Mänsklig ­värme i ett kallt Sverige - Faktum besöker frivilligorganisationer

Ett år av covid-19, stigande arbetslöshet och en kall vinter. Situationen för hemlösa och socioekonomiskt utsatta runt om i landet är allvarlig. I Stadsmissionens och Räddnings-missionens lokaler i Göteborg försöker personalen lindra oron. 

Utanför ingången till S:t Johanneskyrkan vid Stigbergstorget i Majorna står ett enkelt och portabelt handfat i plast. Stadsmissionens stödassistent Daniel Berlin har precis fyllt tanken med varmvatten och påminner gästerna om vikten av distans och god handhygien. 
En ung svartklädd tjej med en stor vinterjacka och uppfälld huva, samt en kille i liknande stil och ålder är på väg in. I förbifarten frågar de om det finns något bröd att hämta, får ett positivt svar, slinker upp för trapporna och in genom kyrkporten.  
– Vi brukar ha mellan 50 och 100 besökare varje dag. Ibland är det lång kö för att få komma in. Men på fredagar, som i dag, är det ganska lugnt, säger Daniel Berlin.

Stadsmissionens verksamhet i S:t Johanneskyrkan har i hög grad påverkats av pandemin. I vanliga fall fylls kyrksalen, som är öppen sju dagar i veckan, av människor i behov av värme, en bit mat och gemenskap. Med dagens restriktioner får det max vistas 25 personer i lokalen. För att hjälpa dem som inte har möjlighet att komma på besök har Stadsmissionen sedan i våras kört hem matportioner till dem som önskar.
– Det har varit uppskattat av många, men inte lika populärt som vi först trodde. För en stor del av våra gäster handlar det inte bara om att få hjälp med det basala, utan också om att få komma hit och vara del av en gemenskap. Många känner sig ensamma och isolerade. Vissa står hellre ute i kön och väntar än får maten hemkörd, säger Johanna Azar som är enhetschef för S:t Johanneskyrkan. Hon berättar att nya målgrupper sökt sig till Stadsmissionen. 
– Det kan vara människor som har blivit av med sitt jobb inom restaurangbranschen, men inte haft någon buffert. Vi ser också att distansundervisningen har gjort det ekonomiskt svårt för familjer som inte har råd att köpa lunch till barnen.

Det är inte bara pandemin som har gjort de senaste månaderna svåra för Göteborgs mest utsatta. Den ovanligt kalla vintern har tvingat Stadsmissionen till ett historiskt beslut. 
– När personer med köldskador kom hit kände vi att det var dags att göra något. I veckan ställde vi därför om delar av vår verksamhet och öppnade kyrkan nattetid, vilket aldrig har hänt förut. När första gästen kom tog det inte många minuter innan det hördes snarkningar från kyrkbänkarna. De utan någonstans att vara på natten är väldigt utmattade, säger Johanna Azar.

Inne i kyrkan är det varmt och luktar svagt av fiskgratäng. I den bakre delen serveras lunch och runt de utspridda borden sitter unga som gamla och äter och umgås. I taket hänger flera stora och guldfärgade takkronor som hjälper kyrkfönstren att lysa upp salen. På de klassiska kyrkbänkarna ligger ett tiotal personer och vilar. 

Waldemar Wrangler, 55, är en regelbunden besökare i kyrkan. I dag ska han ha ett möte med Johanna Azar för att dela med sig av idéer för hur Stadsmissionen kan jobba med hemlöshet. Han är lång, har ett stort leende, är högljudd och har starka åsikter om hur folk beter sig ute på stan.
– Jag får panik alltså. Folk tänker inte alls ibland. De kan vara så närgångna att det är helt sjukt, utropar Waldemar Wrangler med en ljus röst som sprider sig runt om i kyrksalen. 

Men själv klarar han inte av munskydd. 
– Nej det funkar bara inte, jag kan inte ha det alls. 

S:t Johanneskyrkans gäster har klarat sig från större utbrott av covid-19, men i höstas spred sig viruset bland personalen. Det ledde till en tillfällig nedstängning av verksamheten. Under tiden kunde dock stamgästerna besöka Stadsmissionens nyöppnade lokaler i Sjömanskyrkan istället. 
Stadsmissionen har en tät kontakt med regionen och smittskyddsläkaren Leif Dotevall. Han har varit tillgänglig för att svara på frågor om hur organisationen kan arbeta för att skapa en så smittsäker miljö som möjligt. När andra organisationer stängde bestämde sig S:t Johanneskyrkan för att hålla öppet, då nyttan väger upp smittorisken. 
– Det handlar ofta om människor som har en misstro mot myndigheter och är utan tillit till samhället. Många tror inte på corona överhuvudtaget och vill inte heller vaccinera sig, så jag tror att den här typen av nära och personlig kontakt är väldigt viktigt för att nå ut till målgrupperna, säger Johanna Azar. 

