Simon Eisners svarar

Olaglig, möglig och hälsofarlig mat som passerat sista förbrukningsdag. Olagliga lån och bokföringsbrott. Den sociala livsmedelsentreprenören Simon Eisners företag Allwin AB har i flera år distribuerat livsmedelsbutikernas matsvinn till behövande. Men ska de hemlösa behöva nöja sig med utgången mat som kan vara farlig att äta? Och varför har Eisner betalat ut svarta löner och tagit olagliga privata lån ur företaget?

När Faktum i höstas inledde sin granskning av Allwin började frågorna snabbt hopa sig. Simon Eisner har fått många möjligheter att svara på kritiken och anklagelserna mot honom. Vi intervjuade honom till att börja med under två timmar i slutet av januari. Sedan dess och fram till att reportaget publicerades den 25 februari har vi fört en kontinuerlig dialog per mejl och telefon. Här publicerar vi hans, ofta motsägelsefulla, bemötanden på vår kritiska granskning.

De många frågor vi har ställt om ekonomin har till stor del lämnats obesvarade, eller kommit in efter vi skickat tidningen till tryck. Enligt Eisner beror det på att all hans dokumentation och bokföring har legat hos hans tidigare revisorskonsult, som sparkades både som revisorskonsult och som ledamot i både bolaget och stiftelsen förra året. Varför alla hans papper finns hos en sparkad redovisningskonsult som dessutom är föremål för en förundersökning, eftersom han misstänkts ha förskingrat flera miljoner från en handikapporganisation, har Eisner inte svarat på.

31/1 skriver Eisner så här i ett mejl:
”Jag får inte tag på XXX (ringt/mailat/jagat) som har bokföringsböckerna då Allwin aldrig har haft något kontor har böckerna förvarats hos XXX och han har gjort sig otillgänglig vilket försvårar för mig att svara på era frågor.”

En av de frågor vi ställt är varför det finns stora luckor i inbetalningarna av arbetsgivaravgifter – bland annat augusti till december 2009. Hans svar som kommer efter att tidningen har skickats till tryck är att hans chaufför då på egen begäran varit tjänstledig. Något som chauffören förnekar. Chauffören visar även upp bankkontoutdrag från Swedbank som visar att inbetalningar gjorts från stiftelsen GE och Simon Eisner i slutet av månaden under hela den här perioden. Dock med en mindre summa än tidigare och på jämna belopp vilket tyder på att ingen skatt har dragits. När vi frågar Simon Eisner om han har någon dokumentation på att chauffören varit tjänstledig kan han inte svara på det. Om pengarna säger han att det inte handlar om lön utan om en ”intern uppgörelse”. Varför skattefria pengar skulle kunna betalas ut från verksamheten bara för att man kallar det ”intern uppgörelse” svarar han inte på. När vi frågar om underlag på överföringarna lovar han till slut att återkomma under dagen. Senare skickar han ett mejl där det står:
”Från vårt håll finns inget mer att tilläga än det ni redan fått när det gäller tjänstledigt. Vi är trygga med vårt beslut kring ärendet.”

Vi har även upprepade gånger frågat efter avtalet med 7-Eleven och chaufförens arbetsbeskrivning för att få klarlagt om Simon Eisner kan bevisa att han tydligt lagt ansvaret för mathanteringen på leverantör och förare. Den 31/1 svarar Simon Eisner:

”Vi lämnar inte ut avtal mellan Allwin och dess kund.”
”Vi lämnar inte ut vår chaufförs arbetsbeskrivning. Det är mellan företaget och den nuvarande anställde.”

Efter att tidningen skickats till tryck ändrar sig plötsligt Eisner, han skickar tre meningar inklippt i ett mejl som han säger är ett utdrag ur avtalet med 7-Eleven. När vi frågar efter en inskannad version där datum och underskrifter finns med svarar han inte.
Under intervjun skyllde Eisner även på sin förare och hävdade att han skulle säga upp honom om han inte kollat datum själv.
– Men va, herregud. Nu är det så här om det är så att föraren har brustit så får han sparken. Så åtgärdar vi det, sa Simon Eisner.

Vi frågade då efter dokument som kunde styrka att det ingår i chaufförens jobb att kolla alla datum eftersom de nuvarande och tidigare chaufförer vi pratat med sagt till oss att de inte fått några sådana instruktioner. Eller att Simon Eisner som arbetsgivare har utbildat eller instruerat föraren om detta. Tre veckor senare, efter att tidningen skickats till tryck, mejlar Eisner ett dokument där förarens ansvar beskrivs. Dokumentet är skapat juni 2012. Det visade sig att dokumentet fanns i hans dator, skriver Eisner. I en av punkterna står det:
”Alla förare har ansvar för att livsmedel hanteras enligt livsmedelsverkets regler och att alla kontrollerar Allwins regler för datummärkning och kontrollerar kvalitet på varor.”

När vi ber honom inskannat exempel med den nuvarande chaufförens underskrift som visar att han tagit del av dokumentet får vi inget svar.
När det gäller anklagelserna från tre olika källor om att han tagit ut svarta pengar ur stiftelsen för privata utgifter svarar han: ”Svårt att svara på något man inte gjort”

Och när vi frågar om anklagelsen att han betalat ut löner svart svarar han:
”Det finns inga oklarheter att finna gällande anklagelser.”

