Björne Ek

52 år. Säljer utanför Galleria Duvan, Karlstad

”Min familj kan inte tro att det som har hänt mig är sant. Jag har jobbat som undersköterska i över 20 år. 2014 var jag i Norge för att man tjänar bättre där. På två veckor fick jag ut 25 000 norska kronor, men jag blev av med jobbet för att jag använde grovt språkbruk vid ett tillfälle. Efteråt fick jag jobb inom hemtjänsten här i Karlstad, men ett rykte gjorde att jag förlorade även det. Det ledde till att jag inte hade någon inkomst, blev av med lägenheten och sambon lämnade mig.

Jag flyttade till en husvagn på Skutbergets camping där jag började dricka, för att hela mitt liv var förstört. Där stannade jag ganska länge, men fick sedan kontakt med person inom socialpsykiatrin som löste en plats på ett akutboende. Nu bor jag på ett trappstegsboende med personal dygnet runt. Det är centralt, men jag betalar över 8 000 för att bo där.
Jag kan inte jobba längre för att jag har gränspsykos och social fobi. Kan inte ha folk bakom mig när jag går på stan. Det gör mig jättenervös. Jag tror att någon är ute efter mig.

I dag är jag nykter. Har inte druckit en droppe på ett halvår så jag är jättenöjd med mig själv. Men jag går på starka mediciner för att klara dagen. Ibland har jag en bra dag när jag vaknar, och kan gå ut. Andra gånger ligger jag inne en hel helg. Det är skitjobbigt att inte våga gå ut. På ett boende fick jag en ny kompis som heter Andreas. Han brukar vara min stöttepelare. Jag kan skriva till honom och hans svar får mig glad igen. I morse tänkte jag inte komma till Faktum, kände inte för det. Men då gick jag och åt en frukost på Stadsmissionen. Sedan tog jag en promenad hit och nu känns det jättebra.
Jag ångrar inte mitt uppdrag i Norge, utan den erfarenheten hade jag aldrig lärt känna mig själv. Livet hade bara flutit på. Nu vet jag mina svagheter och styrkor. Att jag inte litar på folk och är överdrivet misstänksam. Samtidigt är jag fruktansvärt envis och bra på att sätta gränser.

Jag har själv köpt Faktum tidigare. Jag har gått från att vara kund till att bli försäljare. Det var Marie på Stadsmissionen som rekommenderade mig att gå hit. Jag tycker att det är skitkul att sälja Faktum. Det är social träning för mig och jag kan tjäna lite pengar. Men jag är sjukpensionär och får enligt Försäkringskassan bara sälja en timme om dagen tre dagar i veckan.

Min mor bor på ett ålderdomshem i Sala och fyller snart 90 och jag ska åka dit och hälsa på. Jag och min syster tog upp kontakten lite när pappa mådde dåligt innan han dog i cancer. Men hon har ju man och barn, hund och katt. Och jag har mitt liv.

Jag är ensamstående, och kan inte ha någon annan i mitt liv just nu. Jag drömmer om en egen lägenhet och har satt upp mig i bostadskö i Kristinehamn. Det är mitt mål, och skaffa hund och katt. Jag är uppvuxen med det. Jag skulle vilja ha en rottweilervalp.

Allt det ser jag fram emot.”