Ulf Gustafsson

65 år, säljer utanför Willys i Partille centrum. Försäljarnummer #2768.

”Jag är född på BB i Alingsås, 1958, samma år som Nya Ullevi byggdes. Jag är uppvuxen i Göteborg eftersom pappa fick jobb på spinneriet i Gårda, och min mamma jobbade som städerska på Hisingehus. Jag gick i Toleredsskolan i första klass. På den tiden gick man halva lördagen också. Men det var trångbott, jag har två syskon, och när vi fick möjlighet att flytta så hamnade vi i Vidkärr. Det var en bra tid med mycket kompisar och fotboll.

Som liten knatte gick jag i IFK:s fotbollsskola och vi hade Ronnie Hellström som målvaktstränare. Det var ju görkul. Senare började jag spela i Qviding, jag blev mittback, och fick vara med i Leif Erikssons fotbollsskola, ett program som gick på tv då, sänt från Karlstad. Jag fick till och med betalt minns jag, 50 kronor. Det var fantastiskt.

Min kompis pappa spelade i Gais A-lag och en gång i tredje klass fick vi gå på derby och se Gais-IFK. Den matchen vann Gais och eftersom det var min bäste kompis som tog med mig och de dessutom sköt gröna raketer så blev jag gaisare.

Jag gjorde inte läxorna så bra men gick ändå ut grundskolan med hyfsade betyg. Det är lätt att vara efterklok, jag skulle ha blivit snickare, elektriker eller målare, men jag fick inga råd av vuxna så då blev det tvåårig social linje. Jag jobbade extra också, som tidningsbud och som extrapersonal på Kålltorps sjukhem. Där lärde jag mig mycket och mötte också många som var ensamma, som inte fick några besök. Jag blev väldigt engagerad och visade en ensam dam som saknade sin son extra omtanke. Då ansågs jag FÖR social, och fick sparken. Men de boende saknade mig så mycket och klagade tills att jag fick anställningen tillbaka. Då blev jag väldigt stolt.

En kompis till mig drog med mig på buggkurs för att vi skulle kunna gå ut och dansa och träffa tjejer. Sedan gick vi ut och jag träffade Suzanne. Vi dansade flera danser, och blev ihop. Och under en semesterresa till Rhodos blev vi med barn. Där träffade vi en trevlig reseledare som hette Rickard, så det fick vår son heta. Han föddes 1980. Vi bodde i Kållered och jag började sedan på SKF där jag jobbade i 36 år. Tolvtimmarsnätter, det var jobbigt. Jag sålde också dammsugare en period. Sålde en till fotbollslegenden Gunnar Gren, faktiskt.

Jag gick i pension när jag var 62 för vi hade planer på att åka utomlands. Men Suzanne blev svårt sjuk. Hon blev inlagd i flera omgångar. Till sist kom hon aldrig hem igen. Jag kände att det var mitt fel och höll på att supa ihjäl mig.

Så träffade jag på Krister som säljer Faktum i Nordstan och kom på att jag skulle testa det. Extrapengarna det ger är viktiga för att ha råd att bo och äta. Och så är det socialt. Jag har alltid uppskattat de små sakerna i livet.

För ett par år sedan fick jag cancer, det är därför jag har ett ärr i pannan. Men jag är som Gais, jag kommer alltid igen. Nu ska jag skaffa katt.”