Tiina uppmanas tigga från ­familj och vänner

Tiina Tervo har de senaste åren levt med en ständig ovisshet. Avslag har blandats med bifall. När hon i somras fick skäll för att hon betalat sin hyra istället för mat fick hon nog. Faktum fortsätter sin granskning av socialtjänsten. Denna gång landar vi i Finspång.

Läs del två i vår granskning om försörjningsstödet, ”Swish! Så var pengarna borta”

Tiina Tervo är förtvivlad. Hon har 41 kronor på kontot. Sin hyra har hon lyckats betala, men hon har ingen mat och ingen möjlighet att hämta ut sina mediciner. Hon har fått avslag på sin ansökan om ekonomiskt bistånd, nu söker hon nödbistånd, men får avslag även där. Under augusti månad skriver hon mejl efter mejl till sin socialsekreterare och till enhetschefen på socialtjänsten i Finspång. Hon har så många frågor om varför hon nekas stöd, men svaren hon får är vaga. De hänvisar till lagar och riktlinjer, men inte vilka lagar och vilka riktlinjer. De hänvisar till att hon inte planerat sin ekonomi. ”Jag hade sammanlagt 800 kronor kvar efter att ha betalat hyra och el. Hur och vad ska jag planera efter det?” undrar Tiina. Hon hänvisas till sitt nätverk. ”Vilket nätverk?”, frågar hon.

Enligt svensk lag har vi inte försörjningsplikt för vare sig vuxna barn, syskon, föräldrar eller vänner. Trots detta kan socialtjänsten hänvisa dig till ditt nätverk, både när det gäller boende (som vi skrev om i oktobernumret 2024), och när det gäller pengar. När du söker stöd granskas de senaste månadernas kontoutdrag, trots att de inte visar några överskott kan det räcka att du hållit dig flytande med hjälp av anhöriga för att du ska nekas stöd. I Tiinas fall räckte det med några få swishar och en såld tavla, för att hon skulle hänvisas till att tigga av släkt och vänner.

Hon har haft försörjningsstöd i omgångar i 20 år. Det finns missbruk i familjen och under barndomen blev Tiina Tervo utsatt för sexuella övergrepp. Hon brottas fortfarande med traumat och har själv också haft problem med missbruk, men är nykter sedan sex år tillbaka. Relationen till familjen är sårig och de har ingen kontakt, vilket socialtjänsten vet om. När vi kontaktar Tiina, efter att ha hittat hennes överklagan av socialtjänstens beslut till förvaltningsrätten, bestämmer hon sig för att berätta sin historia.
– Jag har inget att dölja och skäms inte längre. Jag har gjort allt jag kan för att komma vidare, säger hon.

Tiina är konstnär, men har under årens lopp haft många olika jobb för att försörja sig, bland annat som personlig assistent och som nattassistent på ett LSS-boende. Under vissa perioder har hon mått för dåligt för att jobba, bland annat på grund av fortsatta trakasserier från den som utsatte henne för övergrepp som barn. 2020 blev hon hemlös när kyrkan som hon hyrde en lägenhet av sålde fastigheten. Arbetsförmedlingen klassar henne inte som arbetsför, ändå nekas hon från och till ekonomiskt bistånd på grund av att hon inte sökt tillräckligt många arbeten. Månaden i somras när hon nekades stöd hade hon sökt tio arbeten. Tiina har själv svårt att förstå varför hon får avslag vissa månader och bifall andra, ibland har hon fått bifall när hon gjort mindre, och avslag när hon gjort mer. När hon ber om en konkret åtgärdsplan får hon svaret att hon ska göra allt hon kan. Upprepade gånger hänvisas Tiina till nätverk när hon fått avslag. Till socialtjänsten skriver hon: ”Varje gång jag läser att jag ska vända mig till mitt sociala nätverk så knyter det sig i hela min kropp och min mage. Jag får en sån fruktansvärd ångest och blir helt mentalt nedbruten. Hade jag haft någon så hade jag inte ens bett om hjälp från socialtjänsten.”

