”Det är bra att sova utomhus”

Då var det dags igen för en ny skrönika. Det är minsann inte lätt att välja vad jag ska skriva om, det bara snurrar av idéer som jag glömmer av lika snabbt som de dyker upp. Men det mest aktuella – eller relevanta – i mitt liv just nu är klimakteriet.

Inte nog med att vi kvinnor ska blöda halva livet. När det äntligen är över ska vi svettas ihjäl. Speciellt vid läggdags. Det krävs planering när jag ska gå och lägga mig numera. Sommar som vinter. På vintern har jag fönstret öppet, det går sådär, för jag har bara ett fönster i mitt sovrum så det blir inget tvärdrag. På sommaren måste värmen däremot stängas ute och jag får köra med fläkt, men jag har ingen ny fläkt direkt utan en som låter som en geting som flyger fram och tillbaka i rummet. Så den måste stängas av när det blivit någorlunda svalt och sedan får jag försöka somna ”på tid”. Inte helt enkelt. Ett annat dilemma på samma tema är hur jag bäst ska bädda. Det finns inget bra sätt. Lager på lager, som kan slängas av eller på, är det enda alternativet men flera ombäddningar per natt ger ganska dålig sömn. Jag är konstant trött.

Det i sin tur påverkar minnet. Och när jag inte minns blir jag stressad. Särskilt när jag är ute och handlar. Jag betalar för varor, men går ifrån dem. Det har gått så långt att jag har fått be mina lokala handlare att se till att jag inte lämnar något efter mig.

Hur mycket tant har jag blivit egentligen? Det bestämde jag mig för att testa ordentligt häromhelgen. Jag drog på Hampafestival i Malmö. Senast jag var på festival var 1990. Då var jag gravid och också konstant trött. Nu är jag bara trött. Och minns dåligt.

Vi var tre tjejer/kvinnor/tanter som hoppade på en Flix-buss, där alla andra resenärer talade tyska, ner till festivalen. Vi sov hela vägen mellan Göteborg och Malmö och självklart glömde jag min mobil på bussen. I övrigt gick resan smidigt, så vitt jag vet. Tältet fick jag upp lätt, det är ingen ”rocket science” numera, jag gick in och fick mitt festivalarmband om handleden, lyssnade på en första dunderbra reggae-artist, som jag självklart inte minns vad hon heter. Helt underbart var det och en härlig stämning. Inga bråk, bara glädje.

Efter detta kände jag mig ändå lite trött och gick tillbaka till mitt mysiga tält och somnade. Sov ända till sent på kvällen, utan att svettas, det var precis lagom varmt, runt 20 grader, och svalt i tältet. På lördagen, min födelsedag, gick jag tre gånger för att sova mellan de artister som jag absolut inte ville missa. Mina vänner väckte mig när de skulle spela. Senare gick jag en också en nattlig promenad för att lyssna på en dj inne i festivalskogen. På vägen dit fick jag en uppenbarelse, ett minne från när jag var liten, när vi sov hos min pappas kusin ute på landet och gick en nattlig promenad för att lyssna på syrsor. Jag dröjde mig kvar på stigen och lät alla andra gå före, för att återuppleva detta. Sedan gick jag tillbaka och sov igen – ända till morgonen. Så det blev en sov-och musikfestival – helt utan svettningar. Hur skönt som helst.

Hemma igen var det dessvärre back to basic, samma rutiner.

Kontentan av mitt tanttest:

1. Det är fortfarande roligt att gå på festival och sova i tält.

2. Jag tror att det är bra att sova utomhus. Även för dom som är svettfria.

Jag såg en dam på tv som gör det varje natt året runt. Hon var frisk som en nötkärna!

Mediciner för att minska vallningar finns, jag vet, men de kan också öka risken för cancer har jag hört. Så vad ska man göra för val? Det är som att välja mellan pest eller kolera.

Nu ska jag i alla fall lova mig själv att inte lova för mycket. Jag ska sluta stressa för att minska risken att tappa bort mina saker. Jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg detta.

Men nu är jag nyfiken? Hur gör ni för att klara av klimakteriet?

Tipsa mig gärna, skriv till redaktion@faktum.se