Kalle Lind om återbruk: »Som stofil är du i tiden«

I ett pressmeddelande i juni tillkännagav författarna Kalle Lind och Linus Kuhlin att de startat ett bokförlag uppkallat efter »den fransk-kroatiske kulturvetaren Retreau Vintitj«. Därpå följde ett par bakslag. Vi ringde upp Kalle Lind för att få nya perspektiv på allt.

Berätta om uppkomsten av Vintitj!
– Vi är ju lite av nöjesarkeologer, både jag och Linus. Vi brukar sitta på UB och botanisera bland mikrofilmer och där hittar vi ibland roliga saker som en gång publicerats men som med åren försvunnit i ett grått töcken. Om ingen annan gör det, så får väl vi göra det, har vi då tänkt. Det började med den kultförklarade och sedan länge slutsålda boken av Ingemar Norlén, Jakten på Johnny Bode. Ska vi inte återutge den, sa vi, och kontaktade det ursprungliga förlaget. Och då gav de ut den igen. 

Så den första boken gav ni bort, därefter följde ett i media uppmärksammat avhopp. Var det ett »snedtänk« att vilja ge ut Kajsa Grytts texter?
– Nej, men jag förstår hur hon resonerar. Hon tyckte att det hela luktade lite mycket gubbrum. Som jag ser det ger vi ut texter som är tidlösa, inte daterade. Sådant som är lika smalt nu som då. Men jag har all respekt för att hon tänker att hon är en konstnär i rörelse och inte vill paketeras som någon före detta. Från början ville vi ge förlaget namnet »Patina«, ett enbart positivt laddat ord som signalerar att med tiden blir saker som redan är bra ännu bättre. Tyvärr var Patina upptaget, och då hittade vi fram till den här gubben, »Retreau Vintitj«, vars namn antyder att vi återutger. 

Vad kommer ni att ge ut nu då?
– Det blir bland annat två böcker skrivna av Ragnar Åslund, utgivna i mitten av 1960-talet. Djupt förbryllande skämtböcker med ett innehåll som kan beskrivas som avancerat prank. Den ena är en bordellguide, Svenska bordeller, som tipsar om olika etablissemang i olika svenska städer. Detaljerad, med adress, beskrivning och betygsskala, men adresserna finns inte. Ett fascinerande projekt. Den andra är en handbok om gruppsex där han tipsar om otroligt avancerade ställningar. En bok utgiven vid en tid då det gick en sexliberal våg genom Sverige, där par kunde resonera om i fall de skulle »bjuda över Harry och Bettan på lördag«, fast de nog oftast inte gjorde det. Det är ju väldigt roligt att i den vevan komma med en guidebok i ämnet med titeln Ju mer vi är tillsammans. Vi ska också ge ut texter av trubaduren Stefan Demert och en antologi med olika texter om excentriska människor i svensk nöjeshistoria.

Och utöver Kajsa Grytts texter, vad kommer Vintitj absolut INTE att ge ut?
– Nyskriven kriminallitteratur, det kommer vi aldrig att ge ut. Eventuellt nyskrivna böcker som har en tillbakablickande ton, men i princip återutger vi bara.

Ni betackar er alltså för insända manus?
– Du läste mig mellan raderna. Vi kommer inte att läsa insända manus. Detta är inte något kommersiellt företag utan något vi gör på vår fritids fritid.

Hur lätt är det egentligen att vara stofil i vårt digitaliserade tidevarv? 
– Mycket lättare än för tjugo år sedan. Tack vare internet finns Ulla Billquists stenkakor digitaliserade och letar du efter en gammal bok går du in på Bokbörsen istället för att springa benen av dig på olika antikvariat. Det är lite av en paradox, men med en spjutspets teknologiskt kan du vara mer tillbakablickade än någonsin. Internet pekar både framåt och bakåt. Facebook till exempel handlar ju väldigt mycket om att bevara ögonblick. Så på något konstigt sätt är vi i tiden.

Är det rentav retro att starta bokförlag?
– Det har sagts så länge att den fysiska boken är på väg ut, och samtidigt så kommer vi ju till Göteborg en gång om året och då finns både utbud och intresse så det står härliga till. Ryktet om bokens död är betydligt överdrivet, även om andelen ljud och e-böcker förstås ökar. När det gäller den här perifera genren som vi ägnar oss åt är det väl ungefär lika många som bryr sig då som nu. 

Linus Kuhlin och du har båda en koppling till Faktum. Du som krönikör, han en gång som praktikant. Men hur har ni mötts?
– Jag gör ju en podd som heter Sned-tänkt, och Linus var min gäst där när han hade skrivit sin bok om Killinggänget. Sedan gick han och köpte sig ett skrivbord och satte sig mittemot mig.