Hänvisningarna till nätverk är inte det enda märkliga i Tiinas fall. Socialtjänsten hävdar även att hon själv försatte sig i en nödsituation efter att hon i somras betalade hyra och el med sina sista pengar. När Tiina blev hemlös 2020 hade hon svårt att hitta en ny lägenhet på grund av skulder. Hon sökte hjälp hos socialtjänsten, men fick nej. Hon tvingades därmed separera från sin tonårige son, som fick flytta permanent till sin pappa. Hon flyttade runt tills hon till slut lyckades få en lägenhet på egen hand, men med ett månadskontrakt som säger att hon blir avhyst med omedelbar verkan om hon inte betalar sin hyra. Att det här är de villkor som gäller vet socialtjänsten, det framgår av tidigare mejlkonversationer vi tagit del av.
Tiinas största rädsla är att bli hemlös igen. De ständiga avslagen, stressen och ovissheten har gjort henne utbränd.

Efter avslaget i somras lyckades hon betala hyran tack vare en liten lön och försäljning av en av sina tavlor för 3 500 kronor. Därefter sökte hon nödbistånd, men fick nej. I ett mejl skriver hennes handläggare: ”Vid avslag på ansökan om ekonomiskt bistånd är det viktigt att prioritera mat före fakturor i form av hyra, el eller annat för att inte försätta sig i en akut nödsituation.” Till förvaltningsrätten skriver de att: ”Tiina Tervo bedöms ha haft tillgång till pengar som hon har valt att inte disponera på mat eller mediciner.”
– Om jag blir hemlös igen kommer jag att kosta kommunen många gånger mer. Jag har redan varit hemlös, jag vet hur det är, och att då säga att jag ska strunta i hyran? Den psykologiska stressen socialtjänsten utlöste var indirekt livsfarlig, säger Tiina som fortfarande inte förstår hur de resonerade. 

Slutsatsen att Tiinas behov kunde tillgodoses via sitt nätverk drog socialtjänsten efter att ha granskat hennes konto och sett en insättning för konst hon sålt för 3 500 kronor, samt tre mindre swishar. ”Tervo bedöms ha ett nätverk som stöttar henne utifrån de Swish-insättningar som har redovisats på hennes konton.”
– Men det är ju inte samma sak – ”att sälja konst” – som att ”ha ett nätverk”. Och jag hade redovisat det som en inkomst. Hade jag velat undanhålla det så hade jag bett kunden som köpte konsten om pengar i handen, säger Tiina.

Att de andra småsummorna skulle betyda att hon har ett nätverk är också absurt, menar Tiina. En insättning var på 75 kronor, hon hade köpt cigaretter åt en vän hon skulle besöka och vännen swishade tillbaka, de andra två var på runt 40 kronor.
Hon överklagade och fick rätt. Förvaltningsrätten skriver att: ”(...) det saknas anledning att neka Tiina Tervo bistånd endast av den anledning att hon själv har orsakat situationen, bland annat genom att prioritera hyra framför kostnader för mat och mediciner.”

Förvaltningsrätten slår även fast att ingen är underhållsskyldig för Tiina och att en nämnd inte kan neka en person ekonomiskt bistånd med hänvisning till den enskildes vänner eller andra som inte har något legalt ansvar för personens försörjning. Tiina var lättad när förvaltningsrätten slog fast att socialtjänsten hade resonerat fel. Men lättnaden varade inte länge. Socialtjänsten överklagade till kammarrätten, och nu väntar hon på att de ska avgöra målet.

Vi bad socialtjänsten i Finspång om en intervju, men trots att Tiina kunde ge oss en fullmakt som lyfte sekretessen, svarade Elin Karlsson, enhetschef, att de inte kommenterar enskilda fall. Vi får därför inga svar på varför de hänvisat Tiina till nätverk, när de sedan många år tillbaka har kunskap om hennes sociala situation. Vi får inte heller svar på vilka lagar och riktlinjer de lutade sig mot när de gav Tiina avslag på nödbistånd för att hon valt att betala sin hyra. Och frågan hur det beslutet kan gå ihop med det faktum att socialtjänsten enligt lag ska arbeta vräkningsförebyggande, förblir även den obesvarad. Vi frågar om det är praxis i Finspång att uppmana klienter att inte betala sin hyra?

