Västkustens dubbla boenden

Sommartid sjuder det av liv på västkusten. Vintertid kan du höra en knappnål falla på gatorna. En ny kartläggning visar att en majoritet av husägarna i tre populära orter är folkbokförda i andra kommuner, medan de som bor där året runt drabbas av en pressad bostadsmarknad, minskande skatteintäkter och hög medelålder.

Snön knarrar under fötterna. På Orusts västra sida har solen precis gått ner, men i många fönster är lamporna släckta. Martin och Carola Örnberg öppnar ytterdörren till sin villa och berättar om stillheten.
– Förr i tiden fanns det de kommunpolitiker som kunde säga ”västra Orust, det är lika bra att vi lämnar det till badgästerna”. Det var sådant det skojades om, men det lever ju ändå kvar, säger Martin Örnberg.

Längs med Sveriges västkust finns många populära semesterorter. Varje sommar tar sig människor från hela landet hit för att bada, äta gott och umgås. När hösten börjar närma sig åker semesterfirarna hem igen. Husen lämnas tomma och många av kaféerna, krogarna och restaurangerna stänger i väntan på nästa säsong. Kvar blir de få personer som bor i samhällena året runt.

Mollösund, Fjällbacka och Smögen ligger i tre av Sveriges mest fritidshustäta kommuner: Orust, Tanum respektive Sotenäs kommun. Sammanställd data från Lantmäteriet visar att majoriteten av husen inte har någon folkbokförd ägare på adressen. I Mollösund, där utbredningen av fritidshus är störst, lyser det i färre än vart femte hus under vinterhalvåret. I Fjällbacka bor det någon i drygt vart tredje hus året runt. Samma andel för Smögen är 43 procent.

I Mollösund är många av husen gnistrande vita och på flera uppfarter har snön legat orörd i dagar. Här kostar ett hus i snitt sex miljoner kronor. Priserna stiger kraftigt samtidigt som helårsbefolkningen i Mollösund minskar, enligt Orust kommuns egen analys. Martin och Carola Örnberg är några av de få som bor här året runt.
– Förr när man tittade på huspriserna ute på populära Käringön eller Gullholmen tyckte man att det var fantasipriser. Men häromkring har det sålts hus för värre priser än det, och jag tror att det kommer att fortsätta stiga, säger Martin Örnberg.

Mollösund är inte ensamt om att ha en pressad bostadsmarknad. Orust, Tanum och Sotenäs kommun pekar alla ut att de höga huspriserna gynnar kapitalstarka äldre personer och tränger undan barnfamiljer. För unga personer som vill bo kvar på orten de vuxit upp i blir det svårt att köpa bostad. Så är fallet för Martin och Carola Örnbergs två barn som är i 20-årsåldern.
– Det är tråkigt att priserna är så orimliga ifall våra barn skulle vilja köpa något. Människor med hur mycket pengar som helst kommer hit och har bestämt sig för att de vill ha ett visst hus. Då är det inte lätt att vara med och buda, säger Carola Örnberg.

På samma sätt blir det en utmaning för barn till helårsboende att lösa ut varandra när de ärver sina föräldrars hus. Anders Torevi bor i ett hus i Fjällbacka som har gått i arv inom familjen i sju generationer. 
– Knepet är att vara ensambarn. Varken jag, pappa eller farmor hade några syskon. Sedan var jag idioten som skaffade två barn, säger han med ett skratt.

Huset med tillhörande sjöbod vid strandkanten uppskattar Anders Torevi vara värt cirka 25 miljoner kronor. För att säkra att familjen fortfarande kommer att kunna bo där i framtiden valde han nyligen att stycka av tomten i två delar. Då kommer hans dotter kunna ärva den ena och sonen den andra. 
– Det är inga roliga priser i dag, det är nästan löjligt.

