Brinner för klimatet

Hon har blivit ett globalt ansikte i kampen mot klimatkrisen. Nominerad till Nobels fredspris är hon hyllad, jagad och kritiserad. Nu tvingas Greta Thunberg, 16, säga nej till intervjuer. Men hennes röst hörs ändå.

Greta Thunberg satte sig utanför riksdagen. Varje skoldag från 20 augusti 2018 fram till valet 9 september fanns hon där med skylten ”Skolstrejk för klimatet”. En 15-åring som skolstrejkade för att uppmärksamma klimatkrisen. I sin lila ryggsäck hade hon skolböckerna för att inte halka efter i undervisningen, och sin matlåda.

”Mina föräldrar vill så klart att jag ska vara i skolan, men de förstår också hur viktigt det här är för mig”, sa hon till tidningen Stockholm Direkt. Där berättade Greta att första gången hon hörde talas om klimatkrisen så gick hon i första klass. Läraren pratade om Earth Hour, om att släcka lampor för att uppmärksamma den globala uppvärmningen. Greta förstod inte; om människor kunde rädda klimatet, då borde väl allting handla om just det? 

Som tolvåring läste hon en artikel om flygutsläpp och blev än mer engagerad. Hennes moraliska skyldighet blev att göra det hon kan. Drastiska åtgärder krävs, beslutsfattarna måste agera, företag måste få press på sig att ställa om till klimaträddande alternativ.

Greta fick mer och mer uppmärksamhet och fler skolstrejkare slöt upp vid hennes sida. Fredag 7 september, två dagar innan valet, arrangerades en minifestival för Greta Thunberg och aktionen. Folkkära artister spelade gratis och stämningen på och framför scenen var högtidlig, som om alla förstod att detta var något utöver det vanliga. 

Greta, iklädd mörkblå huvjacka med ljusblå dragkedja, leopardmönstrade byxor, blå sneakers och med håret uppsatt i de karakteristiska flätorna, tog emot mikrofonen från den kostymklädde konferencieren och fick scenen för sig själv.

Med ena handen i fickan och ett försiktigt leende sa hon att hon tänkte läsa upp en text som hon skrivit till en tidning, ETC.

”Förra sommaren skrev klimatforskaren Johan Rockström och några andra att vi nu har högst tre år på oss att vända utsläppskurvan om vi ska klara av Parisavtalet. Det har nu gått över ett år och två månader sedan dess. Under den tiden har många forskare sagt samma sak, samtidigt som en massa andra saker blivit värre, utsläppen har fortsatt att öka”.

Hon underströk det korkade med att fråga henne varför hon brinner för klimatfrågan och Parisavtalet. Då och då avbröts hon av jubel. Metodiskt, helt oberörd, läste hon vidare och pekade på att Sverige inte alls är ett så klimatvänligt land som vi gärna tror.

”I Sverige lever vi som om vi hade 4,2 jordklot. Vårt ekologiska fotavtryck är bland de tio värsta i världen per capita. Det betyder att Sverige varje år stjäl 3,4 års naturtillgångar från kommande generationer. Vi som tillhör de kommande generationerna vill att Sverige slutar upp med det. Nu”.

Hon var noga med att säga att det hon gör inte är politiskt för ”klimatet och biosfären bryr sig inte en enda sekund om vår politik och våra tomma ord. Klimatet och biosfären bryr sig bara om vad vi faktiskt gör. Det här är ett rop på hjälp till alla tidningar som fortfarande inte skriver och rapporterar om klimatet, trots att ni sa att klimatet var vår tids ödesfråga när skogarna brann i somras”.

Värmen och torkan lamslog Sverige sommaren 2018. Det var en flammande het signal om att något var ordentligt fel. Ändå var klimatfrågan inte särskilt närvarande i valdebatterna. Miljöpartiet, snubblande nära att åka ut ur riksdagen, minskade med 2,5 procent jämfört med valet fyra år tidigare.
Där, i sensommarvärmen på Nytorget, fortsatte Greta Thunberg att gå hårt åt alla som i hennes ögon verkar vara mer rädda för omställningen som ska förhindra en klimatkatastrof än själva klimatkatastrofen i sig.

