Violina Borisova
Text Sandra Pandevski Foto Karl Moberg
Violina Borisova 27 år // Försäljarnummer #2594 // Säljer Faktum vid Särö centrum, söder om Göteborg // Vill skratta med sina barn och ha dem nära.
»Jag mår inte så bra. Min pappa dog i hjärtinfarkt för en månad sedan. Han blev bara 48 år. Min pappa var väldigt snäll, han hade ett gott hjärta.
Jag har två barn. Min dotter är tio år och min son åtta år. De heter Zlatka och Sylvester. Min man tar hand om barnen hemma i Sofia i Bulgarien. Jag är ensam här och hyr en liten stuga i Kållered. Det finns ingen dusch där så jag brukar betala för att duscha på Heden. Det kostar 30 kronor per gång.
Jag kom till Sverige för fyra år sedan. Det var min kompis Daniella som berättade att det var bättre här. Hon har fått hjälp av en svensk kvinna som fixat ett städjobb. Daniella kom också hit ensam, men i dag bor hennes familj här. Det vill jag också, ha mina barn här. Varje vecka skickar jag hem lite pengar till dem så att de kan köpa mat och annat de vill ha. De vill ha mycket … godis och kläder. Men de förstår inte att jag inte har pengar, att jag är en fattig tjej.
Jag har aldrig haft några stora drömmar om något speciellt jobb, utan vill bara städa eller diska. Det blir bra för mig. Jag har varit på arbetsförmedlingen två gånger, men mitt problem är att jag inte har en adress. Jag kan inte skriva mig där jag bor för jag betalar svart. Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har sålt Faktum i ett år. Innan dess tiggde jag. Det var inte bra. Att sitta så på marken och tänka på allt det tuffa. Jag vill inte sitta mer! För mig är det mycket bättre att sälja Faktum. När jag inte jobbar är jag bara hemma, pratar med barnen via videosamtal eller läser Bibeln. Om nätterna har jag svårt att sova. Det är så många tankar i huvudet på alla problem. Men jag måste vara stark nu.
Jag var precis hemma på pappas begravning i Sofia. Där var massa blommor, god mat och samvaro med familjen, men också mycket ledsamt. Min mamma är väldigt ledsen. Hon ifrågasätter varför han dog. Kanske var det Jesus som ville? Och i dag är pappa kanske en ängel. Jag skulle vilja göra en tatuering med en ängel och min pappas namn, Toma.
Jag vill inte vara ledsen mer, jag vill bara skratta med mina barn och ha ett fint liv. Inte ett perfekt liv, bara bättre.«