Olof Jönsson är planarkitekt i Tanums kommun och håller med om att de höga huspriserna skapar utmaningar. Här finns flest fritidshus i hela Bohuslän, nästan 7 000 enligt Statistiska centralbyrån. Han lyfter fram att den stora andelen fritidshus gör att kommunen går miste om skatteintäkter. Samtidigt måste helårsbefolkningen bekosta vägnätet och vatten- och avloppssystemet.
– Kommunen har varit klart angelägen om att få upp antalet helårsboende, inte minst för skatteintäkterna. Delårsboende är bra på många sätt och kommunen som helhet tycker om dem. Men det finns ju en baksida. Bostadsmarknaden och infrastrukturen blir svindyr, säger planarkitekten Olof Jönsson.

Carl och Carin Henningsson har precis avslutat sin arbetsdag. Deras son Walter, elva år, rusar in i huset tillsammans med en jämnårig kompis. Här på Smögen är barnfamiljerna få, samtidigt som medelåldern i Sotenäs kommun är en av Sveriges högsta.
– När man flyttar hit är man oftast i det skedet av livet när man har som störst behov av vård. Jag kan tänka mig att det blir dyrt att dra runt ett sådant maskineri, säger Carl Henningsson.

Sommaren 2020 uppmärksammades Sotenäs kommun stort i media för att trotsa regeringen och sluta erbjuda hemtjänst till äldre delårsboende. Anledningen beskrevs vara brist på personal och resurser. Vår undersökning visar att medelåldern på fritidshusägarna ligger på 63 år på Smögen och Mollösund, samt något lägre i Fjällbacka med 62 år. Lisbeth Olsson är chef för omsorgsförvaltningen i Sotenäs kommun och hade gärna sett en förändring av lagen.
– Det är en stor utmaning att säkerställa insatser till våra kommuninvånare, då det med sommargästerna blir fler som ska dela på resurserna. Vi har försökt driva gentemot regeringen att förändra lagstiftningen så att vi får full kostnadstäckning för de extra insatserna under sommaren. Dessutom vill vi ha möjlighet att säga nej när vi ser risker för våra egna brukare.

I Sotenäs får kommunen en ökning på ungefär 50 personer som är i behov av hemtjänst under sommaren, utöver de cirka 300 som bor där året runt. Samtidigt vill en stor del av personalstyrkan ta semester. Personalbristen under sommaren innebär att hemtjänsten får dra in på vissa insatser och fokusera på det som anses vara viktigast, som att få hjälp med mat, hygien och mediciner.
– Då kan det handla om att vi får pausa till exempel städning eller promenader. Man har lika stor rätt till de insatserna i grunden, men det är klart att om inte personalen räcker till så måste vi göra en prioritering. Det handlar inte om ovilja utan om att säkerställa kvalitet, säger Lisbeth Olsson.

Den demografiska utvecklingen får också konsekvenser för kommunens barn. Sotenäs har haft en stadigt minskande yngre befolkning de senaste 50 åren, vilket bland annat har lett till få elever i skolorna. Smögen, men också Mollösund, hade tidigare egna grundskolor. Numera är Mollösunds skola nedlagd, medan Smögens endast har lågstadium. Carl och Carin Henningssons son gick tidigare på Smögens skola.
– Walter fick byta skola, så nu åker han buss till Kungshamn. Det handlar väl om att det föds färre barn och inte flyttar in så många barnfamiljer, säger Carl Henningsson.

Stefan Björling, kommunutvecklare på Orust, sammanfattar de problem som kan uppstå när orter blir mer eller mindre övergivna på vintern:
– Den kommun som fritidshusägarna är skrivna i får skattemedlen och vi får bara kostnaderna.

Hur situationen på västkusten ska lösas har debatterats länge i svensk politik. Redan år 1967 lämnades en motion in till riksdagens andra kammare för att skydda västkusten. Den senaste motionen mottog riksdagen i oktober 2023. Vi har granskat alla motioner de senaste 20 åren som nämner boplikt, delad kommunalskatt, turistavgift eller en utvidgad plan- och bygglag som lösningar. Totalt sedan år 2003 rör det sig om 39 motioner från alla partier utom Vänsterpartiet. Trots att nästan alla partier håller med om att situationen är ohållbar har samtliga motioner fått avslag. Detta kan bero på att det är betydligt vanligare att lägga fram en motion när partiet inte sitter i regeringsställning, vilket stämde in på 35 av de 39 motionerna.

