Mange Hellberg om framtiden: »Vill se en väg från Rosenbad till Rosengård«

I varje Faktum skapar Mange Hellberg konst med tankar om livet. Stora och små. I maj släpper han diktsamlingen »Kanske Diem« och ett album med samma namn. Verk som handlar om att göra upp med sig själv. För att i framtiden bli friare. 

Det är fredag morgon när vi träffas i hans lilla etta på Södermalm i Stockholm. Mange Hellbergs hem och ateljé. På golvet står en stor låda fylld med olika sorters pennor. På väggarna hänger Manges ord inramade i svarta ramar: Fortsätt alltid att fortsätta, Kommer aldrig bli som folk, I rymden är jag normal.

Hur ser du på framtiden?
– Jag ser inte, jag drömmer. Om jag fick precis som jag ville skulle jag bo i ett litet hus någonstans. Det kan vara utanför Göteborg eller i Norrland eller Skåne. Jag vill ha mer lugn än jag hittills haft. Jag vill gärna fortsätta med det jag gör, ge ut böcker och kanske en till poesiskiva. Men just platsen är så viktig för mig. Här i min borg där jag bor kan jag skapa fantastiska grejer. Men tänk om den är vid ett vatten, vad händer då?

Hur påverkar ditt förflutna framtiden?
– Jag måste göra upp med mitt förflutna för att kunna gå vidare. Livet som har levts försvinner inte. När Kanske Diem skrevs insåg jag att jag varje dag måste ta hand om mig själv för att vara den jag vill vara och inte gömma mig bakom någonting. Förr handlade det många gånger om att visa upp bra grejer för läsarna. Nu handlar det mer om vad jag känner och vill ha ut. Och det har varit en stor skillnad. Gör jag det för dem eller för mig? Och plötsligt börjar det bli vackert, det jag gör för mig.

Vad gör du för att ta hand om dig själv?
– Jag tränar och mediterar. Ritualerna på morgonen är viktiga för mig. Att tända ett ljus, andas. Äta bra mat och ha rutiner. Numera är jag inte uppe på nätterna och jobbar. Folk säger att det handlar om att bli vuxen, men för mig handlar det om att må bra. Förr hade jag en tuff dag av nio, nu är det en på 35.

Carpe diem betyder »fånga dagen«. Varför heter boken och plattan »Kanske Diem«?
– Jag kände, vad då fånga dagen? Ibland vill man inte det. I går ville jag bara ligga ner och försvinna på grund av ett strul med Skattemyndigheten. Då vill man inte fånga dagen, det blir prestation. Så »kanske« känns bättre.

Minns du hur du såg på framtiden när du var liten?
– Ja, fan … Jag vet ärligt inte om jag såg någon framtid. Det var ganska mycket smärta. Jag tänkte »i morgon blir det bättre«. Och jag hoppades att något skulle rädda mig. En gång, när jag var liten, var det någon som frågade vad jag ville bli när jag blev stor. Jag svarade narkoman för jag tyckte inte om mig själv. Och en narkoman tänkte jag slipper känna.

Varför tyckte du inte om dig själv? 
– Mamma har berättat att jag hade självmordstankar när jag var fem år gammal. Jag tror att det som hände då skapade mitt självhat. Redan där såddes ett trasigt liv. Det som i dag kan kännas skönt är att det är 43 år sedan. Jag kan göra annorlunda. Jag går inte i pappas fotspår. Specifikt vad som hände spelar ingen roll längre. Jag var ett offer då, men inte nu.

Om du blickar utanför dig själv, vad tänker du om framtiden då?
– Jag läste att det har varit den varmaste vintern någonsin på Arktis. Det är fruktansvärt. Jag hoppas att vi människor blir mindre egocentriska, att vi ser varandra mer. Det måste komma nya generationer som inte vill vara med i Paradise Hotel. Om jag får designa vår framtid så hoppas jag på mer medmänsklighet. Mycket som händer i världen nu är på grund av rädslor.
– Jag hoppas att vår regering kan se hela Sverige … Kiruna, Kalmar … att det fanns en väg från Rosenbad till Rosengård. Det önskar jag i framtiden.

I boken finns en text som heter »Tinder-banan«. En mörk berättelse om att dejta. Drömmer du om att finna kärleken?
– Jag har jättestora drömmar om kärleken, jag vill hitta någon att dela livet med. Och jag ska faktiskt på en dejt i kväll. Vi har pratat i en hel månad så i kväll halv nio ska vi träffas. Hon verkar fin.

Vad roligt! Lycka till!