Enastående mammor i Malmö

Gemenskap är det viktigaste hjälpmedlet mot ekonomisk stress. Grannarna Nina Grimmenhav och Nasra Hussein har hittat olika sätt att klara vardagen med en låg inkomst. Här delar de med sig av sina erfarenheter.

För ett tag sedan var Nina Grimmenhav, 52, och Nasra Hussein, 35, på Ikea och fyllde sina korgar med saker som skulle passa i hemmen. När de kom fram till kassan ställde de ifrån sig korgarna och gick ut tomhänta. Nina kallar det korgshopping.

I den ljusa trean med havsutsikt pekar Nina Grimmenhav på en rosa rislampa som hänger över köksbordet. Fingret riktas vidare mot de andra möblerna i lägenheten: tv:n, skåpet som är fyllt med pyssel, den gröna marmorskivan på köksbordet, soffbordet, köksön i rostfritt stål. Möblerna kommer från verksamheten ”För att vi bryr oss” som är en miljösamverkan i området Västra hamnen. I den cirkulerar allt från möbler till mat och tjänster. För att nå ut används en Facebookgrupp som har över 2 300 medlemmar. Nina ligger bakom initiativet som startades 2017 när hon såg vad som slängdes i soprummet.
– När jag märkte hur mycket användbart som kastades visste jag att jag kunde göra skillnad. Jag började samla in och ryktet spreds och snart hade jag högar med kläder över hela lägenheten, säger hon.  

Grannen Nasra Hussein är en av dem som är med i cirkulationen. Hon ser stora fördelar med att återbruka saker.
– Och vi har lärt känna varandra via verksamheten som har gett stora ringar på vattnet, säger Nasra.

I dag har hon kommit över till Nina för att fika och prata om att leva med ekonomisk stress, och vad det innebär att precis klara sig varje månad. Och ibland inte göra det. Både Nina och Nasra delar med sig av sina tips och berättar hur de konsumerar.
– Var brukar vi ses? Jo, hemma hos varandra eller ute på gården med en kopp kaffe, säger Nasra och Nina flikar in.
– Jag tror att vi varit ute två gånger tillsammans under de här fem åren som vi har känt varandra. 

Det handlar om planering, menar Nina, och att göra små förändringar för att skapa skillnad.
– Jag har alltid klippt mig själv och mina barn, dricker inte alkohol – de alkoholfria alternativen är billigare. Jag går sällan ut och bryr mig inte så mycket om smink, säger Nina.

Nina har haft en trasslig uppväxt med flera diagnoser som har påverkat längs vägen. Kombinationen diabetes typ 1 och NPF, och följdsjukdomar har gjort det svårt för Nina att behålla ett jobb och därför har inkomsten bestått av sjukersättning sedan 1996. 

Hur mycket får du ut i månaden?
– Jag vill inte gå in på det. När man hankar sig fram som jag gör spelar det ingen roll vad man egentligen har i grund och botten. Men jag har aldrig fått möjligheten att jobba, trots att jag alltid har velat. Så du kan själv tänka dig vilken ersättning jag får, och på det ska jag och mina två barn leva, säger hon. 

Så hur får Nina ihop det? Ett sätt är att söka fonder. Vi ska återkomma till det. Det finns många som stöttar ensamstående föräldrar, eller enastående, som Nina hellre säger.
– När folk säger ”Oj, du är ensam” så känns det som något negativt. Jag är ju ensam, och står för mig själv, men jag fixar det. Jag är enastående! Samma sak gäller ordet fattigdom. Jag säger inte att jag är fattig. 

Den ekonomiska kris Nina Grimmenhav befinner sig i har pågått så pass länge att hon förlikat sig med att den troligtvis inte kommer att förändras. Däremot kan hon välja hur hon hanterar sin situation, menar hon. För Nina är det viktigt att alltid hitta nya vägar framåt, se möjligheterna och när det kommer till att köpa saker frågar hon sig alltid: Behöver jag detta? Om inte så följer det inte med hem. 
Ibland går hon på ”korgshopping”. Det innebär att gå runt i en butik och lägga ner de saker du vill ha i din korg, precis som om du skulle köpa dem.
– Då känns det som att det blir ditt, men när du kommer fram till kassan tar du ett djupt andetag och sedan ställer du ned korgen och går ut. Bara gör det, säger Nina. 