”Många säger att Sverige är ett litet land, att det inte spelar någon roll vad vi gör. Men om några flickor kan få rubriker över hela världen bara genom att inte gå i skolan under några veckor, tänk vad vi alla skulle kunna göra tillsammans”.
Så vek hon omsorgsfullt ihop sin papperslapp och gick av scenen.

Historien om Greta Thunberg är också historien om hennes föräldrar; sångerskan Malena Ernman och före detta skådespelaren Svante Thunberg. Malena Ernman är en internationellt hyllad operastjärna. Hon är också känd för att stå upp för flyktingar och ett öppet samhälle.

I boken ”Scener ur hjärtat” skriver Malena Ernman och Svante Thunberg smärtsamt personligt om de ätstörningar Greta hade för några år sedan.

”Greta kommer inte att komma till skolan på måndag. Greta har slutat äta för två månader sen och om ingen dramatisk förändring sker så kommer hon att läggas in på Sachsska barnsjukhuset nästa vecka”. Malena skriver också:

”Vi har sagt till på skarpen. Vi har skrikit, skrattat, hotat, bönat, bett, gråtit och erbjudit varenda muta vår fantasi kan komma på. Svante går fram till pappersarket på väggen och skriver: Lunch: 5 gnocchis. Tid 2 timmar och 10 minuter”.

Det handlar om svält, om timmar på sjukhus och oändligt många besök hos BUP. Om mobbning, utanförskap och till slut en diagnos; Aspergers, högfungerande autism och OCD, tvångssyndrom. En läkare säger: ”Vi skulle kunna ge henne diagnosen selektiv mutism också men den kan ofta växa bort av sig själv med tiden”.

Tänk selektiv mutism och fundera på den Greta som sedan augusti förra året utvecklats till vår tids viktigaste opinionsbildare, som nominerats till Nobels fredspris. Greta har träffat Frankrikes president Emmanuel Macron i Élyséepalatset i Paris, hon har talat vid klimatmötet i polska Katowice och på Världsekonomiskt forum i Davos, hon har mött FN-chefen António Guterres och hyllats av Leonardo DiCaprio, Bono och Arnold Schwarzenegger.

Genom sitt engagemang har hon fått något att leva för, utan att kompromissa.

”Jag fick mina föräldrar att sluta flyga för några år sedan. Eftersom min mamma var beroende av att flyga för sitt jobb så fick hon byta karriär. Nu gör hon musikaler i Stockholm istället”, sa Greta i tv-showen ”Skavlan”. Familjens matvanor har också påverkats drastiskt. De är numera veganer.

I ”Skavlan” pratade Greta naturligtvis om klimatet, men också om sina diagnoser:

”Om jag inte haft Asperger och varit så konstig så hade jag fastnat i det här sociala spelet som alla andra verkar vara så förtjusta i. Det gör att jag fungerar annorlunda och ser världen utifrån ett annat perspektiv. Jag ser väldigt mycket saker i svart eller vitt”.

Mynttorget i Stockholm är knappt ett torg. Det ligger utsmetat mellan Riksdagshuset och Kungliga slottet, precis i utkanten av Gamla Stan. Kvarteren omkring andas makt och politik, makt och litteratur, Svenska Akademien och Börshuset är inte långt borta.
Men vem bryr sig om regenter och ministrar när det finns en Greta Thunberg?

Det är fredag 15 mars 2019 och Mynttorget i Stockholm är inte en genomfartsled för bilar och gående som andra dagar. Det är fortfarande morgon, men redan fullt med folk. Om några timmar ska demonstrationståget med skolelever gå från Sergels Torg, hit till Mynttorget. Men Greta Thunberg och hennes vänner i Fridays for future Sweden, som sedan valet, strejkar varje fredag och många, många andra ungdomar är här.

”Vad ska vi göra? Rädda klimatet! När? Nu, nu, nu!”, skanderas det och journalister från hela världen springer benen av sig för att möjligen få prata med Greta Thunberg som låter sig intervjuas av SVT, men inte av många andra.

Människor som står Greta nära gör vad de kan för att ”låta henne andas”. Nu är hon Greta med hela världen, både för dem som ser henne som världens hopp och för dem som anser att hon är ett hot som sprider falska nyheter om klimatet. Eller bara en representant för omoralisk skolfrånvaro.

