag känner inte att han lyssnade på sina anställda. Stor del av arbetstiden gick åt till att försöka bli av med enorma mängder gårdagens bake off-bröd som var så hårt att de hemlösa fick slicka i sig det.

Allwins mat är inte det enda i företagets verksamhet som inte sköts enligt lagar och regler. Vi är tillbaka på Svenskt Näringslivs jullunch där Simon Eisner ska ta emot priset ”Årets mest företagsamma”. Men vad de applåderande gäst­erna inte vet är att Simon Eisners företag är konkursmässigt.

Vad publiken inte heller känner till är att Simon Eisner privat lånat nästan en halv miljon kronor från Allwin AB och sin stiftelse Gemensamt Engagemang, GE, som äger bolaget. Även detta är förbjudet. Lånet från aktiebolaget är dessutom åtalbart och kan ge fängelse i upp till ett år.
När Faktum frågar Simon Eisner vart pengarna har tagit vägen, svarar han först att de har gått till löner och sedan att han har glömt att spara kvitton på utlägg för bland annat tågresor.
– Jag håller på och säljer in den här grejen i Stockholm och försöker göra något bra, sedan har pengarna inte räckt.

Nära en halv miljon kronor är ”borta”. Och att betala ut löner med ett privat lån från bolaget är samma sak som att betala ut löner svart, enligt Ekobrottsmyndigheten. När vi påpekar det tar han tillbaka att han betalat löner för pengarna och säger i stället att det uteslutande handlar om oredovisade kvitton.
Gästerna på Svenskt Näringslivs prisutdelning hade nog slutat applådera och satt julmaten i halsen om de haft en aning om vad en enkel kontroll av Simon Eisners årsredovisningar visar.

En revisor, som har granskat Eisners ekonomi för vår räkning, drar slutsatsen att Eisner har använt stiftelsen och bolaget som en privat bank och att han har prioriterat att låna ut pengar till sig själv i stället för att betala in skatter och avgifter i tid, vilket periodvis lett till skulder hos Kronofogden.

”Sist i kön”
Kaoset i bokföringen och de ständigt försenade skatterna menar Eisner är hans revisorkonsults fel, en person som han säger har jobbat gratis ”och då har vi kommit sist i kön”.

Faktum kan avslöja att Simon Eisners revisorkonsult, och tillika styrelseledamot i både stiftelsen och bolaget, just har sparkats från de båda styrelserna eftersom han misstänkts ha förskingrat upp till sex miljoner kronor från HSO, Handikappförbundens Samarbetsorganisation i Göteborg.
Priser och hyllningsreportage är en sak. Men det handlar också om skattemedel. Västra Götalandsregionen investerade i fjol 300 000 kronor i Simon Eisners bolag genom Food and Health Concept Center, FHCC; ett bolag som finansieras av regionen och som ska stödja företag som jobbar med hälsobefrämjande livsmedel. Först i efterhand upptäckte FHCC bokföringskaos och förbjudna lån.
– Vi agerade direkt när vi upptäckte problematiken, bytte redovisningskonsult, hade samtal med revisorn och satte tuffa krav på Simon. Vi upprättade en handlingsplan, säger Elén Faxö på FHCC.

Vi frågade vd:n för FHCC, Charlotte Eklund Jonsson, varför de inte gjorde en mer noggrann koll innan de gav Simon Eisner sitt stöd.
– Om man ser i backspegeln så kunde vi gjort annorlunda, svarar hon.

Faktum har intervjuat före detta anställda, styrelseledamöter, kollegor, arbetsgivare och samarbetspartners till Simon Eisner. Bilden som träder fram är av en man som från början ville göra något riktigt bra, men där ett ekonomiskt egenintresse tog över samtidigt som lagar och regler har ansetts vara mindre viktiga än att få verksamheten lönsam.
– När det dyker upp regler som ställer till problem, då accepterar han inte det. Attityden är “det här har jag rätt till”. Han har ingen respekt för regler, bara resultat, säger en före detta ledamot i Eisners stiftelse.

Svarta löner
Men faktum är att Eisner inte ens har åstadkommit goda resultat. Vi har läst alla årsredovisningar och protokoll sedan verksamheten startade 2005 och tagit hjälp av en skatteexpert och en revisor för att förstå innehållet.

Slutsatsen man kan dra är att verksamheten är grovt misskött. Bakom revisionsberättelsernas torra språk och i dokumenten vi begär ut från Länsstyrelsen döljer sig dessutom ännu fler oegentligheter.
– Så du vill prata med mig om skojaren Simon Eisner, säger rösten i andra änden av luren.
Några dagar tidigare har vi skickat ett brev till en person som arbetat tillsammans med Eisner. Personen som ringer vill vara anonym, han är rädd att det ska skada honom privat om han går ut med namn. Han berättar:
– Simon tog ut en massa pengar från stiftelsen. Han delade också ut svarta pengar i lön till andra som jobbade åt stiftelsen.

En annan tidigare ledamot bekräftar uppgifterna.
– Han fick personliga ekonomiska bekymmer, han trodde att han skulle få a-kassa men fick inte det, då började han plocka ut pengar till hyra och annat.

År 2007 och 2008 har Eisner en taxerad inkomst på bara några tusenlappar. Eisner förklarar detta med att han levt på ett arv.
Båda de tidigare ledamöterna vi varit i kontakt med hoppade av så fort de upptäckte att saker och ting inte stod rätt till.
– Jag upptäckte rätt snart att verksamheten var ett råttbo och lämnade omgående. Jag kände att jag inte ville bli förknippad med detta.

Utmanar livet
Även den tidigare chauffören, Kjelle Hedbom, som arbetat åt Simon Eisner i sju år, säger att pengar togs ut svart:
– Han tjatade alltid om att han aldrig tog ut någon lön till sig själv, men han plockade ut mycket pengar. Jag vet att han betalade hyran, telefonräkningar och annat med stiftelsens pengar.

När de tidigare ledamöterna blev involverade i stiftelsen fanns vare sig någon bokföring eller några årsredovisningar från tidigare år, trots att verksamheten hade pågått i flera år. Systematiska förseningar med att lämna in årsredovisningar är åtalbart.

De första lämnades in till länsstyrelsen 2009, fastän verksamheten inleddes 2005.
– Vi hade ju knappt någon verksamhet då, säger Eisner, trots att han haft en person anställd sedan 2005.

Det finns även stora luckor i inbetalningarna av arbetsgivaravgifterna, något Eisner inte heller kan förklara. Han fortsätter att lägga ansvaret för slarvet på sin redovisningskonsult. Att samma person just nu misstänks ha förskingrat pengar erkänner Eisner inte förrän vi tar upp frågan.

Han fortsätter att slå ifrån sig ansvaret.
– Det är förkastligt det han håller på med, han får stora rubriker och priser, sedan visar det sig att han fuskar med skatter och annat, säger en tidigare styrelseledamot.
Han har inte dåligt samvete över att han nu för första gången avslöjar Simon Eisners dubbelliv.
– Simon är en person som utmanar livet, går det så går det. Jag tror inte att han kommer sörja så mycket att han blivit ertappad. Han kommer gå vidare och hitta på något annat.

Fotnot1: Avtalet mellan 7-Eleven och Allwin AB är nu lagt på is och Faktum har sagt upp leveranserna från Allwin AB och försöker få fram en seriös samarbetspartner för att Faktumförsäljarna ska få bra mat som är säker.
Fotnot 2: Kort innan publicering uppger Simon Eisner att han nu har betalat tillbaka de olagliga lånen.