”Bostad är en rättighet”

Marknaden löser inte bostadsfrågan. Människor hamnar utanför och klyftorna ökar. Nu har 25 forskare och aktivister tillsammans skrivit boken Bostadsmanifest – 22 krav för framtidens hem.

De efterlyser en aktiv kommunal och statlig socialt inkluderande bostadspolitik. Att ha en bostad är en rättighet och ett hem snarare än en vara på en marknad.

Varför är bostaden inte en rättighet redan i dag?
– Det finns inget juridiskt ramverk, här skiljer sig bostaden till exempel sig ifrån rätten till skola, vård och omsorg. Kommunerna har ett bostadsförsörjningsansvar, men det innebär inte att alla har rätt till en bostad, säger Carina Listerborn, professor i Urban Planning, vid Malmö universitet. 

Hon har skrivit om skillnaden mellan att äga sin sitt boende och att hyra. Hur människor uppmuntras till att investera i sitt boende genom att äga den, får rätt till statliga subventioner i exempelvis form av ränteavdrag som gör det billigare, samtidigt som hyresrätten blivit dyrare. Den som hyr sin lägenhet kan inte investera och tjäna pengar på sin bostad.
– Det förstärker segregationen på bostadsmarknaden. Ett gap som måste minska, ägandeformen ska inte spela någon roll. 
– Vi har en medelklass som är hårt belånad, som är beroende av att bostadspriserna går upp – samtidigt som vissa människor inte har råd med bostad, säger Martin Grander, forskare i urbana studier, även han vid Malmö universitet och en annan av bokens författare.

Författarna vill vara visionärer. Forskare fokuserar oftast på problem, men här vill de vända blicken och se framåt. Tänk om det är ett problem med de ökade bostadspriserna? Hur ska man kunna tänka annorlunda? 
Martin Grander beskriver dagens situation som ett politiskt dilemma. Politikerna har lämnat ett ideal med en generell välfärdsmodell där bostad var en rättighet och istället förlitat sig till att marknaden ska lösa bostadspolitiken. Men marknaden mäktar inte med, stat och kommuner måste ta sitt ansvar, menar båda forskarna.
– Jag förstår att man ropar efter social housing. Men det är plåster på såren. Sociala kontrakt som kommunerna använder sig av är villkorade, och som de ofta används i dag blir de en avart av social housing. Varken social housing eller sociala kontrakt hanterar de verkliga problemen på bostadsmarknaden.

Martin Granders kapitel handlar om hyresrättens utveckling. I dag byggs det enormt mycket, en oftast dyr nyproduktion som människor med låga inkomster inte har råd att bo i. Och de billiga hyresrätterna som allmännyttan har måste säljas, för att få in nytt kapital, för att ha råd att bygga nytt, ofta till privata fastighetsägare som renoverar – och höjer hyrorna.
– Konsekvensen blir besvärlig, de billiga hyresrätterna försvinner från marknaden och de som renoveras blir dyrare. Och utländska investerare som köper upp fastigheter och renoverar tar inget ansvar för någon bostadsförsörjning. Då är ju risken till slut att det enda alternativet blir social housing – sociala bostäder för människor med låga inkomster. 

I dag debatteras bostadsmarknaden, bland annat marknadshyror och social housing. Men fokus har varit på branschens behov, hur man ska få dem att bygga, menar Martin.
– Men få har lyft upp hur det ska vara för dem som behöver en bostad. Hemlösheten är en viktig fråga för bostadsmarknaden – inte bara för socialtjänsten.

Vilken är då deras vision?
– En generell bostadspolitik. Allas rätt till ett hem, det ingår i barnkonventionen. Att hyresrätterna ska finnas kvar, det handlar om rättvisa, säger Carina Listerborn.