Så lyckades Finland minska hemlösheten

För snart tjugo år sedan öppnade Finland dörren till det som Sverige nu anammat – Bostad först. Men hur kan finnarna bygga nytt och billigt när det verkar omöjligt för oss?

Det är november och bistra vindar i Helsingfors. Fuktig luft från havet struntar i dunjackan och smiter in närmast kroppen.
Jag vill få svar på frågan:
Hur kommer det sig att antalet hemlösa minskar i Finland samtidigt som det ökar i nästan alla andra länder?

Kvickt förstår jag en del av svaret, kylan spelar roll. Alternativet att bo på gatan finns inte. Det har landet lärt av historien.
Fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen tog slut 1944 och det strömmade krigsveteraner till Helsingfors för att söka jobb. Samtidigt evakuerades finska medborgare från områden som övertagits av Sovjetunionen. Hemlösa inkvarterades i tillfälliga lösningar, som skyddsrum och övergivna byggbaracker.

Under sommaren 1967 stängdes ett härbärge. Konsekvensen blev att människor dog på gatorna och under hösten frös 50 alkoholiserade män ihjäl utomhus. Samma år firades 50-årsjubileet av den finska självständigheten och 980 fångar benådades, majoriteten av dem hade ingenstans att ta vägen. Situationen var akut och tillfälliga barackliknande härbärgen sattes upp för tusentals hemlösa.
En bit utanför centrala Helsingfors skapade Frälsningsarmén redan 1936 ett mindre härbärge: Alppikatu. Här sov 400 män i sovsalar.
Boendet och Frälsningsarmén finns fortfarande kvar. Men istället för sovsalar finns i dag 85 lägenheter, enligt Bostad först-principen och där alla boende får stöd av ett tjugotal anställda.

Jarkko ”Jake” Jalonen är en av hyresgästerna. Jag får inte komma in i hans lägenhet, flickvännen är på besök, men vi ses i ett slitet kontorsrum på nedre botten där socialarbetarna huserar. En stund senare vill han gå ut, vi trotsar kylan och Jarkko fipplar med telefonen, visar bilder på flickvännen. Han pratar också gärna om sig själv. I dag är Jarkko nykär och äntligen på rätt plats i livet.
– Jag träffade henne på en fest som min son fixade. Det låter kanske konstigt, men hon är mitt livs kärlek, vi pratade oavbrutet i flera timmar. Jag har fem barn, alla från familjer som brustit.

Jarkko ”Jake” Jalonen har, efter många år på gatan, egen lägenhet, nycklar, postfack och möjlighet att träffa en sjuksköterska och socialarbetare på våning ett.
Varje dag serveras lunch för en billig peng i en gemensam matsal. 
Han har skaffat sig ett jobb på metadonmottagningen i kvarteret bredvid. Där lämnar han smutsiga och använda sprutor för att byta ut dem till nya som han därefter delar ut till sina grannar. 
– Jag har knarkat sedan jag var 14 år, nu är jag 46. Att ordna rena sprutor är ett bra jobb för mig, jag bidrar till att minska risken för hiv och hepatit.

Finland är det land som har den största minskningen av hemlösa i Europa. Strategin föddes då politikerna 2008, över partigränserna, beslutade att hemlöshet inte kan vara en partipolitisk fråga, alla härbärgen skulle stängas eller rivas.
Juha Kahlia beskriver beslutet som modigt. Han är chef för Y-stiftelsens internationella frågor och har, dagarna innan vi ses på hans kontor, tagit emot politiker och journalister från bland annat Kanada och engelska BBC. Finland är inte längre endast världsberömt för sin sisu, starksprit och sauna. 
Y-stiftelsen bygger, köper och renoverar hus för hemlösa och för dem som riskerar hemlöshet, men även för dem som har en låg inkomst. Stiftelsen bedriver också forskning, påverkansarbete, jobbar förebyggande och är aktiva i globala nätverk med andra organisationer som drivs av samma övertygelse: ingen ska vara hemlös, alla har rätt till ett hem.