”Självklart finns ingen praxis i Finspångs kommun att uppmana klienter till att inte betala sin hyra. (...) Om rätt till ekonomiskt bistånd för månaden inte föreligger kan individen rådas till att i första hand prioritera kostnader för mat samt att på egen hand eller med stöd av budget- och skuldrådgivare upprätta avbetalningsplaner eller uppskov på sina fakturor för månaden.”

Något som Tiinas handläggare alltså redan visste inte var möjligt.
– Socialtjänsten finns ju där för att hjälpa, men jag har bara blivit mycket sjukare av deras bemötande, säger Tiina Tervo.

Finspång har ännu ett ärende där de hänvisat till nätverk som väntar på avgörande i Kammarrätten. Det gäller en ensamstående mamma, som lever med skyddad identitet. Hon studerar, men ska enligt socialtjänsten även söka ett visst antal jobb per månad. Hur många är oklart menar mamman, hon har fått olika besked av olika handläggare. Socialtjänsten, som har gett henne avslag på ansökan om försörjningsstöd, menar att hon sökt för få. Mamman skriver att hon som ensamstående inte kan söka vilka jobb som helst under sommaren, eftersom hon då inte har någonstans att lämna sin son: ”Han är traumatiserad och har svårt att lita på människor.” När hennes pengar tar slut söker hon stöd på nytt, denna gång nödbistånd. Det tar tio dagar innan hon får svar. Under den tiden lånar hon pengar till mat. När hon väl får svar blir det ännu ett avslag. Bland annat på grund av att hon fått in swish på sitt konto från fem olika nummer de tre senaste veckorna. Summan hon fått uppgår till sammanlagt 650 kronor. På kontoutdraget som vi begär ut från förvaltningsrätten har någon från socialtjänsten antecknat i marginalen, ”fem olika nummer = nätverk”. Socialtjänsten skriver: ”Klagandens behov bedöms därmed kunna tillgodoses genom klagandens nätverk. Eftersom hon tidigare vänt sig till sitt nätverk för ekonomiskt stöd  (... ) är det rimligt att bedöma att hon i första hand även bör göra det även i en akut nödsituation i väntan på nästa inkomst.”

”Jag har lånat pengarna”, skriver mamman i ett mejl till socialtjänsten. ”Vad skulle du ha gjort om du hade ett litet barn och ingen mat i kylskåpet. Kan du ge mig förslag så att jag vet nästa gång. Menar du att vi ska vara hungriga medan vi väntar på svar?”

Som motivering till avslaget skriver socialtjänsten även att mamman handlat mat för 700 kronor en vecka tidigare. Mamman har räknat ut att hon och sonen enligt riksnormen behöver 297 kronor per dag att leva på. Efter en vecka finns därför inte mycket kvar av maten hon handlat. I en handskriven aktbilaga som lämnats in till rätten ifrågasätter mamman handläggarens kompetens och livserfarenhet: ”Vet hon hur det känns att vara hungrig och inte ha några pengar?”
”Vet hon hur det känns att inte kunna sätta mat på bordet till sitt barn?”
”Vad gör man som en vanlig människa i väntan på beslut och man inte har någon frukost? Jag lånade pengar för det var det enda alternativet jag hade. Är det fel? Är det olagligt, ska man bli straffad för att man vill ge sig själv och sitt barn något att äta?”

Socialtjänsten i Finspång har inte glömt bort att det finns ett barn med i bilden, de resonerar i sitt beslut kring vad som väger tyngst – barnets bästa enligt barnkonventionen eller att lära mamman att ta ansvar. De valde det senare: ”Det har inte framkommit några särskilda skäl till att inte kunna ta detta ansvar genom att följa sin planering och söka arbete och därigenom bidra till familjens försörjning.”

Förvaltningsrätten ger även här Finspång bakläxa. De påpekar att mamman hade noll kronor på sitt konto vid tiden för ansökan. Att hon en vecka tidigare hade handlat mat för 700 kronor bevisar inte, med hänsyn till matnormen och hushållets storlek, att mamman inte befann sig i en nödsituation.

”Det har inte framkommit annat än att det varit fråga om en enstaka nödsituation och förvaltningsrätten finner därför att det saknas anledning att neka klaganden bistånd endast av den anledning att hon själv har orsakat situationen. I denna bedömning tar rätten särskild hänsyn till det bästa för familjens barn.”