För Socialdemokraterna, Miljöpartiet och SD handlar förslagen om att utreda möjligheten att införa obligatorisk boplikt, något som finns i våra närmsta grannländer, Norge och Danmark. Det skulle innebära att ägare till fritidshus tvingas bo i det en viss del av året. Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna ser hellre en lösning där kommunalskatten delas upp mellan den kommun individen är skriven i och den som personen äger ett fritidshus i.

Vår kartläggning av vilka kommuner fritidshusägarna är folkbokförda i visar att drygt 1 800 ägare av totalt 2 575 är skrivna i en annan kommun utanför Sotenäs, Tanum och Orust. Framför allt kommer fritidshusägarna från Storgöteborg, därefter är det vanligast att de är folkbokförda i Region Stockholm. Knappt 180 ägare är skrivna utomlands och den största andelen av dessa i Norge.

I dagsläget finns inga lagar som reglerar hur ofta man måste vistas i sitt fritidshus. Inte heller har förslagen om delad kommunalskatt röstats igenom. Oppositionspolitikern Michael Halvarsson (MP) i Tanums kommun menar att Sverige måste börja ta efter de andra nordiska länderna.
– Boplikt är en rimlig väg att gå. I Norge och på Åland har man löst det bra. I Sverige är vi fullkomligt efterblivna när det kommer till att hitta på sådana lösningar. Man är skitskraj för att reglera marknaden, men det behövs. Marknaden tar död på de centrala delarna i samhällena när det gäller helårsboende.

Michael Halvarsson (MP) menar att rikspolitiken är bättre på att skydda naturen än samhällena för där styr inte marknadsvärdet helt. Han hade välkomnat fler kommunala verktyg från riksdagen.
– Boplikt hade gett kommunerna mer mandat att avgöra när ett samhälle missgynnas. Då hade kommunen kunnat peka ut var man måste vara folkbokförd. Övriga kan inte buda vilket i sin tur reglerar marknaden.

Avsaknaden av lagar har dock inte hindrat kommunerna från att göra egna försök att styra möjligheterna att äga fritidshus. Sotenäs kommun har infört en vitesklausul som reglerar försäljningen av tomter för nya bostäder. Vitet innebär att köparen förbinder sig till att folkbokföra sig i kommunen och bo året runt i bostaden i minst tio år. Om kraven inte följs kan kommunen kräva vite på upp till en miljon kronor.

Britt Wall (S), ordförande i byggnadsnämnden i Sotenäs kommun, är dock skeptisk till vitet.
– Det behöver göras en utvärdering för att se om vitet har haft någon påverkan. Kan det till och med ha haft en avskräckande effekt? Hur många kan i dag garantera att man bor på ett ställe i tio år, med den arbetsmarknad vi har och skilsmässor och allt möjligt?

Lite längre söderut på kusten ligger Orust kommun där man inte arbetar med viten. Anders Arnell (M) är kommunstyrelsens vice ordförande och tycker att Sotenäs vitesklausul är tandlös.
– Aktiva åtgärder för att få folk att bo i sina hus är dålig planekonomi. Det är kommunism eller socialism. Vi kör med morötter på Orust, inte med piskor. Vitet är fullständigt korkat.

Tanums kommun har precis som Sotenäs försökt styra andelen helårsboende med viten. Den största satsningen gjordes på Vetteberget i Fjällbacka, som skulle bli en föregångare i Sverige när det gäller att styra antalet helårsboende. Utfallet blev ett annat.
Bergsväggarna är branta och delar Fjällbacka på mitten. Från Vetteberget går det att se ut över hela samhället och skärgården. Här finns Fjällbackas största turistattraktion Kungsklyftan, som är platsen där stora delar av filmen Ronja Rövardotter spelades in. För Tanums kommun är det dock platsen för ett misslyckat försök att lösa bostadssituationen.
– Man tänkte från kommunens sida att helårsboende ville ha havsutsikt, annars flyttar de inte hit. Så man satsade stort och tänkte bebyggelse uppe på berget med ett exklusivt läge, säger planarkitekten Olof Jönsson.