Nina har tre barn, 12, 19 och 30 år. Nasra har två döttrar, 12 och 15 år. Hon är också en ”enastående” mamma. De delar sina erfarenheter av att uppfostra barn på låga inkomster. Båda anser att trygghet inte alltid handlar om pengar. Det kan komma från närvarande föräldrar, transparens och ärlighet. Nina förespråkar att tidigt få barnen att förstå att de inte har pengar och våga visa känslor kring det. 
– Den här stressen med att få ihop varje månad, den är svår att bära inom sig så det är klart att den syns utåt, säger Nina som alltid varit öppen med sin ekonomi för barnen. 

Nasra instämmer kring det öppna samtalet med barnen. 
– De ser ju, och känner av, så jag tror mycket på att vara transparent och prata med dem på barnnivå. Det ska inte vara något negativt att prata med barnen om hur man har det, säger Nasra. 

Genom åren har hon haft timanställningar inom vård och omsorg. Men om några månader är hon socionom, ett program som tagit tid att bli klar med eftersom hon behövt ta pauser för att jobba. Snart har hon äntligen titeln och hoppas på att få en anställning. Hon minns särskilt en lektion under utbildningen där de pratade om olika fattigdomsbegrepp, som relativ fattigdom och hur den utvecklats i Sverige. Professorn tog fram ett case, en familj med en ensamstående förälder utan buffert. 
– Det blir uppenbart hur sårbar situationen som ensamstående är, säger hon.

Nyligen gick Nasra med i föreningen ”Makalösa föräldrar” som anordnar aktiviteter för ensamstående föräldrar.
– Vi har varit på Ven tillsammans och även på familjeläger. Det har varit värdefullt för oss att möta andra enastående föräldrar. Det förgyller vår vardag, säger Nasra.

Ytterdörren öppnas och Ninas döttrar kommer hem. Nina förklarar vilka vi är och vad vi pratar om, och Penni, 19, delar med sig kring hur det är att växa upp med mindre pengar än sina kompisar.
– Det är jobbigt eftersom man inte får det som alla andra har. Vi har aldrig rest någonstans och det är ju tråkigt. Andra berättar om olika kulturer och sånt och jag vet ingenting om dem, säger hon och mamma Nina tillägger.
– Genom att ha en sjuk mamma och leva i barnfattigdom är Penni väldigt driftig och kämpar för att få sin vardag att fungera, säger hon. 

I vissa områden där de bott har det varit lättare än i andra. Här i Västra hamnen, som klassas som ett välbärgat område, får barnen frågor från klasskamraterna: Varför har ni inte någon bil? Vart ska ni åka på semester i sommar?
– Många tänker att det inte finns någon som har det dåligt ställt här, säger Nina Grimmenhav och berättar att människor reagerar när hon säger att hon bor i Västra hamnen. Att de ifrågasätter hur hon har råd med hyran. Det är få som vet att många som bor här har det sämre ställt och lever på till exempel ekonomiskt bistånd. 

Det har funnits lägen då det varit riktigt knivigt och Nina har behövt använda kreditkortet för att klara sig. 
– Det har varit min räddning eftersom jag inte har en buffert, säger hon.

Det finns ingen möjlighet att spara pengar och Nina har ingen familj att ringa vid akuta lägen. Ett tandläkarbesök kan ställa till det.
– Men om du behöver ta en kredit, se till att du kan betala under den räntefria perioden, säger Nina.
– Det är det allra viktigaste att planera. Annars kan det bli ofantliga kostnader. Att ta en kredit är absolut ingenting jag förespråkar, men det kan verkligen vara nödvändigt ibland för min del. Man ska inte döma någon efter hur de löser sin ekonomiska situation, säger hon. 

Nina och Nasra vill ge människor tips kring hur man kan få en fungerande vardag. De nämner sommarbiljetten från Skånetrafiken som gäller för en vuxen och två barn som är under 20 år. Med den får man åka över hela Skåne under två månader. 
– Då kan du utforska nya områden och få dig en bra semester med barnen. Det finns även olika fonder du kan söka för att få hjälp med att ta kostnaden för ett busskort, säger Nina Grimmenhav.