Vi har hittat flera liknande fall på olika förvaltningsrätter runtom i landet, bland annat i Stockholm, Borås och Malmö. Gemensam nämnare är att det handlar om nödbistånd och att förvaltningsrätterna i alla fall utom ett dömt till klienternas fördel, vilket är ovanligt. I ett fall från Stockholm vill nämnden att klienten säljer sin bostadsrätt och att hon löser sin situation via sitt nätverk. Klienten menar dock att hon har en låg boendekostnad och att hon skulle bli bostadslös om hon sålde lägenheten. Angående sitt nätverk svarar hon att hon har ätit enstaka gånger hos sin syster men att systern inte har möjlighet att försörja henne hela månaden. Förvaltningsrätten slår fast att det inte har framkommit uppgifter om att klienten kunnat avhjälpa sin situation genom sitt sociala nätverk. Hon har sex kronor på kontot, det är första gången hon söker nödbistånd. De anser inte heller att det är rimligt att hon säljer sin bostadsrätt.

Ett annat fall visar att ett helt tomt kontoutdrag, utan spår av insättningar, också kan ställa till problem. En man från Borås fick avslag på grund av oklarheter runt sin ekonomiska situation. ”Han har inte haft inkomster på länge, men inte heller hävdat nöd”, skriver socialtjänsten. Mannen berättar att han har lånat pengar från vänner och familj och förklarar: ”Men man kan inte låna av andra hur länge som helst innan de säger nej, och nu har jag inte kunnat låna mer, så därför var, och är, min situation akut.”
Förvaltningsrätten ger mannen rätt och skriver: ”Dessa uppgifter framstår varken som märkvärdiga eller motstridiga utan talar snarare för hans sak.”

Elin Karlsson, enhetschef i Finspång, menar att de kan hänvisa till nätverk om de sett att klienten fått många insättningar månaden innan, men att det är en sammantagen bedömning av olika omständigheter som avgör. Hon menar att insättningarna kan tyda på att klientens behov kan tillgodoses på annat sätt, även om de inte visar på något överskott. I överklagan till kammarrätten som rör den ensamstående mammans fall skriver socialtjänsten att även om ingen är underhållsskyldig gentemot sökanden i lagens mening har den enskilde i första hand ett eget ansvar för sitt liv och sin ekonomiska situation.

– Vi ser i många fall att människor har klarat sig på sitt nätverk i veckor, månader eller till och med år, efter att de till exempel blivit arbetslösa. Och vi kan aldrig hänvisa till att nätverket ska fortsätta att stötta dem, absolut inte. Ekonomiskt bistånd är det yttersta skyddsnätet som ska gå in. Sedan är det en annan sak i bedömning av akuta matpengar. Säg att man kunde låna till något annat, som inte är mat och som inte ingår i en skälig levnadsnivå, sedan söker man akuta matpengar dagen efter, då har det med individens planering att göra för att undvika en nödsituation.

Tar ni kontakt med personer ur klientens nätverk?
– Nej, vi begär in uppgifter från den enskilde.

Hur kan ni då veta att även om personen fick ett lån en dag, även kan få ett lån nästa dag?
– Nej, det kan vi inte veta. Det är den sammantagna bedömningen av all inhämtad information i ärendet som avgör, inte bara underlag om swishar.

I de här två fallen har ni förlorat i Förvaltningsrätten, vad tänker du om det?
– Vi har inte varit tillräckligt tydliga i det första beslutet med att det finns andra omständigheter när vi hänvisar till nätverk. Det är därför vi överklagar.

Sedan vi fick kontakt med Tiina i oktober förra året har hennes situation förbättrats. Hon får i dag behandling inom psykiatrin, är sjukskriven och har fått ekonomiskt bistånd för både december och januari. Nu vill hon koncentrera sig på sin hälsa och sin konst. Hon är tacksam över att hon fått berätta sin historia, både för sin egen och andras skull.
– Jag vet att många andra befinner sig i samma situation. Alla kan inte, eller orkar inte föra sin egen talan. Många känner för mycket skam, men jag har kommit förbi det.

Läs del två i vår granskning om försörjningsstödet, ”Swish! Så var pengarna borta”