Halva livet med Faktum i hand

Loredanas liv i Sverige rymmer två motpoler. Å ena sidan Faktum som gett jobb, vänner och det svenska språket. Å andra sidan en ständig saknad av ett tryggt hem för sig och sina tre barn.

Det är juni. Utanför Systembolaget tittar Loredana sökande omkring sig. Batteriet på hennes mobil är urladdat och hon är orolig för att jag inte ska hitta henne. Till slut ser hon mig, ler och säger: Välkommen till Alingsås! 
Här har hon sålt Faktum i nästan 15 år. Det märks. På thairestaurangen runt hörnet där vi köper lunch hälsar personalen igenkännande och gäster nickar. Ute på gatan kör en kvinna förbi i en bil och vinkar mot Loredana. De är alla hennes kunder. 
– Jag gillar inte att stå på olika platser. Här har kunderna lärt känna mig, vi pratar om livet och hur vi mår. De har liksom blivit vänner, säger hon.

Loredana var 17 år när hon kom till Sverige 2007, i hopp om ett bättre liv. I Rumänien såg hon ingen framtid. 
– När Alicia föddes hade jag ingenting. Jag minns att jag fick tre blöjor från några vänner och blev jätteglad. Jag hade inte ens kläder till min dotter, utan virade in henne i lakan. 

I Sverige flyttade hon tillsammans med sin ettåriga dotter och dåvarande man in på Meros camping i Askim utanför Göteborg. Där bodde redan exmannen och många andra romska familjer. Sedan tidigare levde även hemlösa och missbrukare där. 
– Det var snälla människor. Vissa bodde i husvagn och andra i hus. Och många var svenska alkoholister. Blandat med barnfamiljer, som vår. Toaletten och duschen var inte så bra. Så vi tvättade oss i en liten balja. På vintern var det tufft för det var jättekallt. Men jag har ändå många fina minnen från den tiden, säger Loredana. 

Att barn levde med missbrukare skapade rubriker i media. Efter flera försök att lägga ned Meros köpte Göteborgs kommun campingen 2009 och tömde den strax därefter. 
Innan stängningen var socialtjänsten på plats för att göra en lista över de boende. Åtta familjer erbjöds lägenheter och ekonomiskt bistånd. Men de som inte var på plats den dagen blev utan erbjudandet. Loredana och hennes exman som var ute och letade pantburkar gick miste om ett fast boende och tvingades att flytta in i en bil.
Faktum skrev om Meros och nedläggningen i flera reportage. 

Än i dag, över tio år senare, grämer sig Loredana. Genom åren har hon besökt de andra familjerna som fick lägenheter. Varit med när de möblerat och skapat ett hem åt sina barn. Tänkt att det hade kunnat vara hon. Istället har Loredana flyttat så många gånger att hon gapskrattar när hon får frågan om antalet. 
– Jag kan inte komma ihåg, kanske tusen, säger hon och fortsätter att skratta. 
– Jag har bott överallt. I Angered, Bergsjön, Frölunda, Hisingen, Alingsås, Partille, Meros, Gamlestan, Kortedala, Hjällbo. Det finns nog ingen plats där jag inte bott. Eller förresten, på Centralstationen har jag inte bott. Men jag har sovit i en del bilar genom åren. 

Hon berättar om en gång då hon sov i en bil med sin sex månader gamla son. Det var kallt. Till slut fick de hjälp av Räddningsmissionen. 
– Det som gör mig ledsen är att jag inte kunnat ge barnen ett hem, istället har de behövt flytta med mig och bytt skolor så många gånger. 

Som längst har de bott på en och samma plats i fem år. De hyrde en lägenhet i Bergsjön för 6 000 kronor i månaden. Faktumkunder stöttade henne med hyran, någon betalade tusen kronor, en annan en femhundring. Barnen kunde gå på en och samma skola, och Loredana tog tåget till Alingsås för att sälja Faktum under dagarna. En tid hon minns som lycklig. 
I dag är hon tillbaka i samma område, Bergsjön. Hyr ett rum där hon har hon plats för en säng och kläder.
– Vi har bara bott där i några månader. Alla barn och jag bor tillsammans i ett litet rum. Det är normalt, säger Loredana. 