Klockan är 09.00 och det är tid för frukost på Räddningsmissionen i Vasastan. I entrén hänger mängder med varma jackor som ska delas ut till behövande. Längre in lyser ljusrör upp de soffor, stolar och bord som fyller rummet. Än så länge är det tidigt och bara ett fåtal gäster sitter utspridda och dricker kaffe. 
Ulrika Falk är verksamhetschef på Räddningsmissionen och arbetar specifikt med utsatta EU-medborgare. Hon är lite sen och tar oss något stressad till ett rum i bakre delen av lokalen. 
– Vi har en kille som brukar komma in på morgonen som är orolig av sig, han hade inte klarat av att se kameran, säger Ulrika Falk med en rapp ton och tittar bort mot ingången. 

Verksamheten här är navet för det sociala stöd som Räddningsmissionen erbjuder. Det handlar om bashjälp, som tvätt, dusch och mat. Men också om familjestöd, samhällsinformation och något som kallas social planering. 
– Det gäller allt från att göra plan för någon i akut hemlöshet till att sätta sig ned med en rumänsk farmor som behöver hjälp med att samla in ved, säger Ulrika Falk. 

När någon uppvisar symptom får de hjälp av personalen med testning. Om covid-19 bekräftas finns det två karantänplatser tillgängliga på härbärget Station Nord, som drivs av Räddningsmissionen men finansieras av kommunen. Om platserna är fyllda har Göteborgs kommun ytterligare några platser till sitt förfogande.
Men för de som lever i akut social utsatthet är det inte bara viruset som skapar oro och problem. När bibliotek och andra öppna mötesplatser har stängt försvinner också möjligheter till värme och tak över huvudet under dagtid. 
– De vi jobbar med lever under en extremt stor press och har svårt att få ihop pengar för att överleva. Många av de som kommer till oss har också sin inkomst ute i gatumiljön, vilket såklart gör det extra svårt under pandemin, säger Ulrika Falk och fortsätter.
– Fler hemlösa rör sig mellan länder i Europa. De kan vara psykiskt sköra individer som behöver hjälp. När samhällsdiskussionen och omvärldspolitiken går i den riktningen som den gör i dag kan de påverkas negativt. De känner en stor oro, kanske kommer från korrupta samhällen och har lätt att vända sig till konspiratoriska förklaringar. 

Trandafir Sirbia, 35 är från Rumänien och här i dag för att värma sig och äta frukost. Hon har bandage på hakan efter en bortopererad böld, vilket är en av anledningarna till hennes goda humör. Hon förklarar, med hjälp av en tolk, att hon inte är speciellt rädd för covid-19. Ingen hon känner har haft viruset. När vaccinet kommer på fråga skakar hon på huvudet och tolken översätter. 
– Hon säger att hon inte behöver ta vaccinet för att hon redan har vaccinerat sig mot massa saker när hon var liten, säger tolken. 

Det var på en pressträff i början av februari som Folkhälsomyndigheten presenterade nya riktlinjer för vilka grupper som ska prioriteras i de olika vaccinationsfaserna för covid-19. Fas tre inleds förhoppningsvis i mars och ska vaccinera alla 60 till 64-åringar i Sverige. Samt personer mellan 18 och 59 år som har en sjukdom eller ett tillstånd som innebär en riskökning. I samma fas ska personer som lever i socialt utsatta situationer prioriteras. Till en början presenterades hemlösa och papperslösa som exempel på grupper som lever i socialt utsatta situationer, men efter politisk kritik från bland andra Moderaterna fick Folkhälsomyndigheten backa. Människor i socialt utsatta situationer ska fortfarande prioriteras i fas tre, men det är upp till regionerna att tolka vilka som ingår i gruppen. Varken Västra Götalandsregionen, Skåne eller Värmland kan i skrivande stund svara på frågor om hur de ska tolka Folkhälsomyndighetens prioriteringsplan när det kommer till personer som lever i social utsatthet, eller hur det ska gå till i praktiken.
– Dina frågor behöver besvaras, men tyvärr har jag inget bra svar till dig än, säger Kristine Rygge, som är vaccin-samordnare i Västra Götalandsregionen. 

Ulrika Falk är stolt och glad över hur samarbetet mellan kommunen och Räddningsmissionen fungerar. Men hon tycker däremot att kommunikationen har varit bristfälligt från nationellt håll. Hon efterfrågar en nationell strategi för hur vi ska hantera covid-19 och hemlöshet och menar att oklara riktlinjer inte räcker till.
– Jag vill att vi ser på dem i akut hemlöshet som en riskgrupp och att man gör en plan för hur vi bäst skyddar gruppen. Det kan till exempel handla om att vi under pandemin stoppar vräkningar av EU-migrantsläger, eller att socialtjänsten jobbar mer uppsökande än vad de gör nu. Det är många som mår dåligt och kanske inte är kapabla att själva söka rätt hjälp, säger Ulrika Falk innan det ringer på hennes telefon och hon måste skynda sig in till frukost-serveringen igen.