Bernhard och Jasmin
Text Malin Clausson Foto Johannes Berner
Han trodde att han var färdig med brudar. Hon kunde inte ens föreställa sig att hon en dag skulle stå med pojkvän igen. Men efter flera års bekantskap sa det plötsligt klick mellan Faktumförsäljarna Bernhard Perzanowski, 48, och Jasmin Carlsson, 51.
Jasmin Carlsson har sålt Faktum i Göteborg till och från i ett decennium. Bernhard Perzanowski sedan 2015. Men de har liksom sprungit om varandra, funnits i periferin, tills den där kvällen då det slumpade sig så att de var på tu man hand, hemma hos Bernhard, och ”det bara hände”.
– Det var ingen som var beredd på det. Jag har varit singel i tio år och ville inte ha något förhållande. Det är bara massa bekymmer. Jag hade verkligen inte räknat med att bli kär, säger Jasmin och ler.
Bernhard lade märke till henne redan 2006 ”när du jobbade på puben King George”.
– Och så har vi har väl umgåtts mer och mer på senare år kan man väl säga? Rört oss i samma vänkrets.
– Ja. Och så sov jag över en natt … med Bernhards vägglöss. Ja herregud, det var bra att han blev av med den lägenheten, för den var hemsk, säger Jasmin.
– Det är inte klokt att socialtjänsten ens placerar folk i de bostäderna. Fulla av vägglöss, svartmögel, asbest och radon. Så ska ingen människa behöva bo!
Jasmin är uppriktigt upprörd. Kanske lika gott, det som skedde den där festnatten då allt ballade ur och några kompisar fick för sig att tända en engångsgrill inne i Bernhards lägenhet. Eller den gången då en möbel for ut genom fönstret.
Med sådana vänner behöver man inga fiender, enas vi om.
1 december flyttades Bernhard ut från sitt referensboende i Majorna till Gula Villorna ute vid Alelyckan. Hit orkar ingen ta sig om det inte är ”jävligt angeläget”, säger Bernhard. Här får han och Jasmin vara ifred, de nätter hon sover över. Tre gånger i veckan är tillåtet, enligt reglementet.
Själv bor Jasmin i ett referensboende i Bergsjön, sedan även hon tvingades flytta från Majorna för ett par år sedan. Bortsett från en ”ful brun tapet med rosa stora blommor på” så gillar hon sin nya lya. Det är tyst och lugnt på hennes svale, och ungdomarna i området har hon inga problem med. Tvärtom.
– De är schyssta, och brukar följa mig till porten om jag kommer hem sent och är lite packad.
Bernhard är skeptisk till den invandrartäta stadsdelen, säger att det är ”som att åka till Mogadishu.” Jasmin skrattar åt honom, säger att han bara är rädd för det han inte känner till.
Både Bernhard och Jasmin har nu siktet inställt på att i första hand bo in sig i sina respektive hem. Bernhard behöver fylla på med möbler, hänga upp lite tavlor och packa upp sina lådor, fulla av Faktumtidningar och kuriosa han samlat på sig genom livet. Det viktigaste har han ändå fått på plats – högtalaranläggningen. Musiken är en konstant i hans liv, och ett intresse han och Jasmin delar. Han som en gång musikrecensent och reggaefantast, hon som sångerska, med blues och soul som preferenser.
Men Jasmin behöver också tystnaden. Tycker därför att det är bra att de är särbo. För att de ska skynda långsamt i sin relation, men också för att hon behöver sitt ”eget space”.
– Jag sover aldrig över hos honom de nätter då jag ska jobba nästa dag.
Räddningsmissionens verksamhet Rättvis teater har engagerat Jasmin i flera år. Projektet finansierat av Allmänna Arvsfonden har nu övergått till en permanent halv-
tidstjänst på Hela Människan i Mölndal, som driver teater och caféverksamhet.
– Jag har ett ansvar. Det har inte Bernhard. Eller rättare, han väljer att inte ta ansvar. Det gör att jag håller på mitt.
Bernhard respekterar och beundrar hennes beslutsamhet.
– Det är underbart att ha träffat Jasmin, vi är jättekära. Men en relation där båda har en historia med missbruksproblematik är inte okomplicerad. Det är lätt att dra ner varandra. Men än så länge klarar vi det bra, säger han och konstaterar samtidigt med ett leende att smekmånaden är över. Det var den 28 september det sa klick.
