Pappor som bryter mönster

Många av männen är själva uppvuxna med traditionella könsroller. Med mammor i hemmet och frånvarande pappor. Pappa-barnverksamheten i Göteborgs stadsdelar Angered, Biskopsgården och Frölunda vill bryta mönstret.

Det är ramadan och vårljuset dröjer sig kvar länge på kvällarna. När papporna träffas vid Svarte Mosse i Biskopsgården är det tio timmar sedan de senast åt och drack. Trots den gnagande hungern är fotbollsmatchen på lekplatsen redan i full gång.
– Många killar jag känner klagar över att de har en dålig relation med sin pappa. Det här är ett sätt att skapa förändring, säger aktivitetsledaren Mohammed El Nabolsi.

Projektet Pappor och deras barn startade 2019 efter att Göteborgs Stadsmission tilldelats medel av Allmänna arvsfonden. Initiativtagare var psykologen Per Åslund, som arbetat med pappagrupper under en stor del av sitt yrkesliv. Han fick idén till mötesplatserna sedan han och kollegan Peter Breife noterat att det var ont om utrikesfödda pappor på de öppna förskolorna i ytterområdena.
– Det var stor skillnad jämfört med i Majorna, Haga och Linné där papporna är mycket mer involverade i sina små barns liv. Vi kände att här fanns ett område där vi kunde förändra, säger han.

Allmänna arvsfonden var positiva till förslaget och projektet tilldelades sju miljoner kronor, fördelade på tre år. Pengarna användes inledningsvis för att starta aktiviteter i tre områden, Biskopsgården, Angered och Västra Frölunda. Därefter påbörjades arbetet med att anställa aktivitetsledare som skulle hålla i den uppsökande verksamheten. Tanken var att tvåspråkiga män – som själva var pappor – skulle vara till stor hjälp när det gällde att överbrygga eventuella språkliga och kulturella barriärer.

Resultatet blev över förväntan.
– Det har gått väldigt bra. Nu har vi sju aktivitetsledare fördelade på de tre olika mötesplatserna, med verksamhet riktad till pappor och deras barn, säger Per och Peter.

Sedan starten har över 400 pappor och tre gånger så många barn besökt träffarna. När projektet utvärderades förra sommaren uppgav männen i grupperna att de fått starkare relationer till sina barn och att de hittat gemensamma intressen.
Gruppledaren Kayse Jama som också är på plats i snålblåsten vid Svarte Mosse tror att träffarna gör stor skillnad i familjernas liv.
– De flesta av barnen är vana vid att mammorna tar med dem på aktiviteter, men nu får de följa med sina pappor istället. Jag är övertygad om att det skapar bra förebilder och fungerar förebyggande. Om något händer i barnens liv har de två närvarande föräldrar att vända sig till, säger han.

Under fotbollsmatchen på gräsmattan knyts ovärderliga kontakter som kan leda till djupare samtal. Ibland hjälper aktivitetsledarna nyanlända pappor att tolka brev från förskolan, Skatteverket och andra myndigheter. Vid andra tillfällen bestämmer männen sig för att ha en diskussion utifrån ett speciellt tema. Och ibland får man syn på sig själv – och andra – i ett nytt ljus.

Mohammed El Nabolsi tar blöjbyte som exempel. I många av pappornas gamla hemländer är blöjbyte inte en syssla som männen brukar ta hand om.
– Vi pratade om blöjbyte på en träff och det visade sig att alla byter blöjor på sina barn. Men de låtsades som om det aldrig hade hänt, säger Mohammed och skrattar.

Mohammed El Nabolsi och hans bror Hael El Nabolsi är ursprungligen från Palestina och de växlar snabbt mellan svenska och arabiska när de blir avbrutna av de lekande papporna. De är båda engagerade i projektet och tycker att det är positivt att männen i området lär känna varandra bättre. De berättar att många av papporna har börjat träffas utanför de arrangerade aktiviteterna på helgerna.
– Mammorna tar vanligtvis ansvar för barnen på ett naturligt sätt, medan männen måste anstränga sig mer. Många pappor känner sig osäkra och vill inte klampa in på kvinnornas revir, säger Hael El Nabolsi.

Nyanlända pappor är generellt en svår grupp att nå ut till och Göteborgs Stadsmission samverkar gärna med andra projekt. När Stockholmsföreningen Svenska med baby bjuder in till aktiviteter på Världskulturmuseet, är flera pappor från Angered och Frölunda på plats.