I mitten av 2000-talet gjorde kommunen en detaljplan på södra sidan av berget, med syftet att det endast skulle byggas bostäder för helårsboende där. Kommunen sålde tomterna till ett lägre pris än marknadsvärdet för att locka helårsboende. Köpare som sålde vidare inom fem år fick betala viten på 500 000 kronor.
– De kanske köpte en tomt för runt 400 000 kronor, men sålde den ganska snart efteråt för flera miljoner. Nu senast tror jag att tomterna var värda 18 miljoner. Så den där halva miljonen som några fick betala i böter var förmodligen mindre än vad mäklaren fick i procent när affären gick igenom. Slutsatsen från kommunen blev att detta inte var ett bra sätt att styra antalet helårsboende på, säger planarkitekten Olof Jönsson.

Vetteberget är ändå till största del fortfarande bebott av helårsboende. På de runt 30 tomterna står i dag moderna villor. Plan- och kartchefen Moa Leidzen berättar att kommunen har gett upp tanken på att skapa nya bostadsområden med samma verktyg.
– Vi gör inga sådana detaljplaner och viten längre, för det går inte att reglera. Men det är klart att det finns en förhoppning om att det ska flytta hit helårsboende.

Vår sammanställning visade att mindre än hälften av alla hus på Smögen har en ägare som är folkbokförd i kommunen. När vi frågar varför det ser ut så, svarar Britt Wall (S) att den tidigare borgerliga politiken lagt grunden till situationen i dag.
– Vi har inte byggt så att det attraherar dem som vi hoppades skulle flytta hit. Det beror väldigt mycket på att vi har planerat bostadsområdena för sommarboende.

Socialdemokraterna styr numera Sotenäs kommun i ett minoritetsstyre och på frågan om hur det ser ut inför framtiden är Britt Wall (S) bestämd.
– Nu har vi tagit fram ett nytt bostadsförsörjningsprogram. Vi har tidigare haft ett moderatstyre från 2006 till 2022. Under den tiden så har de tyckt att alla som kommer och vill bygga är bra och sagt ja till allting. Man har inte styrt ordentligt utan det är vad vi måste försöka att göra nu.

Nils Olof Bengtson (M) är vice ordförande i byggnadsnämnden i Sotenäs kommun. Han känner inte igen sig i bilden Socialdemokraterna målar upp.
– Jag vet inte vad de menar. Problemet i dag är att vi inte får införa den boplikt som man har i Norge. Vi har försökt styra med andra medel så att bostäderna går till sådana som vill bosätta sig här.

Har Moderaterna sagt ja till i princip alla nya bostäder, oavsett om människor bosätter sig här eller inte?
– Nej, det har vi inte. Vi kan inte säga ja till allt. Men vi har varit positiva till att människor ska kunna flytta hit. En del börjar med en sommarbostad i Sotenäs, som jag gjorde. Jag har bott här i 30 år nu, men hade en sommarstuga innan dess, säger Nils Olof Bengtson (M).

Koalitionen Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna har styrt Orust kommun sedan valet 2018. Anders Arnell (M) tycker inte att kommunen har något ansvar för utvecklingen med för många fritidshus. Han menar att unga och barnfamiljer inte kan räkna med att ha råd med ett hus här.
– Mollösund är ett av de finaste ställena i världen att bo på. Man kan inte komma direkt från barnvagnen utan måste göra lite smarta husaffärer. Man får ta det i etapper och jobba sig uppåt på bostadsmarknaden.