I många år har hon sökt och fått stöd av Majblomman för att kunna låta sina barn åka på sommarkollo. En upplevelse de längtar till hela året. I januari var hon med i TV4 Nyhetsmorgon med Majblommans generalsekreterare Åse Henell som berättade att antalet ansökningar om ekonomiska bidrag ökade med 150 procent i Malmö under 2023.
Nina lägger en pärm i sitt knä. Den är en av alla hon fyllt med ansökningar genom åren. Allt sparas för att hon ska ha koll på vad som sökts och vad som ska sökas härnäst, och framför allt – vad som behövs till vardera fond. Vissa vill ha personliga brev, andra inte, och om du skickar med fel underlag till en fond kan du få avslag direkt, menar Nina.

I ena hörnet i vardagsrummet står en skrivare. Det är en av hennes bästa investeringar eftersom det alltid ska skickas med så många papper, ofta privata, vilka hon helst inte vill behöva stå i en kö på biblioteket för att skriva ut. I det långa loppet blir det också mycket billigare. Hon lånar även ut skrivaren till grannar som behöver.
Senast fick Nina stöd från Svenska kyrkans julfond. Från den kan man få pengar för att köpa julmat eller julklappar. 
– Jag har behövt söka fonder i 30 år och det är inte helt lätt. Det är som en labyrint, säger hon. Hon har även hjälpt Nasra med att söka. Många av de fonder Nina sökt genom åren har hon blivit tipsad om av olika kontaktpersoner som kuratorer och diakoner inom Svenska kyrkan. 

Inflationen och ökade priser berör inte Nina och Nasra så mycket för de lever redan ekonomiskt smart och vet hur de ska planera för att klara sig. Vid sidan om hemmet är mat det viktigaste för Nina och barnen.
– Hyran är det första jag betalar varje månad. Och mat finns alltid i kylen. I kris kan jag använda mig av cirkulationen, säger hon.

I ”För att vi bryr oss” händer det att folk erbjuder mat, vissa ska iväg på en resa och har en kyl som måste tömmas. På vardagsrumsbordet framför dem ligger en hög med reklambilagor med veckans nedsatta varor i olika matbutiker. Nina Grimmenhav tackar inte nej till reklam i brevlådan för den är en del av hennes planering av ekonomin. Det är lite av ett intresse att leta sig fram till det billigaste, och så får hon gratistidningar att läsa.
– Jag längtar efter att reklamen kommer, säger hon och skrattar. 

Härnäst ska Nina visa sitt källarförråd, men innan vi lämnar lägenheten håller hon fram en jacka som den yngsta dottern har fått från en granne, en märkesjacka i dun som hon älskar.
De knappa fem kvadratmeterna är fyllda från golv till tak. Hon tar fram ett badmintonrack och flytvästar som grannar kan låna om de vill. Ninas hjärta slår extra starkt för miljön och det var en av anledningarna till att hon startade ”För att vi bryr oss”. Att visa att vi inte behöver äga allt själva, att saker kan cirkulera. Det är hon stolt över att ha åstadkommit. Att hon får människor att konsumera mindre. I mars är det ”För att vi bryr oss-dagen”. En loppis där boende i Västra hamnen kan sälja och skänka. Där har Nina alltid ett bord med saker som ges vidare gratis.

Innan vi lämnar Nina och Nasra frågar jag vilken hjälp som har varit den mest betydelsefulla genom åren. De svarar ”För att vi bryr oss” för genom gruppen har de fått gemenskapen och den är viktigast av allt. Utan den hade deras vardag sett helt annorlunda ut. Nina och Nasra stöttar varandra i alla situationer. Nasra vågade inte simma förut, på grund av en olycka. Nina tog sig an utmaningen att få henne att kliva ned i havet. Häromåret gick de ned varje morgon och steg för steg närmade sig Nasra vattnet. I dag kan hon simma igen. Hon är inte vinterbadare som Nina, men om somrarna är de båda på bryggan. På morgonen går Nina ned tidigt och lägger sin handduk på sin favoritplats. De flesta vet vilken som är hennes.
– Varför ska jag åka utomlands? Jag har mitt Dubai här. Samtidigt får jag en del av kulturen i Malmö. Många som bor i andra stadsdelar kommer hit och då är det som att vara utomlands, säger hon.