På programmet står fika, pyssel och disco med barnen. Och när discjockeyn Mimus, som är museets eget koncept, drar igång dansen fylls väggarna av ljusstänk från den snurrande kulan i taket. Barnen Nadia och Nawal Omer är tveksamma. De brukar följa med sin pappa Liibaan Omer till Stadsmissionens pappagrupp i Angered på helgerna, men det här med dansen är något nytt.
– Det är kul med aktiviteter, annars rör sig livet oftast mellan hemmet och skolan, säger Liibaan Omar och puffar in sina döttrar på dansgolvet.

Svenska med baby vill utöka sin verksamhet till Göteborg och kontakten med pappagrupperna är betydelsefull. Precis som för Stadsmissionens pappagrupper har föreningen som ambition att bryta segregationen och stärka relationerna mellan föräldrar och barn.
– Vi har uppsökande verksamhet på förskolor, bibliotek och museer. Men det är särskilt svårt att nå ut till nyanlända pappor, bekräftar projektledaren Virgilio Vasquez.

Svenska med baby ser sig också som ett jämställdhetsprojekt. En baktanke med att enbart bjuda in pappor och barn är att ge mammorna en chans att göra något annat. Därmed kan projektet indirekt påverka kvinnornas möjlighet till snabbare integrering, menar Virgilio.
– Många utrikesfödda kvinnor tillbringar mycket tid i hemmet vilket gör det svårare för dem att lära sig språket och hitta en plats i samhället, säger han.

Även Pappor och deras barn i Göteborg inbegriper mammorna. För Per Åslund och Peter Breife har det varit viktigt att ha kvinnorna med på tåget. Någon gång i månaden arrangerar Göteborgs Stadsmission utflykter för deltagarna och då bjuds hela familjerna in. Tillsammans har man bland annat besökt Universeum, simhallar och Borås Djurpark.

– När vi var på Universeum var bussen full med 26 personer, vuxna och barn. Ingen av dem hade varit där tidigare, berättar Per Åslund

I augusti förra året avslutades projektet och Pappor och deras barn bytte namn till Pappabarnforum, som numera finansieras via Göteborgs Stadsmissions gåvoverksamhet. En ny ansökan har skickats in till Allmänna arvsfonden med syfte att utöka verksamheten.
– Nu vet vi hur vi ska nå ut till målgruppen och vill ta med oss de lärdomarna in i nästa projekt. Förhoppningen är att nå ut till ännu fler och bidra till att fler pappor blir närvarande i sina barns liv, säger Per Åslund.

Genom samverkan med andra aktörer, som skolor och familjecentraler, vill Göteborgs Stadsmission möta föräldrarna på barnens arenor. Man vill bland annat locka fler fäder till öppna förskolan och skolornas föräldramöten och utvecklingssamtal. Alla platser där mammorna i dag är de vanligaste besökarna och papporna ofta lyser med sin frånvaro.
– Mötesplatserna är viktiga och det är roligt att kunna medverka till att pappor och barn kan genomföra roliga aktiviteter tillsammans. Men vi vill även bidra till att skapa strukturella förändringar i samhället och förhoppningsvis skapa ett mer jämlikt föräldraskap. Det gynnar barnen, familjerna och det omgivande samhället.

Omar Afrah, pappa i Angered:
”Vi kommer att hänga på varenda söndag”

Papporna och barnen i Angered är svårfångade. De har ingen bestämd samlingspunkt där de möts på helgerna. Istället hittar de på olika aktiviteter när de träffas. Det är en ”mobil mötesplats”. Sedan projektet startade har familjerna varit på skridskorinkar och lekland, spelat bowling och simmat. En solig påsk, mitt under Ramadan, står biobesök på schemat.

De äldre barnen vill se Spiderman 2, de yngre lutar åt äventyrsfilmen Sonic the hedgehog. Den springande punkten är vilken film alla ska enas om. Papporna låter barnen bestämma.
Det är dag 16 på Ramadan och först när solen har gått ner får de vuxna äta och dricka. Barnen har däremot inga förbehåll och de dammsuger Filmstadens -godisutbud.

Tonåringarna, Salman och hans ett år äldre syster Salma, gör kvickt ett eget filmval. De köper biljetter till Spiderman innan någon annan protesterar.
De hinner precis innan aktivitetsledaren Mohammed Hersi meddelar att de övriga i gruppen har enats om filmen Sonic the hedgedog
– Den har svenskt tal också. Det är bra för de yngsta som inte hinner läsa textremsan, inflikar kollegan Abdirizak Jama.