Ibland exploderar Bernhard, vet de som känner honom. Så funkar diagnosen ADD, som en tryck-kokare av inkapslade känslor tills ventilen går, som en champagnekork i taket. Då kan utskällningen landa var som helst. På vad eller vem som helst. Utom Jasmin.
Hon däremot, ryter till mot honom då och då, när hon tycker att han behöver skärpa sig. Eller bara hålla tyst.
– Han pratar oavbrutet, säger Jasmin, himlar med ögonen och tar ett kärleksfullt stryptag på sin pojkvän. När han är utom hörhåll säger hon att Bernhard egentligen är ”förbannat blyg”. Inte alls så tuff som folk tror.
Det finns saker han berättar för henne, som han inte talar med någon annan om. Som svåra upplevelser under en militärtjänstgöring. Det finns skador på insidan som han bär med sig i sin ryggsäck, nu fullpackad med Faktumtidningar. Jasmin har skaffat Bernhard en ny fin rygga. Den gamla höll på att trilla isär, gick inte att stänga ordentligt. Själv säljer hon tidningen lite mer sporadiskt, eftersom hon också har annan sysselsättning. Men ibland säljer de ihop.
– Det händer att jag kommer till Munkebäckstorget när han säljer där. Då blir det fart på grejerna!
– Njae, det vet jag inte … säger Bernhard.
– Jodå, men du vill inte erkänna det, säger Jasmin.
Hon skojar mycket med honom. Med värme.
Bernhard har sedan flera år tillbaka nischat sig som Faktums ”eventförsäljare” och gillar att sälja kvällstid, utanför teatrar och andra nöjesarenor. Jasmin, som har sitt nio-till-fem-jobb i Mölndal några dagar i veckan är kvällstrött och morgonpigg. Han är morgontrött och kvällspigg. Frukost för Bernhard är lunch för Jasmin. Så de dejtar de dagar då tiderna synkar bäst.
Det där med måltiderna är för övrigt ett annat bekymmer. När Jasmin föreslår att Bernhard ska skaffa sig en liten köksmöbel till nya lägenheten, säger han snabbt att det spelar väl ingen roll om han har möbler i köket, hon äter ju inget ändå. Han säger det lite vasst, men oron för flickvännen lyser igenom.
– Ja, bekräftar han, jag är orolig för Jasmin, hon äter nästan ingenting. På de månader vi varit tillsammans har jag kanske två gånger sett henne få i sig en halv portion lagad mat.
Jasmin säger med blicken bortvänd att hon har problem med magen. Visar att hon inte vill prata om det.
Kanske blir det något bättre när hon får sina nya tänder. För parallellt med flytt och förälskelse genomgår både Bernhard och Jasmin denna vinter omfattande tandvård. Med stöd av Faktums vårdfond ska Jasmin få helt nya tandrader och Bernhard bli av med sina dåliga tänder.
Bernhard är tre år yngre än Jasmin, skämtsamt kallar hon honom för ”lammkött”. Han har inga barn medan hon har två vuxna söner som hon är oerhört stolt över. Så småningom kommer de att träffas, tänker hon. Men den första julen tillbringade paret hos Bernhards mamma i Töreboda.
–Jättetrevligt, hon bor i ett så fint hus, säger Jasmin.
Bernhard har förlorat sin styvfar, den pappa som han i praktiken vuxit upp med. Sin biologiska far har han kvar, men inte så tät kontakt med.
Jasmin däremot har fin kontakt med sina föräldrar som fortfarande är gifta ”och gör allt ihop”.
– De är som siamesiska tvillingar, de går nog till och med på toa samtidigt, säger Jasmin, och tillägger att det för övrigt är föräldrarna som har gett henne humorn.
– De garvade halvt ihjäl sig när jag berättade för dem att jag träffat en kille som heter Bernhard. För de har haft en Sankt Bernhardshund i många år. Så nu kallar de honom för Sankt Bernhard, haha.
De är glada för hennes skull. Och vid tillfälle ska hon ta med sig sin Sankt Bernhard till Falkenberg, där föräldrarna bor.