Matilda Sjöström: ”… helt sjukt att låtarna fortfarande är aktuella ...”

I tio år har hon sjungit med Nationalteaterns Rockorkester. Matilda Sjöström älskar de tidlösa politiska låtarna, men känner samtidigt sorg över att de är just tidlösa.

Nationalteatern – Sveriges mest politiska rockband – hur hamnade du där?
– Jag fick frågan av Mattias Hellberg och Nikke Ström om jag ville testa och repa med dem och tänkte att det nog kunde funka. Jag har vuxit upp med musiken och kunde redan alla låtar innantill. Fast det kändes också väldigt stort och nervöst att gå iväg på det repet. Men det gick bra, musiken passar mitt register, min röst och min tanke. Den fanns i mitt hjärta och känns som min. Vi repade en gång och sedan var det klart och vi åkte på turné. 

Vilken av Nationalteaterns låtar är din favoritlåt? 
– Barn av vår tid, utan tvekan. Den är tidlös, tyvärr, du har bara genom åren kunnat byta ut thinnertrasan mot GHB och nu till piller överlag. I min värld är den låten ständigt aktuell vilket är tråkigt och sorgligt. Jag tycker därmed också att Ulf Dagebys texter är genialiska. Och nästan varje gång vi ses konstaterar vi att det är helt sjukt att låtarna fortfarande är aktuella. 

Aktuella, men ändå på avskedsturné. Vem tar över fanan? 
– Det finns mycket politik i den urbana musiken, hiphop och dancehall, och visst finns det några givna: Kapten Röd, Svenska Akademien … men det är annorlunda i dag. Då var det inne att vara politisk. I dag blir du av med publik om du alltför tydligt väljer ett politiskt spår. Alla är så förknippade med sina varumärken och dessutom spelas du inte på radion om du uttrycker starka åsikter. Du får offra väldigt mycket om du vill vara öppen som artist. Vi ska också komma ihåg att Nationalteatern gjorde teatermusik, de byggde karaktärer som de sjöng om. Det var inte de som rökte holk och drog thinner, de sjöng om människor som gjorde det. De använde sin konstform för att berätta något och påverka samhället. 

Men du brinner ju … är det verkligen slut efter detta? 
– Det hoppas jag inte! Det har varit avskedsturné varje gång jag har varit med. Och varenda studentflak i år har spelat Nationalteaterns musik och under turnén har vi sett tre generationer, de som är 18, de som är 45 och de som varit med från början, som nu är 65+. Vi spelade på Sweden Rock inför 40 000. Ulf är 78 år, men pigg och sjunger jättebra, så jag tycker att det är ganska många festivaler som borde boka oss. Men vi får se. Jag njuter av varje spelning som vore det den sista. 

I din egen musik, på vilket sätt är du politisk i den?
– I min musik är jag ju den jag är. Jag har starka åsikter, säger och sjunger alltid om vad jag tycker, men det finns inget politiskt tänk när jag skriver mina låtar. Sedan har vissa ändå blivit lite av politiska manifest för att publiken tagit emot dem så. 

Vilken är din mesta upp-till-kamp-låt?
– Jag lovar dig, som handlar om hur svårt det är att växa upp i det här samhället. Hur sjukt hårt det blivit. Men även Gråskalor, som handlar om människor som är färdiga med vad de tycker, vet allt och kan allt, och ser allt i svartvitt, som saknar gråskalor. Jag har också en ny låt nu, Sjuk, som handlar om kapitalismen och att vi människor har glömt att det allra viktigaste för vår överlevnad är kärlek. Jag blir så berörd och ledsen av att se hur människor ständigt skiter i varandra. Vi hade verkligen kunnat göra något annat av världen. Ja, jag är väldigt dystopisk. 

Ibland samarbetar politiker med musiker i sina kampanjer. Vad tycker du om den symbiosen? 
– Överlag tycker jag att människor som har makt ska använda sin röst till viktiga saker, så hellre att alla bekänner färg än att ingen gör det, för då kan vi ändå ha ett samtal. Men om du blir partipolitisk måste du också vara beredd att ta diskussionen, och då ska du kanske vara politisk i allt du gör, inte bara i en valkampanj? Är du kulturarbetare och går in i ett parti, då bör du ju också kunna stå för deras kulturpolitiska program, eller hur? Det gäller att ha koll. Annars är du köpt. 

Du jobbade tidigare på Sveriges Radio, hur gick det ihop med ditt samhällsengagemang?
– Det gjorde det tyvärr inte. Det blev för svårt att vara kvar där. Jag älskar Public Service men det är svårt för en människa som tycker mycket att hålla sig inom deras ramar. Jag blev vingklippt av det, kunde inte vara mig själv och dessutom får inte min musik spelas på radio när jag jobbar där. 

Är det att ta politisk ställning bara att vara medlem i Nationalteaterns rockorkester?
– Nej det tycker jag inte. Det skulle vara som att säga att den som är med i en musikal tar ställning för vad den berättar. Det vi sjunger om är politiskt, men det är inte propaganda och det landar som det vill hos människor.