Pengarna kommer bland annat från finländska staten där hemlöshetsfrågor har en egen portfölj och hanteras av Finlands motsvarighet till Miljödepartementet, men även med medel från de fyra största kommunerna i landet, Alko (Finlands motsvarighet till Systembolaget), olika organisationer och något som kan jämföras med det svenska Postkodlotteriet. I dag är Y-stiftelsen den fjärde största hyresvärden i landet.
Den finska statens inblandning spelar en avgörande roll. Så även kommunerna. 70 procent av marken i Helsingfors ägs av kommunen. Den säljs inte utan hyrs ut.
– Vi hyr och lånar pengar från banken, men med låg ränta och lång amorteringstid, 40 år. Vi får även räntesubventioner från staten. Då kan vi bygga prisvärda bostäder som folk har råd med, säger Juha Kahlia.

Finland har en social bostadspolitik som innebär ett statligt ansvar att ordna boende till människor som har svårigheter att skaffa sig ett eget hem.
”Social housing” har länge varit ett rött skynke i Sverige och bespottats av politiker i alla läger. En återgång till Fattigsverige har förutspåtts där segregation på bostadsmarknaden då cementeras. Men motståndet tenderar att vekna. Den statliga utredaren Karolina Skog slog 2022 fast i en utredning att Sverige behöver en social bostadspolitik: ”Det räcker inte med att bara bygga fler bostäder, det behövs också riktade åtgärder som hjälper de som drabbas hårdast av en bostadsmarknad som inte fungerar”, skrev hon i en debattartikel i Aftonbladet. Professor Hans Swärd skrev på DN debatt att ”En stark bostads- och socialpolitik är sannolikt det viktigaste medlet för att komma till rätta med hemlösheten”. Även medlemsorganisationen Fastighetsägarna är med på tåget och menar att bristen på bostäder kopplat till en allt större grupp resurssvaga hushåll och andra socialt utsatta är den största utmaningen för svensk bostadspolitik. 

I dag har Sverige rekordlågt byggande och bostadsbrist. Nya grupper drabbas; studenter, nyinflyttade, pensionärer. Kronofogdens statistik visar att fler barnfamiljer vräks. Den strukturella hemlösheten ökar, människor utan sociala problem blir utan bostad för att de inte har råd. För dem har det sociala skyddsnätet, välfärdsstaten, ingen skyldighet att stötta.
Att skaffa sig en bostad är ett personligt ansvar och det blir trängre längst ned på samhällsstegen där de hemlösa befinner sig.
Trots, eller kanske tack vare, krisen på bostadsmarknaden tog Sveriges riksdag under sommaren 2022 beslutet att avsätta 30 miljoner till Bostad först. Samhället tjänar på att människor inte befinner sig i hemlöshetens tillfälliga karusell, ett fast boende får stopp på snurren. Detta har experter vetat länge och nu finns även pengarna.

Men hittills är det mycket snack och liten verkstad.
När Faktum 2018 kartlade hur många kommuner som använde Bostad först var siffran 18.
2022 var siffran 20 och bland de aktiva kommunerna finns Göteborg, Malmö och Helsingborg.
– Bostad först kräver ny kunskap, ett nytt sätt att se på hyresgästerna och ett annorlunda sätt att arbeta. Möjligen spelar även attityder kring missbruk och psykisk ohälsa roll, för makten att bestämma över sitt eget liv ska hyresgästen ha, inte de som ska ge stöd. Bostad först utan stöd är bara en bostad och det fungerar inte, säger Juha Kahlia, från Y-stiftelsen.

Modellen är på lång sikt bevisad ekonomiskt fördelaktig för hela samhället jämfört med härbärgen och akuta boendelösningar. För hyresgästen ökar möjligheten till bättre hälsa, psykiskt och fysiskt.
Men för att genomföra Bostad först behövs bostäder.