Regnet hänger i luften och varje steg Greta tar följs av intresserad allmänhet, barn och ungdomar och av journalister och fotografer. Tillsammans med några ur kärntruppen går Greta iväg till ett kafé för att få lite lugn och ro och gå på toaletten. Det ser ut som ett lämmeltåg där Greta i sin vita, tjocka mössa och sin lila täckjacka än en gång är den som drar allas blickar till sig.

I det där kaoset upptäcker jag en kille som utbrister att han är så lycklig att han skulle kunna börja gråta, för att de gör skillnad. Det är Greta som står i rampljuset, men det är många andra som gör ett stort jobb i skymundan.
Som den här gråtande killen.

Andreas Magnusson, 15, har åkt hit från Dalarna. Han är lite frusen, har fått låna en rosa toppluva för att klara den fuktiga kylan. Han blev så besviken när de jobbade med miljö och klimat i skolan.
– Jag kände att vi måste prata mer om det här. Varför så lite? Sen kom Greta förra året och då förstod jag vad jag behövde göra. Hon betyder otroligt mycket. Vi hade inte varit alls så många här nu, om inte hon hade startat det, säger han.

Andreas tror att Greta blivit så betydelsefull för att hon är ung och helt orädd. ”Men det är det många som är”, lägger han till.
– Jag har inte träffat henne innan, men vi har skrivit lite på sociala medier. Hon är väldigt snäll och kan så mycket. Men jag blir väldigt irriterad över att hon inte kan röra sig fritt. Hon är ett barn, precis som jag. Hon måste få ha ett liv också, nästan ropar Andreas Magnusson.

Hans föräldrar är inte som Gretas. Andreas beskriver dem som ”lite skeptiska”.
– Precis som Greta är jag arg på folk som inte kan något om klimatet. Det har vi all rätt att vara. Jag tror att vi kan skylla en hel del på er i medierna och på staten, regeringen och så vidare. Ni behandlar inte det här som en kris, säger Andreas Magnusson.

Hemma i Mockfjärd tycker de att han är dum i huvudet, lägger han till. Vissa förstår, men många tycker snarare att det är coolt att inte vara miljöaktivister och att det är coolt att köra bil.
– Det här har förändrat mitt liv totalt. Men vi är bara ungdomar, barn, vi ska egentligen vara i skolan. Vi ska inte behöva göra det här, säger Andreas Magnusson.

Över hela världen strejkar skolungdomar. På Mynttorget bjuder First Aid Kit på en magisk version av ”My Silver Lining” och det hålls korta, kärnfulla och hoppfulla, men ändå arga tal från den lilla scenen. Regnet har tilltagit och Greta bär nu en lång gul regnkappa:

”Vi står inför en existentiell kris, den största krisen mänskligheten någonsin har stått inför och ändå så har den ignorerats i decennier av dem som har vetat om den. Ni vet vilka ni är, ni som har ignorerat det här och ni som är mest skyldiga till det här och det är inte vi”.

Greta Thunberg tittar sig runt, blickar ut över folkmassan och säger: ”Vi kommer inte att acceptera det, vi kommer inte att låta det hända så därför strejkar vi. Vi strejkar för att vi vill ha en framtid och vi kommer att fortsätta …”.

En vecka senare. Nu är det fredag igen och Mynttorget badar plötsligt i sol. Ett tjugotal demonstranter är här. Klockan är strax efter åtta på morgonen och redan är flera tv-team här, bland annat Vice från England.
Greta Thunberg bär samma kläder som förra fredagen. Några meter bort står ett gäng med ungdomar som undrar över kön. Vilken kö? Jo, den för att ta selfies med Greta.

Isabelle Axelsson, 18 år, gav sig in i strejken i november och nu hör hon till kärntruppen som organiserat den stora demonstrationen.

Isabelle beskriver Greta som katalysatorn för en rörelse som var på väg att blomma ut. Och visst får den bra publicitet av Greta.
– Vi andra slipper att ha media som följer efter oss, det är ganska skönt. Men vi är oroliga för Gretas skull, säger Isabelle Axelsson.