Länkarna inte längre hem för hemlösa

Efter 50 år sägs kontraktet på den gula villan upp. Vid årsskiftet blir fyra personer hemlösa och en plats för möten och gemenskap i Mölndal försvinner.

Det är måndag eftermiddag i slutet av oktober när Faktumförsäljarna Loppan, 68, och Kjell, 76, bjuder in oss till sina rum i den stora trävillan på Störtfjällsgatan intill Mölndals bro. De bor på övervåningen och delar kök och toalett med två andra. På nedervåningen håller Länkarna till. Där finns bland annat ett stort allrum, kök och pingisbord.
Kjell har bott här i flera år och hyr ett av de större rummen för 4 200 kronor i månaden. Han har en säng, en hylla och en tvåsitssoffa med ett soffbord framför som är fyllt med prylar. Två ljushållare är tända.
– De lyser upp tillvaron lite i alla fall, säger Kjell som inte vet var han ska ta vägen om några veckor.

Kjell har dålig syn, annalkande gul starr på vänstra ögat och har svårt att söka lägenhet på egen hand, säger han.
Han har skickat in en ansökan om bostad till Mölndals kommun och fått avslag. Även på sin överklagan. I flera år har Kjell velat hitta ett annat boende, något eget i Mölndal. Här har han sin bekantskapskrets, människor som kan hjälpa honom och Pingstkyrkan som han varit med i länge.

Han har blivit erbjuden plats på ett boende för missbrukare i ett industriområde. Men Kjell har inte missbruksproblematik.
– Kommunen bollar mig mellan vård och omsorg och socialen. De väntar väl på naturlig avgång! De bryter mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter!

Sedan några månader bor Loppan med hunden Greta också hos Länkarna. Faktum har tidigare skrivit om Loppans jakt på boende. I våras blev han och Greta tvungna att lämna sin husvagn när campingen i Hindås skulle stängas. Efter det sov de i ett tält i skogen utanför Partille och Loppan höll på att få ”skyttegravsfötter”. Länkarnas ordförande Kjell Boman erbjöd dem till slut ett hem i villan. För rummet på cirka tio kvadratmeter betalar han 2 200 kronor i månaden. På golvet står ett fikabord som Loppans pappa hade med sig från sin sista Indienresa 1957. Resten, tavlorna och lamporna, är loppisfynd, berättar Loppan som bara hann inreda halva rummet innan de fick reda på att de måste lämna huset vid årsskiftet.
– När man ser ljuset i tunneln möter man tåget, säger Loppan och tänder sin fotogenlampa han skaffade när elen gick häromveckan.
– Man är väl prepper, säger han.

Huset är gammalt och har sina skavanker, men inget som Loppan tycker är några problem. 
– Det är överkomligt och fan så mycket bättre än att sova ute. Om man är hemlös har man inga krav. Det behöver inte vara perfekt, säger han.

Vi sätter oss i Kjells rum med de tända ljusen. Hit brukar Loppan komma för att titta på tv, eller dumburken, som Kjell kallar den.
– Mölndals stad får ställa upp med bostad, säger Kjell.
– I och med att kontraktet går ut tror jag inte att de har någon skyldighet att göra det. De skiter i hemlösa svenskar, resonerar Loppan.

Kjell berättar om husets betydelse för många andra än de som bor här permanent. Genom åren har de öppnat dörren och erbjudit sovplats på soffan åt människor som annars hade frusit i en trappuppgång eller på Mölndals bro.
De två Faktumförsäljarna vet inte vad kommunen ska göra med huset, men tror att det kommer att topprenoveras och hyras ut dyrt.
Cigarettröken sprider sig i rummet och Loppan öppnar fönstret och letar efter en hake.
– Där är den, säger han och Kjell fyller i:
– Det är inget att haka upp sig på.

Fastigheten är en verksamhetslokal Länkarna har fått disponera utan hyra gentemot att de underhåller den. Enligt en överenskommelse som skrevs på 1970-talet.
– Vi har upptäckt att de inte har underhållit den överhuvudtaget och vi har ett ansvar att säkra fastigheten, säger Emelie Santinelli, fastighetschef i Mölndals stad och fortsätter:
– Det har också framkommit att de olovligen hyrt ut. Detta är en föreningslokal som inte uppfyller kraven för ett boende, när det kommer till brandsäkerhet och annat.

I våras meddelades föreningen att de får sex månader på sig att lämna huset.
– Vi har försökt att värna föreningen och hjälpa dem vidare för att lösa den här situationen. De får ansöka om en ny lokal att hyra som bättre passar det syfte de har, säger Emelie Santinelli.

I nuläget vet man inte vad villan ska användas till i framtiden. Först ska den renoveras.
Länkarnas ordförande Kjell Boman vet inte var föreningens sammankomster ska ske efter årsskiftet, men på senaste mötet beslutade de sig i alla fall för att de vill fortsätta ha dem.
– Vi ska nu söka andra lokaler i kommunen, säger han.

Men utsikterna att få något som är likvärdigt vad de har i dag är dåliga, tror han.
Att kommunen inte vetat om att Länkarna hyrt ut rum tror han inte på. Flera av dem som bott där genom åren har gått på socialbidrag.
– Vi på fastighetsavdelningen varken kan eller ska ha insyn i kommunens myndighetsutövning, såsom exempelvis ansökan om ekonomiskt bistånd, med anledning av sekretess, säger Emelie Santinelli.

Pengarna Länkarna fått in från hyrorna har gått till att driva huset, bland annat till fjärrvärme, el, bredband och sophämtning.
– Vi hyr inte ut som ett hotell eller pensionat, utan ”bo-lägenheter” för folk som behöver det. Det har ett gott syfte och är inte vinstdrivande, säger Kjell Boman.

Arne Marberg har bott här i tre år och hyr ett av de mindre rummen. Han var hemlös innan han kom hit.
– Jag vet inte var jag ska ta vägen sen. Men jag har skrivit in mig på Boplats där jag ska söka efter en lägenhet. Det var Faktumjuristerna som hjälpte mig med det, säger han.