Fritidshusen som byggs på Orust är väl inte heller hus som vanliga personer har möjlighet att vara med och buda på?
– Nej, men du kan inte räkna med att komma direkt från universitetet och konkurrera i budgivningen, utan du får ha 10–15 år av det jag kallar för bostadskarriär. Du får börja med att kanske göra en vinst på en bostadsrätt i Göteborg och sedan skaffa dig ett sommarhus på Orust. Det finns ju områden i närheten av Mollösund, som inte är så långt bort. Sedan säljer du din utvecklade sommarstuga, och snart är du där att du bor i Mollösund.

Moderaterna styr även i Tanums kommun och Liselotte Fröjd (M) är kommunstyrelsens ordförande. Vi återger vad de vi intervjuade i Fjällbacka sa om huspriserna och farhågan att inte kunna lösa ut syskon i arvssituationer.

Hade kommunen kunnat göra mer för att styra marknaden?
– Vi tog ju fram detaljplanen för Vetteberget, men ett vite på en halv miljon är inte mycket för dem med gott om pengar. Det är oftast marknaden som styr, man säljer till den som betalar mest. Då blir det problem när man löser ut syskon, det kan till och med vara omöjligt. Men enligt lagstiftningen får man inte styra boendet.

Liselotte Fröjd (M) säger att hon inte kan komma på några lagförändringar som skulle kunna förändra situationen.
– Att styra var folk ska bo, det tror jag inte man kan göra.

När kommunen drar sig tillbaka tar de helårsboende ibland själva hand om samhället. Så är det på Smögen. Här fixar det frivilliga örådet bryggor, sanerar klotter och sätter upp vägspeglar.
Ute i Mollösund är tystnaden kompakt. Knappt några bilar passerar, en stor kontrast mot sommaren när tusentals sommargäster susar förbi. Carola Örnberg trivs med säsongsskiftningarna.
– Man vänjer sig, men man skulle ändå inte vilja ha bara det ena eller det andra.

Martin Örnberg tycker inte att kommunen arbetar för att göra samhället mer levande på vinterhalvåret.
– Vi som bor härute på den här kanten har fått klara oss själva. Vi får göra det bästa av situationen.

Fritidshusägaren Martin: ”Ingen kommer att sköta det”

Martin Tärnberg spenderar flera månader om året i sitt fritidshus i Mollösund. Nu ger han sin bild av situationen på västkusten.

Martin bor i Mölndal och delar fritidshuset i Mollösund med sin syster. Huset har varit i familjens ägo i över hundra år och tidigare generationer har ofta flyttat dit efter pensionen. Det kan även Martin tänka sig, men han är medveten om påfrestningen som fritidshusen har på kommunen.

Hur tänker du kring förslagen på boplikt eller delad kommunalskatt?
– Det finns en anledning till att förslagen inte har gått igenom. Det blir för krångligt att ange hur ofta man är i sitt fritidsboende och ingen kommer att sköta det. Samtidigt förstår jag att det blir en ökad belastning på somrarna för kommuner med många fritidshusägare. Man vill att det offentliga ska fungera även på Mollösund utan att de helårsboende ska stå för hela kalaset. Jag tycker att man ska vara öppen för att hjälpa till i den kommun där man har sitt fritidshus, säger han och fortsätter:

– En schablonavgift till kommunen där man har ett fritidsboende skulle nog fungera bättre. Vi betalar för vatten, avlopp och sophämtning, men kommunen får inte in tillräckligt med pengar för att utveckla sjukvården och infrastrukturen.

Varför skulle delad kommunalskatt eller boplikt vara krångligare än en schablonavgift?
– Förslagen fungerar inte fullt ut eftersom vi aldrig har haft dem förut. Det är avskräckande att ta ett beslut. Den stora problematiken är att ta fram en modell som är anpassningsbar för alla, även utländska fritidshusägare.

Märker du av en pressad bostadsmarknad på västkusten?
– Ja, den utvecklingen började redan på 1990-talet då hus plötsligt började säljas för miljoner. Orterna hade levt upp mer om fler småbarnsfamiljer hade råd att bo här. Om kommunen fick in extra pengar skulle de kunna satsa mer, till exempel på att öppna skolan igen.