Men förra året bodde hennes son Samir en del hos sin pappa. Det är fyra år sedan Loredana och barnens pappa gick skilda vägar.  
– Vi bråkade för mycket, berättar hon. 

Vi promenerar genom centrala Alingsås och Loredana går in på en innergård, upp i ett trapphus och öppnar dörren till en lägenhet där hon också bor ibland. Hon ropar på Ulf Niord. Han kommer och hälsar. 
Thaimaten dukas fram på det runda bordet i köket, Loredana häller upp citronvatten och Ulf tar fram bestick till oss innan han går ut på en promenad. 
– Han är jättesnäll, säger Loredana när han gått ut genom dörren. 
– Det är inte lätt att träffa så snälla personer, som hjälper till med att köpa saker till barnen och låter oss bo hos dem. När vi bor här får vi sovrummet och Ulf sover på soffan.

I vardagsrummet står tre lådor staplade fyllda med leksaker. Lego, pussel och en brun nalle och inne i badrummet står deras tandborstar i en mugg.  
Efter ett tag kommer Ulf tillbaka. Loredana har fortfarande lite mat kvar. 
– Ulf, titta jag äter ris! 
– Jag ser det, svarar Ulf. Och de båda skrattar. För det enda Loredana och hennes barn vanligtvis vill äta är potatismos. 

För tio år sedan separerade Ulf Niord och hans före detta. De levde ihop i 35 år och har både barn och barnbarn ihop. I dag har hans familj expanderat. För två år sedan fick han kontakt med Loredana via Faktum. Han har varit engagerad i Frälsningsarmén och romers situation sedan några år. I dag stöttar Ulf även en familj i Rumänien, samt Loredana och barnen här i Sverige. 
– Jag ser Loredana som en dotter, och Maria och de andra barnen som mina barnbarn. 

Loredana fyller i: 
– Livet utan Ulf vore jättesvårt.  

På väggen i köket hänger årets Faktumkalender, juni månad hänger främst och där står Loredanas arbetstimmar uppskrivna. Ulf hjälper henne med arbetskontakterna. 

Innan pandemin städade hon på hotell Scandic i Nordstan, Göteborg. Där var hon mer eller mindre, under tre år. Men förra året förlorade hon jobbet på grund av att hotellverksamheterna gick på knäna.  
– Jag fick jobbet via en kompis, Camilla. Hon har hjälpt mig med så mycket. Hon är så snäll. Varje gång vi ses ger hon kläder till mig och mina barn. 

De träffades första gången för tio år sedan. Då var Camilla Oldberg nyinflyttad i Alingsås.  
– Loredana berörde mig tidigt. Jag minns att hon stod där i kylan och hon inte hade nog med kläder. Jag gick in på H&M och köpte vantar direkt, berättar Camilla Oldberg. 

En kort tid efter träffades de på förskolan när Loredanas son Samir började i samma grupp som Camillas. Samir blev dock inte kvar så länge, en flytt till ledde till en ny förskola. Men Camilla höll kontakten med Loredana, via Faktum. 
– Jag gick förbi Systemet oftare för att prata med Loredana. Och när hennes yngsta dotter föddes försökte jag hjälpa till med bland annat kläder och barnvagn. 

Genom åren har Camilla Oldberg gjort insamlingar på Facebook och det är flera personer som har engagerat sig i att förse Loredana och barnen med kläder. Men Camilla ville göra mer. Hon satte Loredana i kontakt med några i sitt nätverk, vilket ledde till timjobb på Scandic. Och när hon förlorade jobbet erbjöd Camillas chef på en gymkedja Loredana att städa några timmar i veckan på deras nya anläggning. 
– Nu skulle hon behöva få en fast punkt, ett boende. Det är väldigt svårt att hitta, men vi är många som skulle hjälpa till att möblera, säger Camilla Oldberg. 