Den gamla fiskehamnen i Helsingfors, Kalasatama, har stora likheter med de omvandlade varvsområdena i Göteborg och Malmö.
Här byggs hem för 30 000 invånare och 10 000 arbetsplatser, skyskrapor och småhus i strandnära områden. I Kalasatama leds trafiken om av män i varselväst och bygghjälm. Stora kranar lyfter byggmaterial över vägen och en kall dag som denna ryker det ur byggarbetarnas munnar.
En av husfasaderna glittrar svagt blankt grönt i en blek eftermiddagssol. Huset är precis färdigställt av den icke-vinstdrivande organisationen NAL (The Finnish Youth Housing Association) som med ekonomiskt stöd av staden och Y-stiftelsen skapar subventionerade boenden och bostäder för unga med kriminell bakgrund. NAL har cirka 2 200 lägenheter i 16 finska kommuner.

Många står i kö för att kunna bo billigt, men som ung måste du vara mellan 18 och 29 år när du flyttar in. Ingen över 35 år kan bo kvar.
Just i detta hus bor även konstnärer billigt, och de tillåts vara äldre. De unga behovsprövas, ska ha jobb eller söka jobb. Studenter är inte välkomna. De som väljs ut ska ha stora behov av en bostad, låg inkomst och inga pengar på banken. 15 procent av lägenheterna är reserverade för unga som behöver extra stöd, till exempel hembesök. Någon dag i veckan finns en vuxen på plats för rådgivning, det kan vara hur man söker bidrag från Försäkringskassan, söker en utbildning eller betalar en räkning. De boende kan fritt nyttja bastu, yogastudio, odlingsmöjligheter på taket, cykelparkering inomhus och den gemensamma samlingslokalen. Här har de boende precis haft halloweenfest, det syns.
– Det är ett sätt att förebygga hemlöshet. Vi vet att den som växer upp i otrygga förhållanden löper stor risk att själva hamna i hemlöshet, säger Hilma Sormunen, specialist på påverkansarbete vid NAL.

Det är svårt att hålla isär begreppen när jag intervjuar företrädare för olika organisationer som arbetar med hemlöshetsfrågan i Finland. Här finns socialt boende, Bostad först, subventionerade bostäder, utspridda sociala boenden.
Den gemensamma nämnaren för de olika lösningarna är att ingen ska stå utan fast adress. När Juha Kahlia visar skisser över nybyggnationer i centrala Helsingfors ser han stolt ut när nya dyra bostadsrätter delar trappuppgång med sociala boenden och Bostad först.
– Men det är ingen stor sak. Vi har hållit på med detta i 30 år så nu är det naturligt.

Trots det finns utmaningar som grannarnas rädslor, fördomar och not-in-my-backyard-mentalitet. Liksom i Sverige kan en enda persons överklagande fördröja en byggprocess med år.
Allt fler människor i Finland behöver stöd. Många som lever i missbruk får inte den vård de har rätt till. Här finns likheter mellan Sverige och Finland.

Det finns även andra orosmoln. Den nytillsatta regeringen signalerar om nedskärningar inom den sociala sektorn och vill att Y-stiftelsen ska bygga färre billiga bostäder. Även en ökande arbetslöshet, stor inflyttning till större städer och dyrare byggkostnader oroar.
– Men det bästa sättet att förebygga hemlöshet är att bygga bostäder som människor har råd att bo i. Nu vill man fokusera på dem som varit hemlösa länge, men frågan är vilka effekter det får, att vara hemlös en kort tid riskerar att övergå till lång tid, säger Juha Kahlia.

Och arbetet kostar pengar. Mycket pengar. Y-stiftelsens första projekt kostade 140 miljoner euro med inköp av bostäder och alla renoveringar.
– Men nu ser vi den positiva utvecklingen. Vi hjälper människor ur hemlöshet och samtidigt sparar vi pengar åt samhället. Det är bra.

På Alppikautu, Bostad först-boendet som Frälsningsarmén driver finns personer som vägrar att flytta trots att de inte längre behöver stöd. Utsattheten under många år på gatan har ersatts av en liten lägenhet. Vetskapen om att det finns en medmänniska i receptionen under natten är avgörande, en trygghet som lindrar trauman.
Men boendet tampas med utmaningar. Allas hälsa förbättras inte, trots stöd och resurser. Här handlar det om skademinimering. Även den som är mest illa däran ska ha möjlighet att leva värdigt och bestämma själv. Det kan innebära vägran att ta emot personalen. 