Trots att vi alltså har kontoutdrag som visar på att insättningar gjorts till en anställd från stiftelsen GE under perioder som arbetsgivaravgifter inte har betalats till Skatteverket.
Att Simon Eisners separata it-bolag har fakturerat stiftelsen 180 000 kronor år 2006 förklarar han med att chauffören som körde maten de första åren var anställd i hans it-bolag.

”När det gäller tidigare än 2008 så var föraren deltidsanställd i ett Kommanditbolag som idag inte existerar och utlånad till Stiftelsen tills stiftelsen under 2008 tog över arbetsgivaransvaret för föraren som finns redovisat i Stiftelsens revisionsberättelser, efter 2011 övergick ansvaret för förare över av Allwin AB.”

Detta stämmer överens med de uppgifter vi fått från chauffören. Det finns dock frågetecken. Den summa som betalats ut enligt chaufförens kontoutdrag är långt ifrån 180 000 även om skatter och avgifter läggs på. Enligt revisorns anmärkningar finns det inte heller något som kan verifiera kostnaderna, alltså bevisa vad de 180 000 kronorna har används till.

Utdrag ur årsredovisningen 2006:
”Under räkenskapsåret har 180 000 fakturerats från en av stiftaren närstående bolag som till största del avser lönekostnader för arbete utfört för stiftelsen, dock anställd i det närstående bolaget. Vi har ej kunnat verifiera kostnaderna.”
Vi har även frågat Simon Eisner varför alla hans kostnader redovisas i en klumpsumma i årsredovisningarna, något som enligt den skatteexpert vi haft till hjälp med granskningen inte är korrekt. Löpande kostnader som drivmedel, bilhyra och annat ska redovisas som driftskostnader. Summan som redovisas under rubriken övriga externa utgifter är dessutom väldigt hög de senaste åren. När vi frågar Eisner hur stora kostnader han haft för transporten av maten förutom lön till chaufför har han vägrat svara.

Simon Eisner har under de tre veckor vi försökt reda ut misstänka bokföringsbrott och förbjudna lån med honom främst lagt ansvaret på sin före detta revisorskonsult. Detta trots att revisorn år efter år haft anmärkningar på bokföringen och hur verksamheten skötts. Alla årsredovisningar har skrivits under av Simon Eisner innan de skickas in till myndigheterna och dessa har innehållit revisorns anmärkningar. Den 7/2, skickar Eisner mejlet nedan som en sammanfattning av hur han ser på vad som har hänt:

”Vi är ett litet ideellt företag som har varit tvungna att förlita oss på ideella krafter. XXX har ställt upp som redovisningskonsult på ideell basis, och har haft ansvar för vår bokföring.”
Visst har vi upplevt att det har strulat med bokföringen ibland, ofta har det handlat om att saker och ting kommit in försent och vi har blivit förlagda med vite, detta har stressat mig till att skriva på fort och skicka in bokföringen, därav minskat min kontroll, vilket aldrig kommer upprepas igen.”
Fakta: Alla årsredovisningar från start 2005 har lämnats in för sent vilket är ett brott mot bokföringslagen. De första årens årsredovisningar kom in först 2009.

”Till slut upplevde vi dock att strulet med bokföringen blev för stort, så vi valde att avsluta samarbetet under sommaren 2013. Men jag har aldrig misstänkt att det skulle förekomma några oegentligheter i vår bokföring, och inte heller revisorerna har pekat på något.”
Fakta: Detta stämmer inte. Revisorn har vid flertalet tillfällen påpekat allvarliga brister. Den allvarligaste år 2006 som beskrivs ovan där 180 000 betalats ut till Eisners egna it-bolag utan att kostnaderna kan verifieras.

”Att vi inte bytte ut XXX tidigare beror på att det inte finns många som erbjuder sin kunskap ideellt och vi litade på honom.”
”Med det som nu uppdagas i HSO önskar jag ju att jag hade haft större kontroll på ekonomin under tiden. Det är viktigt att påpeka att vare sig vi själva eller revisorerna har hittat några tecken på att han skall ha förskingrat några pengar. Men visst finns det saker som vi gärna skulle vilja reda ut med XXX, men han har tyvärr gjort sig onåbar.”
”Detta var ett allvarligt misstag från min sida, beroende på okunskap.”
Fakta: Eisner är själv universitetsutbildad i ekonomi.

”Jag litade helt på den person som har haft ansvaret för All Wins redovisning/bokföring, och hans uppfattning vad som var avdragsgillt i samband föreläsningar och resor ToR till Stockholm med kost och logi mm. När sedan revisorerna påpekade att detta var en felaktig tolkning av reglerna har jag gjort allt jag kunnat för att komma till rätta med det här. Skulden är idag reglerad jämte ränta från och med måndag, och bolaget har inte lidit någon ekonomisk skada.”
”Jag vill också tillägga att vare sig Skatteverket eller Länsstyrelsen har haft några anmärkningar.”
Fakta: Skatteverket gör endast stickkontroller på aktiebolag eller agerar efter tips. Revisorn har skyldighet att skicka in orena revisionsberättelser, om det har gjorts är oklart. Skatteverket får inte avslöja om det finns någon pågående utredning efter förra årets allvarliga anmärkningar i årsredovisningen. Endast efter beslut blir det offentligt. Länsstyrelsen har fått hota med vite flera gånger för att få in årsredovisningar. Men önskar att de hade granskat Eisners stiftelse tidigare efter att vi ställt frågor.