Förhoppningsvis ska Loredana få fler städtimmar på gymmet. Oavsett tänker hon inte sluta sälja Faktum, för hon har sina kunder som hon bryr sig om. 
– Men om jag fick drömma skulle jag jobba på sjukhus, och gärna med barn. Det har varit min dröm sedan jag var 13 år. 

När vi träffas i juni är Loredana iklädd ett långt svart linne, ett par sandaler och en tunn jacka i gammelrosa. På linnet står Pg. de Graciá, ett gatunamn i Barcelona. Jag frågar om hon varit där, hon svarar nej. Har aldrig rest utomlands, förutom till Sverige. Hon vet inte ens vad som står på linnet.
– Jag har inte gått i skolan därför kan jag inte läsa eller skriva. Så jag är jätteglad över att mina barn har den möjligheten. Om jag får några papper får Samir läsa för mig, säger hon och skrattar. 

Tidigare studerade hon svenska en gång i veckan via Faktum och Räddningsmissionen. Det tyckte hon var jättebra, men också utmanande eftersom det var svårt att fokusera på att lära sig ett språk när inget annat i livet riktigt fungerade. 
Loredana visar ett foto på sin yngsta dotter, Maria, när de är i Botaniska trädgården. De är lika, glada. Maria saknar tillväxthormon, vilket innebär att hon dagligen behöver kortison. En dyr behandling som hon inte kunnat få i Rumänien. Det gör att de inte kan lämna Sverige, trots att de äldre barnen hellre vill vara där. Skolan i Sverige är tuff socialt för dem. Den äldsta dottern, Alicia, var i Rumänien i somras och är fortfarande kvar. Och sonen, Samir, som är tillbaka i Sverige efter sommarlovet i Rumänien, vill byta skola.

Tåget rullar in på perrongen i Alingsås och Loredana kliver på, letar efter lediga platser. Går från ena vagnen till den andra. Till slut slår hon sig ned. Loredana ska åka hem till Göteborg för att hämta Maria på förskolan på Hisingen. Vi sitter mittemot varandra. När tåget närmar sig Centralstationen säger Loredana att det hade varit skönt att kunna lägga lite tid på sig själv. Kunna välja sina egna kläder, klippa sig eller ha fina naglar. 
– Förr fick vi klippning via Faktum, men det är flera år sedan. Nu klipper jag mig själv, säger hon och släpper ut det uppsatta håret och låter det falla ned över ryggen. Hon tar ett stadigt grepp om det och visar hur hon brukar hålla när hon klipper sig själv. Härnäst kanske det får bli axellångt, säger hon. 
– Med en mittbena. 

En sensommardag möts vi på gymmet där hon städar. Loredana sprejar fönsterputs på en stor spegel och torkar rent med papper. Ställer sig på tå för att nå högst upp.
– Det är som ett träningspass att städa, säger hon.

Vi åker vidare till en annan gymanläggning. Den ligger vid en stor sjö och Loredana pekar mot andra sidan sjön.
– Där, på den campingen, bodde jag med barnen. Det var så varmt på sommaren, och kallt på vintern.
– Men Maria älskar att bada här!

Att Faktum firar 20 år förvånar Loredana. 
– Jag trodde Faktum hade funnits i 50 år. Det är ju så många äldre som säljer, haha.  
Skrattet ligger Loredana nära. 
– Jag vet att livet är svårt, men jag försöker skratta hela tiden, det hjälper. Här i Alingsås undrar mina kunder vad det är för fel om jag inte ler.

Vad har Faktum betytt för dig? 
– Faktum är bäst. Jag lovar. De är jättesnälla. Det har hjälpt mig att leva för mina barn. Faktum accepterar romer att sälja. 

Du kom till Sverige för snart 15 år sedan. Hur ser du på hur det faktiskt blev? 
– Jag är jätteglad över att jag är här och människorna jag träffar. Och här är fint. Det enda som jag inte är glad över är att jag inte har ett boende, eller ett personnummer. Resten är jag nöjd med. Men när jag kom hit för 15 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vara kvar här så länge.