Lägenheten är privat zon och vad som sker bakom stängd dörr har personalen inte med att göra. Att missbruka i sitt hem är inte olagligt och mångas levnadssätt faller utanför den gängse normen. En del drar in madrassen på toaletten, en vana som föddes under alla nätter som tillbringades på offentliga toaletter. Här finns hyresgäster som samlar på sopor. Att Räddningstjänsten har sin anläggning inte långt ifrån är bra, för brandlarmet går i gång när mat som lagas glöms bort.
Framför allt finns bekymmer med personer som blivit äldre och egentligen behöver regelrätt vård. Där brister kedjan. De har ingenstans att ta vägen.
– Ibland blir vi inte insläppta. Det gör mig så ledsen, kanske har de inte nog med mat eller rena kläder och vi vet inte i vilket skick lägenheterna är, säger socialarbetaren Merja Stenman Björn.

Jarkko ”Jake” Jalonen vill flytta, trots att han trivs efter sina elva år på Alppikau.
– Jag och flickvännen väntar på en lägenhet så att vi kan flytta ihop här. Men helst vill vi flytta ut på landet, till ett litet hus, säger han.

Marcus Knutagård, docent vid Lunds universitet:

”Sverige har ingen strategi för marginaliserade grupper”

När pengar finns väcks intresset. 130 kommuner har nu sökt statsbidrag för Bostad först.
– Det ska bli intressant att följa. Skillnaderna mellan erfarenhet, kompetens och kunskap är stor mellan olika kommuner, säger Marcus Knutagård, docent vid Lunds universitet.

Efter många års diskussioner beslutades hösten 2023 att 30 miljoner från statskassan ska gå till kommuner som vill implementera Bostad först.
Satsningen är bra, men det finns en skillnad mellan vad man säger att man vill göra och vad man de facto gör, enligt Marcus Knutagård.
– 2018 gjorde vi en omfattande studie där 64 kommuner sa sig arbeta med Bostad först, men när vi kontrollerade så var det bara 20.

En nöt att knäcka, förutom bristen på bostäder, är bland annat stödet som de boende i Bostad först har rätt till. Ursprungsmodellen utgår från att olika professioner skapar en gemensam stödgrupp, men i Sverige ansvarar regionerna för vård och kommunerna för social omsorg. Det är en utmaning i sig med två huvudmän.
– Det finns också en moralisk idé om att hemlöshet är självförvållat. Vi lägger, till exempel, allt ansvar på ensamstående mödrar som är totalt exkluderande från bostadsmarknaden, trots att all vetenskap visar att det viktigaste är att satsa på barnen i ett tidigt skede.

Vad kan Sverige lära av Finland?
– Finlands nationella politik som driver och verkställer att alla ska ha en bostad. Men vi kan också lära av Irland där den högsta kompetensen hos vårdpersonal finns på akutboendena. Du ska så snabbt som möjligt därifrån, tillbaka till en egen bostad. Ingen ska dumpas på tillfälliga boenden. Att det fungerar är vetenskapligt belagt.

Irland har även ett fokus på hemlösa våldsutsatta kvinnor och barn, en grupp som ökar i Sverige. Både Finland och Irland har nationellt ansvariga politiker i frågan, vilket Sverige saknar.
– Irland mäter hemlösheten månadsvis. Vem drabbas, hur ser den ut? I Sverige mäts den vart sjätte år. Det är ett klent instrument, säger Marcus Knutagård.

Länge har det funnits kunskap om att att Bostad först är den modell som motverkar och förebygger hemlöshet. Trots det dominerar trappstegsmodellen och sociala kontrakt i Sverige.
– Vi måste bygga politik och policys på vetenskaplig kunskap, erfarenheter och praxis. Men Sverige har ingen strategi vad gäller marginaliserade grupper, trots att de är en riskgrupp. Och en avreglerad bostadsmarknad löser aldrig problemet för dem.
– Det är oetiskt att inte använda de modeller vi vet fungerar, säger Marcus Knutagård.