Pelle Landén

Pelle Landén 57 år // försäljarnummer #1032 // säljer vid ica supermarket fälandstorget i lund. Har visioner om musiken och vill börja repa med sitt band igen. 

»Jag spelar gitarr och trummor och replokalen är nyrenoverad, det vore fint om vi kunde sätta ihop bandet igen. Men vi är inte helt eniga om den musikaliska inriktningen, jag vill mer åt det softa blue grass-hållet, de vill mer åt rock och blues. Nu lyssnar jag mycket på Meatloaf, Braver than we are. Det märks att han blivit äldre, han har inte samma pipa som förut, precis som Paul Stanley i Kiss. Det är ju något jag också kan känna av, att man blir äldre …

Jag har sett Kiss några gånger. Såg Bruce Springsteen på Ullevi 1985. Jag och min tjej stod på plan och norsk tv intervjuade oss. Jag gillar Springsteens nya, Letter to you. Den är bättre än hans förra, där var det för svulstigt, för mycket stråkar. Hans bästa låt är Ghosts. 

Musiken betyder mycket, precis som Faktum. Jag sålde Aluma när den fanns och fortsatte med Faktum när Aluma köptes upp, har väl hållit på i sammanlagt 20 år nu, lika länge som jag varit nykter. 

Dagens höjdpunkt är när jag snackar med kunder. Jag möter så många olika människor, olika yrkesgrupper. Det är bra när jag undrar över något – då har jag alltid någon att fråga. Bättre än att se på nyheterna som alltid tjatar om samma saker om och om igen – Donald Trump och pandemin.

Morgan Johansson, justitieministern, köper Faktum av mig. Måndagar är hans dag, då handlar han. Då har jag alltid någon fråga som han kollar upp tills vi ses nästa gång, det är bättre än att googla. Men jag har inte sett till honom på ett tag nu, så är det med många, folk håller sig mer hemma nu. De flesta kunderna är glada och trevliga, det är viktigt för mig att också vara det.

Jag sköter mig och tar mitt insulin varje dag. Utan tidningen vet jag inte vad som hänt. Jag kommer att sälja så länge jag orkar, med det är inte alltid lätt – det krävs både mod och ork.

Mina kunder betalar kontant, jag har Swish men använder det inte. Delvis av ideologiska skäl, jag är emot det kontantlösa samhället. Tänk på alla äldre som inte klarar av tekniken. Jag står upp för dem. Och när kunden köper tidningen så måste de också ta den med sig. Vill de inte säger jag att de ska ge bort den till en vän. Tidningen håller hög kvalité, den måste man läsa.

En gång kom en man fram till mig och sa ’du har gjort mig nykter’. Jag sa: Va? Han hade sett mig stå och sälja tidningen, jobbat långa dagar, gjort mitt jobb. Då blev jag lite stolt, det är som om jag var en förebild.«