Hela gruppen med pappor och barn består av 16 personer. Eftersom gruppen är dynamisk och inte kräver någon form av medlemskap, finns det familjer som dyker upp vid enstaka tillfällen, andra är med varje gång
– Vi har inte varit med förut. Men det här är väldigt roligt. Nu kommer vi att hänga på varenda söndag i fortsättningen, säger Omar Afrah.

Doften av popcorn ligger tung över Filmstaden. Men trots att de vuxna varken har ätit eller druckit sedan tidigt i morse är de oberörda av lockelsen. Ramadan är en helig månad och avhållsamheten ingen större uppoffring. Aktivitetsledaren Abdirizak, som jobbar inom skolan, har bara ett bekymmer med fastan, avslöjar han.
– Kaffet! Långa möten på jobbet utan kaffe är nästan outhärdligt. Jag har svårt att hålla mig vaken, säger han och -skrattar.

Raouda Chelly, mamma i Frölunda:
”Min son vänder sig mer till sin pappa än förut”

Pappa-barnträffarna i Frölunda har även blivit mammornas dag. När kvinnorna vet att barnen har det bra tillsammans med sina pappor kan de koppla av.

Det är en sådan där dag i mars när vårsolen plötsligt värmer. Att grilla utomhus i Positivparken var otänkbart för en vecka sen, nu är det en fantastisk idé.
Långbordet är dukat med papptallrikar och muggar och röken stiger från det fräsande köttet.

En bit bort kurar Natalin Youssef och Raouda Chelly på en bänk. De har bjudits in av sina män i pappagruppen eftersom det finns gott om mat och det är synd att vara inomhus en sådan vacker dag.
– Jag hade gjort mig en kopp kaffe och börjat lyssna på en podd när min man ringde och föreslog att jag skulle komma hit, säger Natalin.

Hon var först lite nödbedd. För henne är söndagen hennes egen dag. Då kan hon jobba ifred eller bara lyssna på tystnaden hemma i lägenheten i Frölunda.
– Många kvinnor litar inte på att papporna tar ansvar för barnen. Men det är ju också ett sätt att trycka ner männen, säger hon.

Nu längtar alla familjemedlemmar till söndagarna. Barnen räknar dagarna tills de får hänga med pappa och leka med sina nya kamrater. De flesta mammor ser fram emot en dag för sig själva.
– Jag har märkt att min son vänder sig mer till sin pappa än förut. Pappa och barn har fått en väldigt tät relation, säger Raouda.

Både hon och Natalin uppskattar att de blir medbjudna på aktiviteterna ibland. Men de avstår vanligtvis med gott samvete.
– Jag jobbar varannan helg och vill inte missa den här goa stunden för mig själv. Pappagruppen är det bästa som har gjorts för oss mammor, säger Natalin.

Michael Kibera, pappa i Biskopsgården:
”Även barnens mamma uppskattar när vi går hemifrån”

Sedan projektet Pappor och deras barn hade sina första träffar 2019 har hundratals barn följt med sina pappor till gruppen i Biskopsgården. Många är återkommande besökare och med på alla aktiviteter. De dyker troget upp varenda lördag.

Barn och pappor har börjat samlas på Svarte Mosse. Den planerade utflykten till Universeum har ställts in och nu ser alla fram emot en eftermiddag tillsammans i vårsolen.
Vid varje tillfälle som pappabarngruppen träffas finns det något att stoppa i magen. Ibland är det fika, pizza eller kött från grillen. Den här dagen anländer en trave familjepizzor och barn i alla åldrar flockas runt kartongerna. Leken i parken har gjort dem hungriga och de väntar rastlöst på sin tur. Aktivitetsledaren Hael El Nabolsi delar vant upp, nästintill identiskt, lika stora trekanter. Pappmuggar fylls med läsk som snabbt rycks från bordet.

En trogen besökare i gruppen är Michael Kibera med barnen Mark, Agnes och Alice. Han är arbetskamrat med aktivitetsledaren Hael El Nabolsi som övertalade honom att komma hit. Sedan dess har han varit här så gott som varje lördag.
Michael berättar att han bygger truckar på ett företag i Mölnlycke och är borta mycket från familjen. För att hinna lämna sjuåriga sonen på skolan på morgonen har han förskjutit sina arbetsdagar. Det betyder att han sällan är hemma före klockan sex på vardagarna.
Lördagarna när han är ensam med barnen är en möjlighet att ta igen lite av allt umgänge han missar under veckorna.
– Jag är jämt här. Även barnens mamma uppskattar när vi går hemifrån, säger han.