Ann Heberlein: »Jag kände att jag hade fått nog«

Ann Heberlein är inte främmande för att diskutera godhet. 2017 kom boken Den banala godheten där hon hämtade många resonemang från Hanna Arendt som hon läst flera gånger om i 20 år.

Vad innebär godhet?
– Att göra någonting som är bra för en annan människa. Även om det kanske kan innebära uppoffringar och olägenheter för en själv. Godhet handlar väldigt mycket om att se andra människors behov, att man inte bara ser sitt eget perspektiv och sina egna behov.

Vad är motsatsen till godhet?
– Som begrepp eller fenomen är det ju naturligtvis ondska. Att inte beakta människovärdet, att inte bry sig om den andres rättigheter. Men om vi ska bekämpa ondskan så är det inte godhet som krävs utan istället reflektion och handling.

Du fick en del kritik efter att du släppt »Den banala godheten«, vad kan du säga om det?
– En god handling är ju inte synonymt med en handling som får dig själv att känna dig god. När vi bedömer det moraliska värdet av en handling måste vi se till de konsekvenser som handlingen får. Jag tror man måste göra en värdering av både sin attityd men framförallt sina handlingar om man strävar efter att agera gott. Godhet, som värde, hör inte hemma i ett politiskt sammanhang utan är något som sker mellan individer på det personliga planet. I en politisk diskussion måste vi istället tala om sådana värden som rättvisa och solidaritet som är enklare att i någon mening värdera.

Vad hände efter den debatten?
– I efterhand fick jag stöd för ett av de exempel som jag diskuterat allra mest. Det handlar om hanteringen av EU-migranter som är i Sverige och tigger. Jag anser att man låser fast människor i utanförskap och fattigdom genom att ge allmosor på det sättet. Det är oerhört viktigt att varje enskild individ ges makt över sitt eget liv och makt över ditt eget liv har du inte om du är utelämnad till andra människors välvilja och godhet.

Vad är det som intresserar dig med Hanna Arendt?
– För henne hänger godhet ihop med ansvarstagande, vilket jag är helt enig med henne om. Jag har läst Arendt i 20 år och hon säger att motgiftet mot ondska inte är godhet utan reflektionen. Hon menar att många onda handlingar görs möjliga, inte på grund av att individen vill ont och gillar grymhet, utan för att personen i fråga inte tänker och reflekterar över sitt eget ansvar.

I början av mars skrev du ett blogginlägg om att kidnappas av rasister. Hur kände du när du skrev det?
– Jag kände att jag hade fått nog. Jag har ganska stor fördragsamhet med människor men till sist drog jag slutsatsen att en hel del av det som uttrycktes faktiskt var menat precis så illa som det lät. Jag är oerhört trött på att läsa om generaliseringar kring muslimer, kring invandrare, kring vänstermänniskor eller vad det nu må vara. Man använde texter som jag skrivit för att på något sätt argumentera för en åsikt som inte alls är min. Det gjorde mig väldigt arg och också ledsen.  Till slut kände jag att jag har varken tid eller ork med detta. Det här är vuxna människor. Jag har inte lust att uppfostra dem.

Ville du framstå som en godare människa?
– Det som är viktigt för mig är min egen uppfattning om mig själv. Jag vet att jag är en person som strävar efter att agera så gott jag kan. Alla individer har en moralisk identitet, alltså en uppfattning om sig själv och en uppfattning om vad som är rätt och fel, vilka attityder man har till olika fenomen och situationer och så vidare. Det är väsentligt för mig.

Kommer inlägget att förändra bilden av dig?
– Inte alls. Det var ett statement för min egen skull. Jag är inte beroende av vad människor i offentligheten tycker om mig, de får tycka precis vad de vill.

Vad prioriterar du under coronakrisen?
– Mina nära och att sköta mitt jobb. Det finns inte så mycket annat att göra. Min dotter går i gymnasiet, hon har skola hemma nu. Sen så pratar jag väldigt mycket med mina föräldrar och andra äldre personer i min närhet. Att visa varandra omsorg är oerhört viktigt nu.

Vem kommer inte ut med godheten i behåll efter coronakrisen?
– Jag blir väldigt irriterad när jag ser olika konspirationsteorier som nu sprids. Det är omoraliskt att skriva »det här viruset finns inte egentligen«. Nu måste vi hålla ihop och det innebär att vi kan vänta lite med kritiken tills det här är över. Vi ska inte hålla på med ansvarsutkrävande nu.