Hannes Lindgren Eriksen

28 år, säljer vid Stenpiren, Göteborg, försäljarnummer #2505

”Eriksen är norskt, det är mammas efternamn som jag lagt till. Jag har autism och aspberger, och gick från början i vanlig skola i Lerums kommun där jag blev väldigt trakasserad och mobbad. Det fortsatte sedan när jag flyttade till ett LSS-boende i Floda och i mars 2014 försökte jag ta mitt liv. Jag mådde väldigt dåligt. Under sommaren samma år drabbades jag också av en psykos. Men jag fick jättefin hjälp av en psykiater och har en kontaktperson på mitt boende nu som heter Ali. Han betyder allt för mig. Så nu är jag helt frisk från min psykos.

Jag har ett brinnande intresse för tåg, spårvagnar och färjor, det är det många med aspberger som har. Spårvagnarna i Göteborg från 1950- och 1960-talen är jag särskilt förtjust i och jag har ett eget namn på alla spårvagnar. Den som heter Håkan Hellström heter Eva för mig. Udda slutsiffror får kvinnonamn och jämna slutsiffror får mansnamn. Med Håkan Hellström, eller Eva då, åkte jag till Stenpiren häromveckan. Jag älskar min försäljningsplats där jag kan se Danmarksfärjorna, Älvsnabben och Karlatornet. Tyvärr hade jag mycket ångest och värk under januari och februari och var borta då. Det var jättetufft ekonomiskt, men jag har vänner som har hjälpt mig. Thomas Jakobsson som också säljer Faktum är en av mina bästa vänner. Jag trivs jättebra med att sälja Faktum på Stenpiren och satsar på att bygga upp ett nätverk av kunder där. Vill man kan man få en fräckis av mig, om man ber om det, vid köp av tidning.

År 2020 blev jag sjuk i corona och väldigt nere. Jag skrev då ett inlägg på Facebook att jag samlade tomburkar för att få ihop till ett årskort på SJ. Min bonuspappa hjälpte mig med inlägget och vi fick ihop till årskortet på sex veckor. Jag reste mycket till Norrland det året. Efter det har jag också rest till Finland, och på Finlandsfärjan mötte jag hösten 2021 en kvinna som jag inledde ett förhållande med. Hon bor utanför Helsingfors och vi försöker ses varje månad. Utan Faktum hade det aldrig varit möjligt. Det är tufft med distansförhållande, men hon reser också hit så ofta hon kan. Hon har -aspberger som jag och delar mitt intresse för färjor. Hon gillar Sverigefärjan som de i Finland kallar Ruotsiinlaivaa.

De dagar jag säljer Faktum ställer jag klockan på 05.30. Sedan tar jag en promenad och buss in till stan och ibland köper jag två nygräddade kanelbullar som jag har när jag säljer. Eller, en brukar jag äta direkt. När jag sålt klart tar jag spårvagnen till Faktum och köper fler tidningar. Jag betalar alltid för mig, trots att jag är fattig, för jag vill bidra till kollektivtrafiken. Men det är väldigt dyrt. Ibland, om jag har månadskort, låter jag ungdomar som har det knapert åka med på det. Det brukar uppskattas.”